Finns slumpen?

mirakel_stor_v_1028När jag ser komplexiteten och genialiteten i hur vår värld är uppbyggd, från de minsta beståndsdelarna till de största, kan jag inte bli annat än vördnadsfull inför vad det nu är som har skapat vår planet och hela universum.

Det finns matematiska formler och geometriska figurer som återkommer i olika djur- och växtarter över jorden, liksom i mineral och sammansättning av gaser. En del forskare hävdar till och med att det finns stora likheter mellan hur universum är uppbyggt och hur datorer och deras program skapas.

Frågan jag ställer mig när jag ser och hör allt detta: Hur i hela friden skulle detta kunna ha tillkommit av en slump?

Det finns inte en del i mig som på något sätt skulle kunna tro att det är en ren slump att vi existerar, att det enbart beror på någon oväntad kollision som skapade vissa förutsättningar för liv. Det känns, i mitt hjärta, fullständigt omöjligt. Sen kan jag inte svara på hur själva skapelseprocessen annars skulle ha sett ut, det överstiger min horisont, men att det inte är en slump, det är jag övertygad om. Det visar naturen själv på, när vi studerar dess minsta beståndsdelar.

När jag börjar tänka så här svindlar det lite för mig. För om det finns någon form av intelligens bakom vår existens (vilket jag alltså kommer fram till att det måste göra, men förmodligen inte i någon mening som vi mänskliga varelser kan omfatta med vår begränsade hjärna), så kan det ju inte samtidigt finnas slump. Eller hur?

För om det enbart fanns slump, så skulle ju den finnas hela tiden, alltid och överallt. Och det tror jag att många har svårt att tro. Det finns trots allt något vi kallar orsak och verkan, som oftast funkar ganska bra.

Och om både intelligensen och slumpen fanns, så skulle ju slumpen bara finnas ibland, inte alltid. Eller hur? Ibland beror något på slumpen, ibland på oändlig intelligens. Och det känns omöjligt att tro på, eftersom, när man studerar naturen, så tyder ingenting på att saker och ting bara sker ibland. Tvärtom verkar det ju som att precis allting som sker i världen lyder under fysikaliska, kvantfysiska eller universella lagar. Så när samma förutsättningar råder, resulterar det alltid i samma reaktion eller resultat.

Och skulle vi stöta på någonting som verkar ske slumpmässigt, så får i alla fall jag känslan av att det mer beror på att vi ännu inte upptäckt vad som ligger bakom – vi har ju trots allt än så länge bara forskat på en liten del av allt som finns i universum.

Med detta resonemang landar jag alltid i att slumpen inte kan finnas alls (eftersom den inte kan finnas bara ibland och ibland inte).

Vad betyder det? Jo, att allt – precis allt – som händer, sker av en anledning. Det finns ingenting som sker utan en orsak.

Det betyder i sin tur att det inte heller finns någon tur eller otur, inga sammanträffanden, inga olyckshändelser – utan allt, precis allt, har en, helt naturlig, orsak och en, helt naturlig, verkan. Sen ser ju inte vi alltid dessa orsaker, för vi känner inte till alla lagar som styr universum, och det är därför vi attribuerar dem till slumpen eller något annat.

Slumpen blir då, för mig, helt enkelt ett sätt att försöka förstå en värld, som vi inte kan omfatta med våra hjärnor.

Visst är det lite spännande? Och visst blir man lite nyfiken på vad det är som styr, om slumpen, turen/oturen inte finns? Vilka är de där lagarna som vi ännu inte har lärt oss eller upptäckt?

Tidigare i historien löste människor det här genom att attribuera all makt i universum till en allsmäktig gud. Det tror inte jag på, det är för enkelt. Men däremot tror jag mer och mer på att det är vi själva som styr vad som händer (möjligen med hjälp av ”hjälpare” från den del av universum som de flesta av oss inte kan se), och långsamt, steg för steg, börjar vi nu lära oss hur vi kan göra för att styra livet. Det verkar ha mycket att göra med vilken energi vi skapar i våra liv, och vilken riktning vi har.

Ja, det var lite söndagsfilosofier från min sida! Visst är livet spännande?

Önskar dig allt gott!
Carolina

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

12 Responses to “Finns slumpen?

  • Oj, Carolina. Nu rörde du allt till det i huvudet på en trött småbarnsmamma. :) Återkommer imorgon när hjärnan är klarare och hoppas då på att kunna ta in dina ord lite bättre.
    Ha en fortsatt fin söndag.

