Om att sluta vara till lags

canvas_liten_alska_1945Idag ska jag bli intervjuad för en tidning om hur det går till att sluta vara till lags och det har fått mig att tänka på den resa jag själv gått igenom. För en resa är det. Själva insikten, att plötsligt se att jag har gjort nästan allt i mitt liv för att andra ska tycka att jag är bra, är en fruktansvärt jobbig aha-upplevelse. Det gör ont!

Och sedan, att långsamt arbeta sig bort från det beteendet, ständigt påminna sig för att inte återigen falla in i det gamla beteendet om att behaga andra eller göra om sig för att (man tror att man ska) passa in eller bli uppskattad eller få vara med – det är hårt arbete!

När jag satte mig ner och funderade över vad den främst innebär, den här resan från att vilja bli uppskattad till att leva sitt liv, så kände jag att det för min egen del främst handlade om två saker:

1. Att lära mig att acceptera mig själv som jag är. Och till slut älska mig själv. Mitt mantra blev ÄLSKAD & TRYGG, det var hur jag ville känna mig och det lyckades jag till slut också pränta in i mig själv, så idag betraktar jag mig som älskad och trygg, oavsett vad andra människor tycker och tänker om det. Och det gör att jag inte längre är lika beroende av andras bekräftelse. Om jag älskar mig själv så måste inte alla andra älska mig; om jag redan känner mig trygg, så måste inte andra försäkra mig om att jag är det (att jag får vara med i gruppen, att jag räcker till, att jag klarar det jag vill etc).

2. Att börja lyssna till mitt hjärta och följa mina egna drömmar. När man vill vara andra till lags handlar livet väldigt mycket om andra människor – vad ska de tänka, vad vill de, vad tycker de, vad tror jag att de vill att jag ska göra och vara och så vidare. Det är jätteviktigt att skifta fokus från dem – till mig. Vad vill jag? Vilka drömmar har jag? Vad är viktigt för mig? Hur vill jag vara? Och så vidare. Insikten blir bland annat att jag inte är centrum i alla andra människors värld, det är de själva. När vi är upptagna med att vara till lags, tror vi gärna att alla andra har så mycket åsikter om oss själva, men det är att förstora sig själv. De allra flesta andra människor har fullt upp med sig själva och sitt liv, de har inte tid att tänka på vad jag ska göra och hur jag ska vara – varför ska jag då lägga min tid på att försöka luska ut vad de tänker? Nej, bättre är att lägga den tiden på att utforska mig själv och vad jag vill med mitt liv. Börja följa mina drömmar, min unika väg genom livet.

Jag tror att det var just den här kombinationen, att börja acceptera och tycka bättre om mig själv och att börja lyssna mer till mig själv än till andra, som gjorde att jag lyckades ta mig ur beteendet att alltid vilja vara till lags. På köpet mådde jag bättre och trivdes bättre med mig själv. Men det går inte över en natt, det handlar, som med det mesta, om träning och åter träning. Jag påminde mig själv hela tiden – Var dig själv, Du räcker och blir över, Du är värd all kärlek, Följ dina drömmar, Lyssna till ditt hjärta, Du har rätt att ta plats, Du är unik, Var sann – var du.

Så om du är mitt i den här resan och ibland tänker att det tar tid och är svårt, ge inte upp! Det är värt allt jobb, för det hjälper dig att bli en fri människa. Det ger dig mer energi och mer kärlek än du trodde var möjligt – när du slutar anstränga dig så mycket för att få den; du har ju redan allt du behöver inom dig själv.

Önskar dig allt gott och en underbar dag!

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

12 Responses to “Om att sluta vara till lags

  • Fantastisk artikel Carolina!! Jag är mitt i den processen själv just nu och det är skönt att höra att du kommit så långt. Det ger mig motivation och tro! Tack och ha en underbar dag! Soliga hälsningar från Zürich

  • Fin text och sann. Tack

  • Nu har jag läst texten om och om igen för att verkligen greppa dina ord och göra dem till mina. Varje dag är ett arbete med mig själv. Borttappad i tron och tankarna om andras uppfattning av mig försöker jag slå bort det som är fel och bejaka mig själv istället. Ett tufft jobb som kommer att ge mer än de flesta andra jobb.
    Tack för att du finns, Carolina!
    Kram

    • Tack så mycket! Och ja, du har helt rätt, Sandra – det viktigaste jobbet av alla är att tilllåta dig och din unikitet att lysa i världen. Fortsätt på din väg! Många kramar, Carolina

  • Jag är mitt i den resan du skriver om, och ibland känns allt hopplöst svårt, men då är det skönt att höra att någon gått igenom samma sak och kommit ut på den andra sidan som en starkare och friare människa. Dit vill jag också nå! Och genom att läsa din text förstår jag att det är möjligt. Jag har märkt att ju mer jag lyssnar till mig själv om vad jag vill, till minsta lilla val som vilken kaka jag ska ta till kaffet, så ökar jag min lyhördhet för mig själv och blir mer och mer säker på vem jag är och vad jag vill. Det är ju trots allt mig mitt liv ska handla om! Tack Carolina för att du inspirerar, jag läser allt du skriver och tar det till mig! Kram från Thereze

    • Just så är det, Thereze, ett litet steg i taget, lyssna på dig själv och sin kropp, så kommer du att nå fram! Bra jobbat. ♥ Varmt lycka till i fortsättningen och stort tack för din fina återkoppling! Kramar, Carolina

  • Hej Carolina, såg länken till det här inlägget av en tillfällighet…..
    Men, så insåg jag ju att det inte var någon tillfällighet *ler stort*
    Det är ju precis den här resan som jag också valt att göra. Att lyssna till mitt inre, att följa mina drömmar och vara så sann som möjligt…

    Det är inte alltid den enklaste vägen att färdas på, men den är så oerhört berikande.

    Du är en sådan otrolig inspirationskälla och tänk så många du skänk kraft och styrka tack vare dina val i livet. Jag vet inte om du kommer ihåg mig, men jag startade upp butiken Änglarum i Kil, men sålde den för några år sedan. Det var ett oerhört stort kliv för mig – såväl att öppna butiken som att sedan välja att sälja den. Men, jag bara visste inom mig att det var så det skulle vara….

    Ja, nu reser jag vidare längs den där vägen och det är så spännande och så berikande. Är så oerhört glad och tacksam över att jag vågade välja mitt eget välbefinnande framför att hela tiden försöka vara den som jag trodde förväntades att jag skulle vara.

    Önskar dig allt gott Carolina!
    En stor kram från Mia

    • Hej Mia, vad roligt att höra ifrån dig! Är så glad att höra att du fortsatt på din väg och att det var rätt. Visst är det den inte alltid lätta, men alltid mest tillfredsställande vägen på djupet! Och, som jag upplever det, den enda möjliga. Tack för din fina återkoppling och jag önskar också dig ljus och kärlek och allt gott på din fortsatta väg genom livet! Kram, Carolina

  • Takk, dette var veldig godt å lese akkurat nå som jeg står midt i et veiskille, etter å ha levd et liv der jeg har følgt med strømmen og gjort som andre vil. Fulgt en annens drøm, sett en annen persons visjon.

    Gleder meg til å bli kjent med hvilken drøm som er bare min egen, og å gå langs min egen vei.

    Hjertelig hilsen Balanse

    • Tack så mycket, Balanse, det verkar som om du är på rätt väg – din väg! Jag önskar dig all lycka till i fortsättningen!
      Varma hälsningar,
      Carolina

Kommentera gärna!