5 viktiga skiften som väcker upp MÄSTAREN i dig under 2020

Hej fantastiska du!

– Det är som att jag nu kan göra val som jag helt enkelt inte har kunnat göra tidigare.

Kommentaren kom från en av deltagarna i mitt Mastermind ALUMNI-program häromdagen.

För mig sammanfattar den det enorma skifte – och de fantastiska möjligheter – som 2019 har inneburit och öppnat upp för oss medvetna ljusledare på väg från Egots till Själens era.

Vi har fått större möjligheter att göra nya val och välja från tillit, från visshet, från ljuset i oss i stället för från rädslan.

Vi har fått större kapacitet att hålla ljus, att hålla kärlek, att hålla energi.

Och vi har därigenom kunnat ta ett jättekliv från offerskap till ledarskap.

Inte bara för att vi vill – det har vi velat länge – utan för att vi nu också kan. Vi har höjt vår frekvens så mycket att nya val har blivit inte bara önskvärda utan också möjliga för oss.

Jag har under hela året känt att 2019 har något viktigt att säga oss, att det markerat ett skifte på något sätt.

Och inte bara ett, jag har upplevt det som att flera viktiga skiften har skett det här året, som om nya portaler har öppnats, i vilka det finns så mycket styrka och kärlek att hämta för oss ljusledare.

Därför skulle jag vilja sammanfatta det här året i 5 viktiga skiften som beskriver de nya möjligheter som öppnar sig för oss nu, om vi väljer att tacka ja till resan och fortsätta expansionen.

Varsågod!

Skifte 1: Vi går från ”lärjunge” till ”mästare”

Under hela 2019 har jag haft det engelska ordet MASTER som lösenord på min dator.

”Master” betyder bland annat lärare, fena (som i ”fena på något”), mästare, mäster, rektor, kapten, skeppare och läromästare.

Varför detta ord?

Jo, jag fick i slutet av förra året till mig att 2019 skulle handla om att kliva in i ”mastery”. Jag fick höra att det var dags för mig att erkänna för mig själv att jag (redan) är en mästare. I första hand min egen mästare, men också, därigenom, en mästare inför andra. Utmaningen var att våga, helt och fullt, kliva in i Mästar-rollen.

Under året har jag förstått att det här inte bara gäller mig (förstås!). Det har kommit upp i alla grupper jag jobbat med under året. Det gäller dig, det gäller hela min tribe, det gäller alla som går före i den expansion av medvetandet som sker på jorden nu på väg från Egots till Själens era.

Det är dags för oss att uppvärdera vår egen kunskap, kompetens, erfarenhet och den visdom vi har samlat på oss genom åren.

Att uppvärdera det vi får till oss genom vår egen inre vägledning, vår kanal till den oändliga intelligens vi har tillgång till genom vår navelsträng till universum.

Att uppvärdera våra egna idéer och vårt skapande – jämfört med hur vi ser på och värderar andras (vanligen som bättre än vårt).

Att uppvärdera oss själva, vår egen kapacitet och våra möjligheter.

Det är dags att inse hur mycket vi faktiskt kan. Hur mycket vi har att bidra med. Hur bra vi faktiskt är. Ibland till och med mästerligt bra!

Det är dags att börja lyssna mindre på andra och mer på oss själva. Men att samtidigt ha urskiljningsförmåga nog att veta när vi faktiskt ska lyssna på andra. Som till exempel när det handlar om något vi själva saknar erfarenhet och kunskap om. Det handlar om att kunna värdera sin egen kunskap jämfört med andras på ett mer neutralt sätt – inte bara nedvärdera sig själv och tro att det alltid är andra som sitter på expertisen, men inte heller att nedvärdera andra och bara tycka att man själv vet bäst.

Jag har länge pratat om att kliva in i ledarskap.

Det här är nästa steg – att kliva in i mästerskap, ”mastery”.

Det engelska ordet ”mastery” betyder ”bemästrande” (alltså att vi klarar av något), ”virtuositet” och ”mästerskap” (att vi är riktigt bra på det vi gör), men också ”herravälde”, med exemplet ”mastery of the seas”.

Att kliva in i ”mastery”, på det sätt vi pratar om här, skulle jag därför vilja översätta till: Att ha herravälde över och bemästra sig själv, sin gåvor och sin kanal.

Det här betyder inte att vi ska sluta lära, att det är något fel att gå en kurs eller att vi ska sluta utvecklas. Inte alls!