    • Förlåt, Sandra! Det var inte meningen. ;-) Sov på saken du och återkom om du vill. Önskar dig en härlig dag!
      Kram ♥ Carolina

  • Å vad dina inlägg gör mig glad! <3

  • Ett intressant resonemang och som så ofta inspirerar Carolina till vidare tänkande!

    Det är ett resonemang som jag även sett av andra på andra håll och som jag också funderat en hel del kring. Ofta är argumenten att om det finns en mening, ett syfte, med livet, Universum etc., om det finns en fri vilja, så kan inte slumpen existera.

    Något livet lärt mig är emellertid att många insikter kommer när man vänder på resonemang.

    Om ingen _äkta_ slump existerar, så följer att skeenden är förutbestämda, vilket leder till att allt, på minsta detaljnivå, är förutbestämt. (Detta är den deterministiska syn som ibland refereras till som den Newtonska världsbilden.) Men om allt är förutbestämt så innebär det att vi inte är mer än kuggar i ett maskineri. Ett maskineri som någon gång startats och som sedan rullar på på ett från början och till tids ände helt förutbestämt sätt. Där finns inget utrymme för något som ”fri vilja”, eller för ”mening med livet” och ”utveckling” (utöver att själva processen snurrar på tills den är klar).

    Tvärtom misstänker jag att existensen av _äkta_ slump är en förutsättning för att ge en fri vilja spelrum, för att ge utrymme för utveckling, från individnivå till Universum som helhet. En slump som inte ens Universum styr över. Det är denna _äkta_ slump som ger utrymme för valfrihet och för möjligheten att lära och att utvecklas.

    Däremot så är det stor skillnad på existensen av en sådan _äkta_ slump, och det som exempelvis många människor upplever som slump, såsom tur och otur, i sin vardag. Många av de _tillsynesvarande_ slumpartade händelserna man stöter på i livet, de har jag också för länge sedan slutat att betrakta som slump – och istället lärt mig att surfa på den livets våg.

    • Tack DK, intressant inlägg! Jag är inte helt säker på att jag förstått dig rätt, men det kan vara så att det du kallar för ”äkta” slump är det som jag skulle kalla för människans skapande medvetande. Kan det stämma tro? Jag ska försöka förklara mig.

      I min värld är motsatsen till slumpen inte ödet. Om inget sker av en slump, så betyder det, för mig, att allt istället sker av en orsak. Vi kan inte alltid se denna orsak, men den är alltid där. Vi har tidigare trott att den här orsaken varit Gud eller något liknande, men jag tror att den här orsaken är vi själva.

      Jag tror alltså att vi människor, vårt medvetande, är det som skapar den värld vi lever i. Vi är ännu inte helt medvetna om att vi skapar den, därför är den heller inte perfekt, men jag tror att vi lever mitt i den tid när vi börjar upptäcka att det är så, och precis har börjat lära oss hur vi ska agera och vara för att skapa en bättre värld.

      Varför tror jag det? Sedan drygt hundra år tillbaka har kvantforskarna kunnat visa på att det mänskliga medvetandet faktiskt påverkar materia, vilket vi inte trott tidigare. Den här forskningen är fortfarande i sin linda, även om man kommit fram till ganska banbrytande resultat.

      Men det viktigaste för mig är inte om man kan bevisa det i ett forskningslaboratorium eller inte, utan om det skapar resonans i mitt liv. Kan det stämma? Kan jag märka att det är så i mitt eget och andras liv? Och för egen del kan jag svara ja på den frågan. Jag har mitt eget liv som testverksamhet, forskningsområde om du vill, och för mig stämmer detta. Det jag tänker och känner, den energi jag skickar ut i världen, märker jag att jag också får tillbaka. På det sättet – och som sagt, här är vi ännu bara i begynnelsen av att förstå hur vi faktiskt medvetet ska kunna skapa en bättre värld – bidrar jag efter bästa förmåga till att skapa, först och främst, ett bra liv för mig själv och min familj, och sedan, i förlängningen, en bättre värld.

