Tro inte på allt du tänker

tankar-300x300Idag tänker jag på hur lätt det är att tro på alla tankar som far runt i huvudet – och hur mycket skada det kan göra en, om man verkligen gör det.

För tänk om någon sa till dig när du var liten att du var klumpig, eller ful, eller inte kunde sjunga, och du fortfarande går och tror på det, fortfarande tänker den tanken och tror att den är SANN. Då kommer du kanske alltid att bete dig klumpigt, känna dig mindre än vacker och aldrig ta en ton, hur roligt det än skulle kunna vara.

Nej, när en sådan tanke dyker upp är det bästa att tänka: Aha, jag har en tanke som säger att jag skulle vara klumpig. Kan det verkligen stämma? Har jag varit klumpig idag? Är jag alltid klumpig? Eller är jag klumpig någon gång ibland, som alla andra människor? Och om jag skulle vara klumpig någon gång, vad är det för fel med det? Jag har ju en massa andra saker som jag är riktigt bra på, och en massa egenskaper som är helt fantastiska!

När en tanke dyker upp som får dig att känna dig mindre än fantastisk: Tro inte på den. Den behöver inte vara sann.

För du ÄR fantastisk. Vad dina tankar än säger. För de är bara tankar. Inget annat. Inte Sanningen. Inte Verkligheten. Inte någonting annat än just – tankar. Och tankar kan man ändra på. SÅ LÄTT! Bara att tänka en annan tanke.

Visst är det bra?

Önskar dig allt fantastiskt, du vackra människa. Och sjung gärna en stump, så att vi får njuta lite av din sköna röst!
Carolina

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

9 Responses to “Tro inte på allt du tänker

  • Tack Carolina! Det är just det jag håller på mig nu, ändrar mina negativa tankar till positiva, om något inte går riktigt som jag tänkt så försöker jag se något positivt i det för det finns det alltid!! Wow vad härligt det är att inte vara fast i det negativa som jag har varit större delen av livet. Livet går ju upp och ner och ibland har även jag down dar och då stannar jag med den känslan och säger att jag ser den och känner efter vart den sitter i kroppen och oftast då när jag ger den uppmärksamhet så känns det genast lättare om jag nu inte har helt identifierat mig med denna tanke/känsla, då är det svårare att komma ur det!

    Trevlig helg och tack igen för dina inlägg! Någon dag vill jag också inspirera andra och kanske skriva en blogg <3 Karin

    • Hej Karin, vad glad jag blir att höra om ditt fina arbete. Ja, det är så mycket mer vi kan göra än sitta fast i gamla negativa tankespiraler. Härligt att höra! Och ja, ibland behöver vi bara vara i det låga ett tag, så går det över, om vi inte låter det få övertaget över oss. Du inspirerar enbart genom att finnas till! ♥ Carolina

  • Ja tänk vad mycket man begränsar sig. Ibland av rädsla, och ibland av att man blev ”ilurad” något när man var liten. Jag har nyligen insett att det inte är något fel på mig. Det var bara min tolkning av mina föräldrarsbeteende som fick mig att tro det. En fantastisk upptäckt!

  • Oh, tack för lite livets sanna ord! Visst tänker jag! Både det ena och det andra, men mest för att jag är ledsen. Ledsen för att min man lämnat jordelivet. Men, så sant, sången ger mig vingar! Jag sjunger och skrattar och gråter om vartannat!
    Tack, fina du. Fredagskram…♥

    • Hej Gerd,
      Jag känner med dig, så tomt det måste vara … Ja, sorgen är ju något vi behöver ta oss igenom, och det kan vara både otäckt, tufft, jobbigt – och, ibland, riktigt vackert. För tänk om vi inte hade den. Då skulle det betyda att vi aldrig hade älskat … och det hade ju varit ännu värre. Tänker på dig och önskar dig en ullig, varm yllefilt av kärlek att svepa om dig. ♥ Carolina

  • Det här har inte kunnat vara ett bättre inlägg för mig just nu. Jag tänker så mycket på din bok och dina tankar kring den och inser att den är så otroligt rätt! Jag har haft panikångest sedan mina yngre dagar (till och från i livet) och alltid klankat ner på mig själv så långt det har gått. Trots att jag egentligen är rätt bra och inte gör sämre ifrån mig än någon annan! Nu går jag i zonterapi för att göra upp med min gamla skit och jag mår skitdåligt igen. Så det här med tanken är högst aktuellt för mig. Det är här min nyckel sitter till ett bättre liv. Att kunna bryta de negativa tankarna och försöka inse att de är tankespöken. Det finns ingen panik, ingenting att vara orolig för. Jag har allt jag behöver och mer därtill. Jag behöver bara försöka ta emot det. Det känns så lätt när jag skriver det, men i verkligheten har det varit min livs svåraste uppgift hittills. Tack för att du delar med dig och får mig på rätt spår. Jag tänkte på den resa du gick igenom när du bränt ut dig och trots att det känns otroligt mörkt när man är mitt uppi så ser jag ju att du har lyckats vända ditt liv. Det ger mig tröst. Kram

    • Tack, Jenny, vad fint du skriver! Ibland är det svåraste som finns att bara kunna ta emot, visst är det så. Och ibland är vår värsta fiende vi själva, med våra tankespöken. Men så glad jag blir att du har insett detta och steg för steg arbetar på att ta dig ur det, och röra dig mot ditt eget bästa liv. För du har det i dig, du behöver bara ta emot det … ♥ Stor kram till dig på vägen! Carolina

Trackbacks & Pings

Kommentera gärna!