Det handlar om att erkänna för oss själva att vi oftast redan kan mer än vi tror.

Det är dags att släppa rinken och ge dig ut för att göra det du kom hit för.

För jag ser betydligt oftare en klient eller kursdeltagare som inte tror sig om att kunna tillräckligt, som tycker sig behöva ytterligare ett diplom, en certifiering, en kurs till innan hon är redo att dela med sig av sin kunskap med världen, än jag ser någon som slänger sig ut utan att ha något alls på fötterna.

För egen del har det här skiftet visat sig på en mängd olika sätt under året. Här är ett litet axplock:

  • Jag har känt mig manad att avsluta alla prenumerationer på nyhetsbrev utom ett litet fåtal som verkligen tillför något, så att jag inte ska lockas att jämföra mig eller ta för stort intryck av andra och tappa bort min egen röst eller avvika från min egen väg.
  • Varje gång jag har fattat intresse för en kurs har jag hejdat mig från att anmäla mig för jag har insett att jag redan kan det som kursen handlar om – eller så har jag insett att det egentligen handlat om distraktion från min egen väg. (Tidigare hade jag gått kursen ändå, för jag hade inte litat på att jag redan kunde det eller för att jag inte trott att min egen grej räckte.)
  • En enda kurs har jag gått, och även om jag absolut lärde mig en del nya saker, så handlade det mesta ändå om att bekräfta det jag redan vet och kan.
  • Jag har för första gången på sju år inte haft en coach. Emellanåt har det känts tomt och tufft, men det har samtidigt känts nödvändigt för att fullt ut kunna kliva in i mitt eget ledarskap, utan draghjälp av någon annan. (Det betyder inte att jag inte kommer ha en coach igen i framtiden, det kommer jag med all säkerhet ha! Men just detta år har det varit viktigt för mig att inte ha det.)
  • Många gånger har jag hamnat i situationer där jag tänkt att jag behöver fråga någon om råd eller hjälp, men där jag i nästa ögonblick upptäckt att jag faktiskt vet och kan själv.


Det sista hände så sent som i slutet av november,
 när jag kände att årets vinterdepression var på intåg. Jag hade hoppats slippa i år och blev ledsen, hade svårt att acceptera situationen och undrade för mig själv om jag ändå inte skulle behöva prata med någon.

I samma ögonblick som jag tänker den tanken dimper det ner i mitt huvud:
– Men jag känner ju ingen som är lika klok som jag …

Jag börjar skratta åt mig själv, för det är ju helt absurt, förstås! :)

Men samtidigt förstår jag att jag egentligen menar:
– Jag känner ju ingen annan som känner mig själv lika bra som jag.

Och det är ju sant! Så jag bestämde mig för att ta ett coachningssamtal med mig själv, vilket ledde till att jag lyckades lyfta upp mig själv ur den svarta geggan, välja ljuset och ta mig vidare.

Det är första gången jag har lyckats göra detta och det visar, om något, på det skifte som skett detta år. Den frekvenshöjning som vi fått tillgång till under det här året har varit enorm och möjliggör nu helt nya val för oss. Val, som vi inte tidigare kunnat ta, men som nu blir möjliga, om vi bara släpper de gamla idéerna om vår egen begränsning.

Reflektera gärna i din anteckningsbok:

  • Är det här skiftet något du själv kan känna igen dig i?
  • Hur har det i så fall visat sig för dig under året?
  • Om du inte känt av det (än), är det något som talar till dig, som kan inspirera dig inför 2020?
  • Hur kan du hjälpa dig själv att kliva in i ett ännu större ”mastery” under nästa år?

Skifte 2: Vi går från kunskap till vetskap, från hjärna till hjärta

Det andra skiftet jag upplever tydligt är att vi uppmanas släppa vårt enorma fokus på intellektet och den mentala energin och istället gå ner i kroppen och lita mer på vår egen inre vetskap. Fråga även hjärtat och magen istället för enbart hjärnan när vi ska ta beslut.

Och att sluta ifrågasätta oss själva och den inspiration och vägledning vi hela tiden får, men inte alltid agerar på.

På Mount Shasta i somras fick jag budskapet att det är dags att börja praktisera mer av ”Just do it!”. Att sluta fråga varför eller hur vi ska göra det vi får till oss och istället bara göra det. Att agera direkt när du får en vägledd impuls, istället för att stanna upp och ifrågasätta om det är rätt väg att gå, om det är rätt timing, om det kommer fungera och så vidare. Bara gör!