      Det är ett jättespännande område och jag är inte intresserad av att försöka övertyga någon annan om hur det är, för jag tror inte någon människa sitter på hela sanningen (det kanske inte ens finns EN sanning!). Jag har full respekt för att andra kommer fram till andra lösningar på den stora frågan Vad gör vi här? Det viktiga tycker jag är att alls reflektera. Hur tror jag att det hela hänger ihop? Vad är min roll i universum? Hur kan jag bidra till en bättre värld? Eller, vilket kanske kommer först, göra det bästa av mitt eget liv?

      Så tack för inspirationen, DK, vi fortsätter att klura och fundera och göra det bästa av våra liv!
      ♥ Carolina

      • Tack för att du tar dig tid till ett så långt svar :-)

        Jag har också mitt eget liv som testverksamhet, forskningsområde om du vill, och utifrån det har jag… kommit fram till samma sak som du… och många andra.

        Sedan jag kom till vissa insikter, eller kanske snarare vissa insikter kom till mig, så har mitt liv blivit mer spännande än det var dessförinnan. ”Tillsynes tillfälliga sammanträffanden och händelser” (händelser som många människor uppfattar som slump, men som jag inte längre betraktar som slump) har blivit en del av min vardag och efter att ha lärt mig ”tolka” dem och ”låta innebörden i dem guida mig” (det blev inte alltid rätt i början…) så har de fört mig runt Jorden, fört mig samman med fascinerande människor, och framförallt, tillsammans med den förklaringsmodell som utkristalliserat sig, gett mig kartan och kompassen för vad jag behöver göra i mitt liv, hur jag agerar, tänker, känner, hanterar rädslor, begär o.s.v., för att utvecklas, som individ, såväl som i ett större sammanhang – och det har gett resultat! Och känner också mycket väl av den ”globala” förändring som är i pågående – det är tid för den…

        Och precis som du skriver så kan det mycket väl finnas många (eller inga!?) sanningar och det är viktigt för läsaren att påpeka att det som passar ”min väg”, kanske inte passar alla andras. Dessutom är inte utseendet av ett viss försök till förklaringmodell viktig, generellt sett, det viktigaste är hur man agerar i sitt liv och vilka effekter det medför. För mig är det emellertid effektfullt att ha en förklaringsmodell, då den ibland kan bidra till att jag lättare kan förstå abstrakta skeenden i mitt liv och hjälpa mig att hitta vägen framåt längs den ibland gyttjiga väg som livet färdas längs.

        Jag ska försöka tydligaregöra vad jag menar med ”äkta slump” i den förklaringsmodell som utkristalliserats hos mig. Som läsare måste den betraktas med ett kritiskt och ifrågasättande sinne, ty huruvida det är en modell som förklarar hur Universum fungerar, eller enbart ett utslag av min livliga fantasi, eller något däremellan, den är jag inte kapabel att avgöra.

        Så som jag ser det så genomsyras allt, hela Universum och allt häri, materia såväl som ickemateria, av ett nätverk av energi; en energi som sammanbinder allt – eller, omvänt allt är energi, där mer konkreta delar såsom t.ex. du och jag och alla andra utgör en ”energinod” eller en ”lokal energitäthet” i detta nätverk. Precis som kvantmekaniken berättar så växelverkar, interagerar, allting med allting annat (i större eller mindre omfattning, men ändock), precis så interagerar allt med allt annat i detta energinätverk. Ju starkare t.ex. en ”lokal energitäthet” såsom en människa interagerar med nätverket, desto mer visar sig effekter i ens liv etc.. Ibland har jag uttryckt det som:

        Man väljer sina tankar.
        Sina tankar formar ens handlingar.
        Ens handlingar påverkar omgivningen.
        Allting växelverkar.

        Nåväl, mot slumpen! Utöver att utgöra ett nätverk av energi, så uppfattar jag även detta nätverk som en representation av en ”sannolikhetsdistribution” (i kvantmekanisk anda). Denna ”sannolikhetsdistribution” innehåller på ett sätt en samlad information av all information i hela Universum, information om allt som någonsin har skett och sker, överallt. Denna sannolikhetsdistribution utgör en fördelning av vilka kommande utfall som kan komma att ske och hur sannolikt varje utfall är… just nu… D.v.s. framtiden är, enligt denna modell, inte välbestämd, men däremot finns det t.ex., just i detta ögonblick, en specifik sannolikhet för att du kommer ge ett långt svar på detta inlägg redan i morgon, en viss sannolikhet för att du kommer ge ett kortare svar om några dagar, och en annan sannolikhet för att du aldrig kommer att svara. Vilket utfall det blir, tror jag dock inte är klart ännu. M.a.o., här finns en inneboende _äkta_ slump. Skulle ingen, vi kan kalla det ”matematisk slump” existera, så skulle här inte föreligga någon sannolikhetsfördelning, utan istället skulle det vara 100% säkert att ett visst möjligt utfall skulle komma att ske.

