Har du erövrat ditt tålamod?

detvackraste_stor_v_1021Den frågan fick jag på en kurs häromdagen. Vilken bra fråga, tänkte jag.

För visst är det något vi verkligen får erövra – lära oss att bemästra och lyckas använda i rätt ögonblick? Eller finns det människor som har tålamodet på plats redan från början? Finns det människor som inte behöver erövra det?

Jag vet inte. Jag vet bara att jag själv har fått jobba hårt på att först hitta mitt tålamod, sedan förstå meningen och vikten av att använda det och till slut, underbart nog, verkligen uppskatta det och använda det nästan hela tiden, till stor glädje för mig själv (och min omgivning!).

Själv upptäckte jag vikten av att ha tålamod när jag märkte hur dåligt resultat det blev av att bli irriterad när jag upplevde att andra människor var långsamma. Eller hur?! Ingen vidare bra ledarstil, det. Varken mot sig själv eller mot andra.

För, som alltid, handlar det ju om oss själva först och främst. Jag upptäckte att jag ställde höga krav på andra, eftersom jag hade ännu högre krav på mig själv. Varför? För att jag inte trodde jag skulle duga annars.

Med acceptansen kommer tålamodet
Insikten kom att det ju inte bara handlade om själva tålamodet, utan i första hand om att börja älska mig själv, grunden till allt. När jag lärde mig att accepterar mig själv som jag är, fick jag automatiskt större tålamod med mig själv.

Och då fick jag också automatiskt större tålamod med andra, eftersom jag också kunde acceptera dem som de är.

… och med den medvetna erfarenheten
Det känns också som att tålamod är något som växer fram med erfarenhet. Insikten att det är bättre att hålla sig lugn och avvakta en stund än att agera direkt i känslostormen kommer ju av en direkt trial-and-error-process. Det ger helt enkelt bättre resultat!

Så jag tyckte att jag kunde svara ja på frågan om jag hade erövrat mitt tålamod.

Men sedan tänkte jag: Är jag högmodig nu? Visst händer det fortfarande någon gång ibland att jag tappar det, tålamodet alltså? Jo, det gör det ju faktiskt. Jag är ingen ängel. Så jag ändrade mitt svar:

Ja, jag har erövrat mitt tålamod – gång på gång på gång på gång. Jag gör det fortfarande ofta, och jag kommer förmodligen att få göra det i resten av mitt liv, men, hoppas jag, kanske lite mindre ofta i framtiden ändå, med tanke på den växande erfarenheten?

Har du erövrat ditt tålamod?

Önskar dig allt gott och en stor portion tålamod när du behöver det!
Carolina

PS. Sedan finns det ju tillfällen när vi inte ska ha för stort tålamod. Ibland behöver man sätta ner foten och säga ifrån. Eller byta spår. Göra något annat. Inte stå och vänta på något som aldrig kommer hända. Men det är inte egentligen det jag menar i resonemanget här ovan. Mer den där korta stubinen, som ibland kan ställa till det.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

8 Responses to “Har du erövrat ditt tålamod?

  • Viktiga ord och ack så svårt det kan vara att erövra det. Särskilt i stunder då man själv ät trött o stressad. Jag hör också till den skaran som du nämnde, med höga krav på sig själv och som stundtals har en bristande självkänsla. Jag har nog också insett att jag alltid kommer behöva arbeta med den och då är du och kreativ insikt till stor hjälp!

  • Här hos mig är det svårt med tålamodet, känns som min tålamodströskel har gått på fel håll med åren. Tålamodet förändras väl en del från en tid till en annan, kan jag tycka, beroende på flytet i livet. Det finns i alla fall mycket att lära sig att förstå om sig själv. Att acceptera sig själv och att älska sig själv låter som den grund vi behöver ha vårt fotfäste i för att på ett bra sätt kunna vara tålmodiga.

    • Där håller jag med dig, Bojje, att acceptera sig själv som man är och försöka älska sig själv är grunden för allt gott i livet! Vad gäller tålamodet så tänker jag att utmaningen ligger i att låta det vara konstant oavsett vad som händer i livet, oavsett om man har flyt eller inte … Men som sagt, det är en UTMANING! Och sådana gillar jag, det växer man av. ♥ Carolina

  • Jag upplever ganska ofta att jag har mer tålamod med andra och deras tillkortakommanden än med mig själv och mina egna. Det har inte alltid varit så, men med åren har jag kommit att ställa väldigt (orimligt?) höga krav på mig själv. Det borde gå åt andra hållet kan man tycka… Vetskapen om detta gör att mitt nyårslöfte de senaste två åren inte har varit att bli bättre på något eller börja eller sluta med något. Det har istället varit att vara snäll med mig själv, att accepetera mig själv och ha överseende med mina fel och brister på samma sätt som jag kan ha överseende med andra. Jag får väl erkänna att det går olika bra… :-)

    • Anette, jag älskar ditt nyårslöfte! Jag bestämde mig för många år sedan att mitt enda nyårslöfte för resten av livet skulle vara att för varje år älska mig själv mer (vilket börjar med att acceptera sig själv, att respektera sig själv och låta det få konsekvenser i livet). För mig del är det det viktigaste vi kan göra, att jobba med självmedkänslan. Det påverkar precis allt i livet. Så ge inte upp, utan fortsätt! Även om du upplever att det är ett steg fram och två tillbaka, så är rörelsen ALLTID framåt, även om det känns som om det går långsamt … ♥ Carolina

  • Tack, Lina! Du beskriver en fin syntes, som det kallas inom psykosyntesen, där – först de två motpolerna, yoga och styrketräning i ditt fall, som inte gick att få ihop. Sedan, efter ytterligare arbete, går de ihop och skapar något nytt, en syntes. Fint! Jag gillar det. Och så älskar jag både yoga och styrketräning själv, det är en väldigt bra kombo (och löpning, min favorit)! ♥ Carolina

Trackbacks & Pings

  • Balansen som växer sig allt större och allt starkare | Linas andliga resa :

    […] Att kombinera styrketräning och yoga har för mig varit oerhört svårt. Att ena stunden göra allt jag kan för att bygga min kropp allt starkare. Ta i så jag ser stjärnor (överdriver lite, men blir bättre text om jag skriver så …). Svettas. Känna hjärtats slag slå allt snabbare. En ökad puls. En känsla av att verkligen vara vid liv. Andra stunden låta lugnet sköljas över mig. jämna lugna andetag. Fokus inåt. Fokus på att känna och bara vara. Dessa två motpoler har varit svårt för mig att kombinera. För två år sedan sa jag farväl till styrketräningen och välkommen till yogan. Jag fick inte ihop kontrasterna. För mig gick dessa två inte att förena. ”Allt eller inget” fungerade inte här. Här gällde bara bara att välja en av dem. Föreningen är idag äntligen möjlig, vilket känns oerhört bra. Det känns som den bästa kombination av alla. Men saker måste få ta tid ibland. Låta det ta den tid som behövs. Det handlar till stort del om tålamod. Du vet, det där tålamodet som måste finnas i livet så mycket ofare än man (jag?) egentligen vill. Läs gärna ett fint inlägg från Carolinas blogg, där hon skriver om tålamod – ”Har du erövrat ditt tålamod”(klicka). […]

Kommentera gärna!