Det är dags att våga lita fullt ut på dig själv och din inre vägledning.

Det här bekräftades under höstens kanaliseringar inom Shine Your Light Sisterhood, då vi fått flera budskap om att försöka släppa behovet av att förstå allt, av att kunna förklara allt, av att analysera och försöka kontrollera allt.

Vi uppmanas kliva in i och lita på vår egen vetskap – den som sitter i kroppen, i hjärtat, i magen – istället för att söka efter bekräftelse utifrån. 

Så här säger guiderna bland annat:

”Känn lättnaden i hela din kropp
när du tillåter dig själv att släppa alla förklaringar
och alla försök till förståelse
och bara landar i varandet.
I ditt varande.
I essensen av den du är.

Säg till dig själv: ’Jag är’.

‘Jag är’ räcker.

Du behöver inte veta vad.
Du behöver inte veta varför.
Du behöver inte veta hur du kom hit.
Du behöver bara vara.

Känn hur det räcker.
Känn hur det fyller dig.
Känn hur det är din mening: ‘Jag är.’

Alla behov av ursäkter faller bort.
Alla behov av historier faller bort.
Alla behov av att förstå orsak och verkan faller bort.
Alla behov av att förklara dig faller bort.

Känn lugnet på den här platsen.
Känn hur det gror från den här bördiga marken.
Hur vetskap och visshet fyller dig
snarare än åsikter, tyckanden, borden, måsten och vanor.

‘Jag är.’

‘Jag är’ … punkt.

Det är från den här platsen av ‘jag är’
som du hittar ditt inre vetande,
där du bara vet vad ditt nästa steg är.
Du vet vad du ska göra
och du gör det från en plats av lugn och ro,
av trygghet, av glädje, kärlek och tillit
– istället för att göra något i reaktion mot andra,
eller att göra något för att få något, för prestation,
eller för att fly, för att bli omtyckt, för att överleva.

Det betyder inte att du ska sluta ‘göra’,
för ditt ‘jag är’ är din mest kreativa plats.
Du är skapande i rörelse.
Du är en kreativ energi.
Du kan inte ‘vara’ utan att samtidigt skapa.”

Min upplevelse av att "bara göra" utan att analysera och försöka förstå allt är tvåfald:

Till en början upplevde jag ett stort motstånd. Det handlar, har jag fått lära mig, om att vi, genom att i årtusenden ha använt det gamla sättet att göra och välja (det som satt intellektet som både VD och Styrelseordförande i Livet AB), har skapat stora neurologiska “traktorspår” i våra hjärnor. De här spåren blir vanor och därför har vi så lätt att välja dem – där finns inget motstånd, det är lätt för oss att gå den vägen.

Men nu börjar det här gamla sättet att välja och agera skava mer och mer. Nu har vi fått möjlighet att frigöra oss ifrån de gamla vanorna genom att välja att göra och ta beslut på nya sätt. När vi gör det skapar vi nya neurologiska vägar i hjärnan, som gör att det med tiden blir lättare och lättare att välja på det nya sättet.

Så motståndet är bara initialt, och det kan vara bra att veta. Ju mer vi tränar, desto lättare kommer det bli.

Och motstånd är aldrig farligt, utan ett tecken på att jag utmanar mig själv. När jag utmanar mig själv vet jag att växer. Det kan också hjälpa att påminna sig om när vi fastnar i motstånd.

Sedan, när jag väl lyckats, upplever jag en enorm lättnad, ett flow och en känsla av överraskning: ”Kan – får – det verkligen vara så här lätt?!” Det känns skönt att inte behöva processa allt som tidigare, utan bara göra, vara, låta vara och ta emot. Inte ifrågasätta, inte analysera, inte försöka förstå allt, utan bara agera från hjärtat och släppa allt annat.

Det ger massor av energi!

Känslan är att jag går från att försöka ha kontroll över tillvaron – vilket tar massor av energi och, ärligt talat, är ett omöjligt uppdrag, för ingen av oss kan rimligen säga att vi någonsin har kontroll över tillvaron! – till att bara försöka ha koll på mig själv – min egen energi, min närvaro, vad som är viktigt och sant för mig, min kontakt med min inre vägledning osv.