        Så i ovan bemärkelse, menar jag, existerar en _äkta_ slump, och även många händelser i våra liv är faktiskt (tror jag) utslag av äkta slump, _men_ väldigt många händelser som förefaller vara slump, är det egentligen inte. Istället är de utslag av växelverkan med detta energinätverk, måhända i kombination med lite hjälp från en eller flera ”projektledare” för ens liv, guider av ickemateriell natur som också utgör en del av energinätverket.

        Här kommer nu en viktig poäng. Eftersom vi själva utgör en del av detta energinätverk; eftersom vi själva hela tiden växelverkar med detta energinätverk, så förändras hela tiden sannolikhetsdistributionen för vad som ska komma att hända, utifrån hur vi agerar. Varje tanke, varje känsla, varje handling påverkar allt annat, precis som allt annat – hela energinätverket – påverkar mig och dig. Denna interaktion gör att sannolikhetsfördelningen för de kommande händelserna hela tiden förändras. Så genom att välja sina tankar, känslor och handlingar (och utrymmet för dessa val ligger alltså i sig i denna ej välbestämda sannolikhetsfördelning, d.v.s. den häri inneboende _äkta_ slumpen utgör en förutsättning för att dessa val ska kunna göras), så går det i viss mån att påverka sannolikhetsfördelningen, t.ex. så att sannolikheten för ett visst utfall ökar. (Enligt min tolkning är det senare den effekt som många upplever som ett utslag av och refererar till den s.k. Attraktionslagen, vilket jag uppfattar som ett missvisande namn. Interaktionslagen matchar bättre den modell jag beskriver.) Slumpen finns dock alltid kvar där och även om sannolikheten för ett visst annat utfall minskar, så finns det alltid en risk, eller en chans, att det utfallet likväl ska bli verklighet.

        Och därmed avrundar jag ett mycket långt inlägg, så långt att sannolikheten torde vara stor att inte så många kommer läsa hela – oouups! Kanske är det också ganska akademiskt i sitt utryck, men jag hoppas det är någorlunda begripligt. Jag kanske skulle berättat att jag till professionen är fysiker och vi fysiker gillar enkla modeller som kan förklara väldigt mycket, men vi använder också ofta begrepp som kan uppfattas abstrakta och svårgreppbara för många som inte är vana med den formen av tankeuttryck.

        För övrigt så tar jag tillfället i akt att framhålla vikten av den inspirationskälla ni utgör för mig och så många andra med era vackra och insiktsfulla kreationer och hur genuiniteten genomsyrar det mesta (hur många handritar en liten smiley på en utgående faktura :-) ) och hur viktigt det arbetet är i detta här och nu!

        / D

        • Tack för ditt klargörande svar, D, fantastiskt spännande! Och från en fysiker också, det gör det ännu mer intressant. :-) Jag har tyvärr bara hunnit skumma ditt svar och inte satt mig in i det närmare, för jag sitter med deadline på nya katalogen den här veckan, men tycker spontant att det låter som att du har kommit fram till något som ganska logiskt.

          Tack igen och varmt tack också för din uppmuntran i mitt arbete! Jag kommer att återkomma hit och läsa din kommentar igen när jag har lite bättre med tid (konstigt uttryck egentligen, eftersom tid är det enda vi har … men så upplever vi ju livet här på jorden, att tiden är begränsad ;-)), så ska jag testa den i mitt testlab också, dvs mitt liv. :-)

          Vi fortsätter utforska världen, med och i kärlek!

          Varma hälsningar,
          Carolina

          • ”Vi fortsätter utforska världen, med och i kärlek!”

            Och därigenom inspirera fler andra som är redo att våga flyga att också göra det och ta världen under sina vingar och inspirera fler, och fler, och fler…

            ”Leading by example.”
            :->

          • Just så! ♥ Carolina

  • Man bara måste älska din blogg och det du gör. Fantastiskt!

Kommentera gärna!