(Här vill jag inflika att vi går in i en tid när vi faktiskt saknar ord för många av de upplevelser, tillstånd, känslor och handlingar vi nu utforskar. Ta till exempel ordet ”kontrollera”, som inte riktigt känns rätt att använda för det nya tillstånd jag försöker beskriva här. Jag vill ju inte skriva ”kontrollera mig själv”, utan använder istället ”ha koll på mig själv”, men ”koll” ju egentligen bara en förkortning av ”kontroll”. Jag saknar här ett ord för upplevelsen av att känna mig som ”herre i mitt eget hus” (återigen ett förlegat uttryck!) utan att försöka, just, kontrollera min omgivning, utan istället medvetet låta den skapande energin flöda igenom mig. Överlämna mig till min inre vägledning, men inte från ett ställe av att inte bry mig om världen eller vad som sker, utan som en aktiv handling som inte kommer från egot, utan från själen …

Ja, du märker – det blir många ord för att förklara något som jag tror att vi i framtiden kommer ha egna, nya ord för. Men det är här vi står nu – på randen till, i övergången mellan, i utkanten … av utforskande och nytt. Det är spännande!)

På randen till det nya väntar hela tiden nya utmaningar ...

Det här skiftet har visat sig för mig bland annat genom att jag fått lättare att just handla direkt från själen utan att analysera allt och/eller försöka förstå precis allt. Jag agerar snabbare på min inre vägledning, utan att stanna upp så länge att rädslorna kan riskera att stoppa mig.

Det har också gjort att jag – genom att jag upplevt resultatet av att agera direkt från själen – vågar lita ännu mer på det jag får till mig genom min kanal. Jag har släppt behovet av att försöka förstå allt från intellektet och insett att det finns fler sätt att “förstå” saker (här söker jag återigen ett nytt ord!). När jag känner att det är sant i kroppen kan jag lita på det, jag måste inte få det bekräftat av intellektet.

Som till exempel när jag i början av hösten tog emot en kanalisering som guiderna sa aktiverade tidigare slumrande DNA – det hade jag inte vågat släppa igenom förut! ”Vem tror jag att jag är?!”-tankarna hade stoppat mig direkt.

Den kanaliseringen startade en helt enorm utveckling inom mina grupper under hösten. Så även om jag fortfarande inte förstår allt intellektuellt, så “förstår” jag (och ser och hör!) att det jag vägleds att göra är sant och rätt när jag ser resultatet. Det gör mig jättetacksam att jag vågade (kunde!) låta bli att ifrågasätta, vilket hade stoppar det.

En mening som blivit som ett mantra sedan i somras, och som hör ihop med det här skiftet för mig, är:

– Gör det omöjliga med stor säkerhet.

När vi släpper våra begränsande tankar och idéer om vad som är ”möjligt” och ”omöjligt”, blir så mycket mera möjligt, så länge vi gör det från vår inre vägledning.

Så vad går du runt och tror är omöjligt, som kanske vore möjligt om du bara satte igång och “gjorde det”, utan att ifrågasätta och analysera sönder det?

Jag vill också passa på att påpeka att jag självklart inte menar att vi ska sluta använda vårt intellekt (om nu någon trodde det!). Det är ett fantastiskt verktyg som vi inte klarar oss utan.

Men vi har länge givit intellektet och den mentala energin för stor makt, och det är inte så vi är byggda för att leva. Det är precis det de här skiftena handlar om, att upptäcka hur enormt mycket mer resurser vi har tillgång till – i tillägg till vårt intellekt, som bara är ett enda av en hel arsenal med verktyg vi nu börjar upptäcka. Förresten har forskarna nu hittat hjärnceller både i hjärtat och i magen (tarmarna), och jag tror att det bara är början på de upptäckter som framöver kommer “bevisa” på traditionell väg det vi redan nu vet innerst inne. Vetskap.

Våra känslor bär på så mycket information som vi helt missar när vi förpassar dem till ”känslotrams” och ”flum”. När vi  utvecklas som människor, mognar, lär oss att sålla bland våra känslor, välja våra reaktioner och bli mer intelligenta emotionellt, så kommer vi förstå att vi har försummat en hel värld av information och kunskap för att vi helt enkelt inte har förstått hur vi ska använda den.

Men det är det vi är här för att lära oss nu.

Reflektera gärna i din anteckningsbok:

  • Är det här skiftet något du själv kan känna igen dig i?
  • Hur har det i så fall visat sig för dig under året?
  • Om du inte känt av det (än), är det något som talar till dig, som kan inspirera dig inför 2020?
  • Hur kan du hjälpa dig själv att våga lita mer på dig själv och din egen inre vägledning under nästa år?

Skifte 3: Vi går från att skapa framtiden till att vara framtiden

Något annat som blivit mer och mer tydligt under året är att vi nu har kommit till en plats där vi inte längre kan se eller ens föreställa oss framtiden.

Mayakalendern slutade i december 2012. Inte för att man trodde att världen skulle gå under då, utan för att det inte gick att ”se” framtiden längre fram än så. Den tid som ligger framför oss kommer vara så väsensskild från det liv vi känner som människor att det inte går att beskriva med vårt nuvarande språk (som jag påpekade ovan) eller ens bildspråk.

Utvecklingen går otroligt snabbt. Det som kommer in nu är till stor del sånt vi inte ens kunnat föreställa oss tidigare.

Inom Shamanismen säger man att tidigare skiften i mänsklighetens historia alltid har skett mellan generationer – nya barn måste födas med nya genetiska kartor för att förändringen ska kunna ske – men att den här övergången kommer ske inom en generation. Vi är, som jag förstår det, den generationen. Det är unikt i mänsklighetens historia, att våra gener faktiskt förändras under vår livstid.

Det här ställer enorma krav på oss i framkanten av evolutionen som vill vara med och leda och driva på den här övergången.

Vi har alldeles nyss lärt oss att vi har ett skapande medvetande, att vi skapar världen genom vår vibration, vårt energifält, våra tankar och känslor.

Det är stort nog att ta in. Det är ännu bara en bråkdel av mänskligheten som använder denna superkraft medvetet för att skapa gott.

Och nu står vi redan inför nästa steg: Att ta in att vårt mänskliga intellekt inte ens kan se, förstå eller ens föreställa sig det, som vi är här för att vara med om att skapa …

Hur gör vi då?

När jag var på ”vision quest” på Mount Shasta på midsommarafton bad jag att få se en vision av den framtid vi är på väg mot. Svaret blev:

– Du får inte se visionen – du är visionen.

Det jag fick till mig handlade om att vi nu skapar framtiden genom vårt varande mer än genom vårt görandeDärför behöver vi vara ännu mer närvarande i nuet (för det är där vi ÄR, ingen annanstans), leva mer i och utifrån våra kroppar än från vårt intellekt (som jag beskrev i det förra skiftet) och vara mer i kontakt med och lära oss mer om våra känslor, som ju är vår främsta kanal till vår inre vägledning. Då kommer vi tryggt, steg för steg, skapa den värld vi är på väg mot.

Ett annat ord kom upp i detta sammanhang: Överlämnande. Även det ett ord som inte fullt ut förmår beskriva den känsla eller det tillstånd jag vill åt.

“Överlämnande” förknippas gärna med att lämna ifrån sig makt och kraft till någon annan. Men den form av överlämnande jag upplever behov av i det här skiftet handlar istället om att ta tillbaka en del av den kraft vi tidigare har överlämnat till intellektet. Det gör oss istället starkare.

Det handlar också om att ta hjälp av universum, av källan, av fältet av oändlig potential eller vad du vill kalla det – inte för att vi är svaga och inte klarar oss utan det, inte för att det är “bättre” än vi, utan för att det ÄR vi.

Det är dags att kliva in i ett samskapande med den universella skaparkraften

Nuförtiden ser vi överallt serier och filmer om människor med övernaturliga krafter, med intriger där världen går under och en ny människoras uppstår, med nya superkrafter och förmågor.

Det här är berättelser från vårt undermedvetna om vad som är på väg att hända. Vi förbereder oss för det som redan är nedladdat i våra gener från det gemensamma omedvetna. Genom att iscensätta de här berättelserna “övar vi oss” på det som komma ska.

Det här är inget att vara rädd för.

Vi är inte offer för omständigheter, vi är inte utelämnade till “ödet”. Vi är skapare av vår egen framtid. Vi bär dess utveckling i våra gener, i det DNA som tidigare varit slumrande, men som nu börjar aktiveras och väckas upp.

Svaret finns i våra kroppar. Vi är redan själva den framtid vi är på väg mot, om vi bara låter kroppen, genom universums oändliga intelligens, utvecklas så som det är tänkt.

Genom att inte gå in i motstånd, utan släppa taget, överlämna oss till det större skeendet och bli de verktyg för fred, kärlek och blomstring som vi kom hit för att vara.

Kan du känna det?

När vi gör det kommer vi få tillgång till både den del av vår egen kraft som vi hittills stängt ner och till universums hela skaparkraft.

Då blir – verkligen! – allt möjligt.

Det är dags att sluta kämpa emot och istället följa med flödet mot en ljusare värld, den vi alla innerst inne drömmer om

Jag har framför allt märkt det här skiftet genom att jag gång på gång har fått lov att släppa begränsande tankar och bara acceptera nästa steg i den expansion jag varit med om det här året och som fortfarande sker.

Jag har fått lära mig att bara vara närvarande i min kropp och låta det som kommer till mig komma igenom, utan att ifrågasätta det, utan att tvivla på det, utan att försöka ta kontroll över det, utan att försöka planera det – och utan att ursäkta mig själv eller det som kommer igenom (jag har inte alltid lyckats, förstås, men jag har verkligen försökt!).

När jag började kanalisera meditationer live, till exempel. Det var ju jätteläskigt att sätta sig framför en grupp människor som förväntade sig en bra meditation och inte ha en aning om vad jag skulle säga! Men det var den guidning jag fått. Jag hade bara att acceptera läget, släppa taget – överlämna mig till källan, till kanalen – öppna upp och låta min mun uttala det som kom igenom. Men jag gjorde det – jag upplät min kanal, i tillit, till mina guider, och tillsammans samskapade vi en fantastisk upplevelse för gruppen. Många hade aldrig tidigare känt så starkt under en meditation.

samskapandet är där magin uppstår.

Och det är enbart genom att faktiskt GÖRA det vi känner oss vägledda att göra, som vi kan träna upp och stärka vår förmåga att samskapa med universum. Vi kan inte tänka oss till det.

Ibland på retreater eller under coachningssamtal har jag inte vetat från en sekund till nästa hur jag ska hantera något som kommit upp. Det har bara varit att andas, vara helt och hållet närvarnade i kroppen och låta den styra. Kroppen och känslorna, som är vår kanal till all den kunskap och vetskap som vi bär med oss sedan generationer – men också till hela mänsklighetens och hela universums kunskapsbank. Den får vi inte tillgång till så länge vi enbart agerar från intellektet.

Det här skiftet har också manat mig att börja lita ännu mer på min kropp och min inre vägledning i fråga om tid, sömn, rörelse och aktiviteter.

Jag ställer inte lägre väckarklockan om morgnarna, utan ber att få vakna ett visst klockslag om det är viktigt, annars när jag sovit klart. Jag har slängt klockan som mätte sömnen, stegen och träningen och appen som mätte antalet jobbade timmar. Jag frågar kroppen när och hur den vill äta och röra sig och agerar därefter.

Reflektera gärna i din anteckningsbok:

  • Är det här skiftet något du själv kan känna igen dig i?
  • Hur har det i så fall visat sig för dig under året?
  • Om du inte känt av det (än), är det något som talar till dig, som kan inspirera dig inför 2020?
  • Hur kan du hjälpa dig själv att agera mer från ditt varande, “överlämna dig” och börja samskapa med universum under nästa år?

Skifte 4: Vi går från ansträngning till lätthet

Under skifte 2, från kunskap till vetskap, berättade jag om min egen reaktion när jag övade på att släppa intellektets försök att förstå och kontrollera:

– Kan det verkligen vara så lätt? FÅR det verkligen vara så lätt?!

Den här reaktionen möter jag också ofta i mina grupper. Kan det verkligen få vara så enkelt? Mitt svar är alltid JA! Det är vi människor som krånglar till saker och ting. Egentligen är allt så mycket enklare och lättare än vi tror, och det får vi uppleva i kontakt med själen.

Alla som känt kontakt med själen, vår inre vägledning, vet att då känns allt enkelt. Lätt. Utan ansträngning.

För själen finns bara JA eller NEJ (eller möjligen VÄNTA), inte “Ja, men …” eller “Nej, men …”

Själen ger inga ursäkter, gör inga analyser och förklarar sig sällan.

Den bara vet. Den bara gör. Den bara är.

Precis som vi har pratat om här ovan:

  • När vi erkänner det vi vet, utan att förminska eller förstora det, då bara vet vi.
  • När vi agerar på våra vägledda impulser, utan att ursäkta eller förklara oss, då bara gör vi.
  • När vi släpper rädslorna (som är energin i ansträngning, stress och kämpande) och överlämnar oss till ett samarbete/samskapande med vårt större jag och med universum, så bara är vi.

Att kliva in i ”mastery” och att medskapa med universum, som vi har pratat om här, är att kliva in i flow och lätthet. Att släppa kämpandet och ansträngningen och agera från vägledd inspiration istället för från rädslor och prestation.

Det handlar om att ta ett steg tillbaka, att ”göra” mindre och ”tillåta” mer. Eller att ”göra från varandet”, som vi ibland pratar om i mina grupper. Tillåta den skapande kraften att flöda igenom mig och själv gå ur vägen så mycket som möjligt.

Det vill säga att gå från ansträngning till lätthet.

Men vi bär från vår historia på en mängd idéer om att saker inte har ett värde om vi inte har kämpat hårt för att uppnå dem. Om att sånt som inte har tagit lång tid och mycket resurser i anspråk är mindre värt. Om att vårt värde hänger på “hur bizzi vi är” och “hur hårt vi kör” på väg mot våra drömmar.

Det är några av de gamla värderingar – gamla vanor! – som vi nu är redo att släppa.

Den nya sanningen är att det FÅR vara lätt!

För mig har det här visat sig till exempel i hur jag har släppt mer och mer på min planering inför de retreater och event jag leder. Det är visserligen en process som har pågått i flera år redan (förmodligen för att det gamla beteendet suttit så djupt). Men nu har det äntligen sjunkit in på riktigt och jag har kunnat agera från det.

Jag har lärt mig att det som är viktigast att ”förbereda” är min egen energi – att jag mår så bra som möjligt, att jag är i kontakt med min inre vägledning, att jag är glad och nyfiken på situationen, att jag är villig att öppna min kanal för det som vill komma igenom. Om jag ägnar all min tid åt att planera exakt vad jag ska säga och när, så stänger jag ner min kanal, som annars hade visat mig vad som behövts i just den stunden.

Det har också lett till att jag släppt mer saker till mitt team, givit dem större eget ansvar och släppt på mitt eget lilla kontroll-freak. Jag kollar inte längre varenda mejl och varenda inlägg på sociala medier innan det går ut. Jag släpper rädslan att något ska bli fel, för jag vet att min energi är viktigare för vårt resultat än exakt vilka ord vi använder i varje stund. Att slippa kolla allt har skapat mer luft i min kalender, lättat enormt på min energi och ökat min kreativitet.

Jag har också märkt att mina guider inte lika ofta vill att jag ska gå tillbaka till barndomen när jag coachar och prata med till exempel Det sårade inre barnet (vilket tidigare varit ett effektivt sätt att arbeta med sår och trauman). Istället vill de att jag hjälper klienten att göra nya och andra val från en kraftplats i nuet.

För vi har nu höjt vår frekvens så mycket att vi KAN göra andra val än tidigare (som jag inledde inlägget med) och nu behöver vi träna på att göra det.

Till en början kanske det inte känns ”lätt” att göra de här valen, men när vi gjort dem om och om igen så kommer det bli lättare.

Och känslan blir: Får det verkligen vara så här lätt? Kan jag verkligen bara välja något annat?

JA, det får du! Och det SKA du.

Reflektera gärna i din anteckningsbok:

  • Är det här skiftet något du själv kan känna igen dig i?
  • Hur har det i så fall visat sig för dig under året?
  • Om du inte känt av det (än), är det något som talar till dig, som kan inspirera dig inför 2020?
  • Hur kan du hjälpa dig själv att släppa ansträngning och kämpande och istället kliva in i större lätthet under nästa år?

Skifte 5: Vi går från dömande till radikal självkärlek

Inför Shine Your Light-retreaten i november vaknade jag klockan sex på morgonen den första dagen av att jag tog emot en nedladdning som vi skulle jobba med under dagen.

Den handlade om RADIKAL SJÄLVKÄRLEK.

När jag, efter en aktivering som öppnade upp våra hjärtan på vid gavel, kanaliserade mer om det här, fick vi bland annat ta emot följande budskap:

“Vi är här för att lära om och lära nytt. 
Göra på andra, nya sätt. 
Så när du känner att du vill skydda dig själv 
och ditt hjärta, prova istället 
– som den självständiga varelse och ledare du är – 
att ta ett djupt andetag, andas ut … 
och öppna upp hjärtat på vid gavel! 
Sedan går du ut i världen med det här öppna hjärtat.

Det öppna hjärtat är i första hand öppet för dig själv. 
Det här är radikal självkärlek.

Det handlar om att acceptera och älska dig själv …

  • vad du än gör,
  • vad du än säger,
  • hur du än ser ut,
  • vad du än inte gör eller inte säger,
  • vad du än känner,
  • vad du än tänker.


I varje ögonblick. Det finns inget annat.

För det går inte att inte älska något som ÄR kärlek. 
Och du är kärlek.

När du glömmer det, gömmer du ditt ljus. 
Och det är ditt ljus som du är här för att sprida.

Det finns ingen anledning 
– What So Ever – 
att inte älska dig själv längre!

Säg till dig själv:

‘Jag är okej.
Jag är okej, precis som jag är.
Jag är sådan jag är för att det är sådan jag ska vara, 
för det är så jag kan lysa mitt ljus på bästa sätt. 
Det är det här jag har valt innan jag kom hit 
– den här kroppen, det här livet, de här förutsättningarna. 
Varje gång jag emotsäger den sanningen 
så gör jag mig själv illa.

Det är jag själv som skapar min smärta 
genom att inte älska mig.

Ingen annan gör det. 
Ingen annan har någonsin gjort det. 
Det är bara jag själv som skapar min smärta.

Och jag kan välja att sluta göra det.’

Släpp och välj.
Släpp och välj.
Släpp och välj.”

Du har säkert, precis som jag, vid det här laget jobbat länge med självacceptansen och självkärleken. Kanske trodde du att vi var klara med det här kapitlet.

Men det finns en nivå till, och det är dags att ta steget upp på den nu.

För det här skiftet är själva grunden för alla de tidigare skiftena jag delat:

Om vi inte kan acceptera och älska oss själva på den här högre nivån vi pratar om nu, om vi inte kan se oss själva med själens ögon …
… då kommer vi ha svårt att kliva in i mästar-rollen (för vi tror inte vi är värda den) …
… då kommer vi ha svårt att våga lita på vår inre vägledning (för vi litar inte på oss själva) …
… då kommer vi ha svårt att släppa taget och börja samskapa med universum (för vi tror att det är något fel på oss) …
… då kommer vi ha svårt att låta det vara lätt (för vi är fast i rädslorna, som är de som krånglar till allt).

Så var någonstans sviktar du fortfarande i acceptansen av dig själv? I vilka situationer ger du inte dig själv den respekt du är värd?

Be din själ om hjälp att öppna hjärtat och se dig själv med själens ögon – med ovillkorlig kärlek.

Det gör all skillnad.

För egen del har jag tvingats gå flera ronder till med mig själv under året för att kunna landa i acceptansen av det jag uppfattar är mitt uppdrag, och för att kunna våga lita på att jag faktiskt är värdig uppdraget.

Och jag tror inte det är för sista gången! För varje steg vi tar, för varje transformation vi genomgår, för varje expansion vi tar emot, kommer vi möta motståndet på nytt och därigenom få möjlighet att ta klivet upp på nästa nivå av acceptans och självkärlek.

Resan fortsätter … och tur är väl det! :)

Reflektera gärna i din anteckningsbok:

  • Är det här skiftet något du själv kan känna igen dig i?
  • Hur har det i så fall visat sig för dig under året?
  • Om du inte känt av det (än), är det något som talar till dig, som kan inspirera dig inför 2020?
  • Hur kan du hjälpa dig själv att acceptera och älska dig själv ännu mer under nästa år?

Välkommen in i Själens era, Mästare – portarna står öppna inför 2020!

Det är dags nu.

Dags att kliva in i din egen MÄSTARE och i samarbete med din inre vägledning med lätthet vara med och fortsätta höja medvetandet på jorden.

För du är en av de som går före, en av dem som med sin blotta energi och närvaro visar vägen och hjälper andra.

Tack för att du finns. Tack för att du ständigt är redo att utmana dig själv, dina egna tankar och gamla vanor. Tack för att du väljer ljuset och kärleken och därigenom är den kraft som kommer förändra världen. Tack.

Med all kärlek,
Carolina

PS. Vill du ha hjälp och stöd att fortsätta expansionen som MÄSTARE under 2020? Varmt & innerligt välkommen till oss i Shine Your Light Sisterhood! Tillsammans höjer vi energin och gör livet mera levande, samtidigt som vi utforskar den yttersta kanten av evolutionen.

Carolina Gårdheim är andlig barnmorska för medvetna ledare i Själens era. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Fler relaterade

Dela gärna

Facebook

Kommentera gärna!

Upptäck andra inlägg