Att ta sig upp ur Vem-tror-jag-egentligen-att-jag-är-gropen

Kort-Gor-din-grej-4_4326Hej fantastiska du!

Som jag har berättat tidigare håller jag som bäst på att föda fram något nytt till världen, med allt vad det innebär av födslosmärtor, nya insikter och upplevda begränsningar att ta sig igenom. Det är underbart inspirerande och roligt – och samtidigt emellanåt fruktansvärt utmanande!

För ett tag sedan ramlade jag till exempel rakt ner i den där Vem tror jag egentligen att jag är- eller Vem är JAG att …-gropen. Den berömda!

Efter att ha flugit fram på säkra vingar och vetat vart jag var på väg så kraschlandade jag plötsligt rakt ner i träsket. Eller hur man ska uttrycka det. Plötsligt kändes det inte som om jag hade någonting alls att komma med. Du kanske också har varit där nere och vänt?

Min upplevelse är att de flesta av oss ligger där och sprattlar åtminstone någon gång då och då. En del lyckas med konststycket att bara kika över kanten, rysa till och dra sig undan i tid, men det finns också tyvärr några som föll ner för länge sedan och kanske aldrig över huvud taget kommer upp igen.

Hur gör du när du hamnar i det där Vem tror jag egentligen att jag är-ältandet? (Och här hoppas jag att vi är överens om att det är helt förkastligt att tänka så, eftersom vi alla verkligen ÄR någonting, och inte bara någonting litet, utan någonting helt makalöst fantasiskt!)

Jag tänkte i alla fall bjuda på några av mina bästa tips för att ta sig ur det här slukhålet, som annars kan förtära en snabbt. Jag tar gärna emot fler tips från dig! Det här är saker att samla på, för man vet ju aldrig när det kan vara dags för ett nytt besök i ”gropen” …

Så här gör jag för att ta mig upp ur Vem tror du att du är-träsket:

  1. Påminner mig om varifrån Vem tror du att du är-mentaliteten (grunden i Jantelagen) kommer: Feodalherrar på medeltiden som högg huvudet av uppstudsiga undersåtar för att beteendet inte skulle sprida sig. Sådan mentalitet kan jag ju inte vara med och kultivera! Det behöver vi verkligen inte mer av i det här landet. (Men det kan förstås vara lättare sagt än gjort …)
  2. Pratar med en god vän, som jag vet ser det bästa och högsta i mig. Det kan inte vara vem som helst! Det måste vara en som jag VET bekräftar mig och mitt hjärta. Jag är välsignad med några sådana vänner, och mycket tacksam för det.
  3. Slutar titta på andra ett tag. För mig kommer den här Vem tror jag att jag är-ångesten oftast när jag jämför mig med andra duktiga människor. Jag ÄLSKAR att bli inspirerad av andra passionerade och fantastiska människor! Men då måste jag vara i min egen kärna, annars finns det risk för att jag börjar jämföra och tycka att de är bättre än jag (vilket ju egentligen är vansinnigt för det handlar ju inte om att vara bäst på att göra någonting – det handlar bara om att vara bäst på att vara sig själv … Men det är inte alltid så lätt att se det där nerifrån gropen). Så innan jag har hittat tillbaka till min egen kärna igen, kan det vara bra att helt enkelt sluta titta på andra ett tag, och istället bara vara i min egen lilla bubbla. (Det får man.)
  4. Mediterar. Detta är något jag alltid faller tillbaka till när jag är på väg att tappa bort mig själv och min kärna, för jag vet att där inuti mig, dit jag når enklast genom meditation, där vet jag allt, där är jag trygg och älskad och där får jag mod att göra det jag vet att jag behöver. Det är inte alltid jag lyckas ta mig dit, men jag försöker.
  5. Går tillbaka till min egen historia och söker mitt syfte. Var kommer jag ifrån? Hur hamnade jag här? Varför gör jag det jag gör? Vad är min röda tråd i livet? Vad är det som vill komma ut genom mig? Vad ger mig energi? Vad vill jag? Att hitta något som jag kan kalla mitt syfte, mitt tema eller min vision i livet kan hjälpa till att lyfta blicken från jaget eller egot, det som såras så lätt, till Självets eller Själens nivå, som är så mycket stabilare.
  6. Jag hämtar in min energi tillbaka till källan, till mig själv. Låter mitt medvetande husera i solar plexus, min mitt, mitt kloka inre, och inte ute hos andra, som inte känner mitt inre lika bra som jag. Jag är lite mer för mig själv. Lyssnar inte lika mycket till andra och försöker hämta tillbaka min balans och kraft till mig. Jag andas och känner fötterna mot marken, mot jorden. Här och nu. Här är jag. Jag är en gudomlig varelse, precis som alla andra på jorden. Vi är alla här för att utforska vår potential och vår glädje. Så ser det ut i min värld. Det påminner jag mig om.
  7. Påminner mig själv om varför jag är på väg att göra det jag gör – för att mitt hjärta säger det. Inte för att någon annan säger det, inte för att mitt ego vill det, inte för att det är ”rätt” eller ”statusfyllt” eller förväntat av någon annan, utan för att jag leds till det från mitt hjärta, min inre vägledning. Allt jag möter just nu pekar i den här riktningen, det måste vara av en anledning. Det är bara att fortsätta att gå, även om det ibland är lite läskigt …
  8. Upprepar mitt mantra: Jag är unik. Ingen annan är som jag. Även om många andra gör samma sak som jag så finns det ingen som gör det på exakt samma sätt som jag – och alla sätt behövs, för olika människor behöver höra samma sak på olika sätt från olika källor, och samma människor behöver höra samma sak på olika sätt under olika perioder i livet. Det finns alltid plats för passion!
  9. Påminner mig själv om mitt syfte och det jag brukar säger till andra: När det känns för stort för dig är det förmodligen rätt, för meningen med ditt syfte är att få dig att växa, gå utanför din bekvämlighetszon, utmana dina rädslor och stå upp för dig själv i världen. Det är läskigt! Och det ska vara det. Och ut ur det kommer något fantastiskt – precis som med fjärilen, som vågade växa, utvecklas och till slut spräcka sin puppa, så att den kunde lämna den trygga vrån och flyga ut i frihet i världen. Och så att världen kunde få njuta av dess skönhet!
  10. Jag faller tillbaka på min grundsten tacksamheten. När jag räknar upp allt jag är tacksam för i livet brukar det vara så mycket att jag dels bara inte kan fortsätta må dåligt, och dels börjar tycka att mina Vem tror jag att jag är-tankar är futtiga och löjliga i jämförelse med all den kärlek och glädje som finns att ägna sig åt och lägga energin på istället!

Med den här hjälpen har jag lyckats kravla mig upp ur det lömska hålet för den här gången. Puh!

Hur är det med dig? Trycker du ned dig själv, eller lyckas du hålla din låga brinnande och huvudet högt? Jag hejar i alla fall på dig, oavsett var du för tillfället är! Alla tar vi nog en tur ner i den där gropen då och då, och det kanske till och med kan vara nyttigt, om vi ser till att lära oss något av det.

Bara vi inte stannar för länge och därmed berövar världen vårt ljus. För vi behövs, alla och envar, med hela våra hjärtan och inte bara delar av dem.

Önskar dig allt gott, med mycket kärlek,
Carolina

Berlock Lyckofrö ESSENS (c) Kreativ Insikt ABPS. Jag kan också ta hjälp av vackra smycken för att stärka mig, till exempel mina nya berlocker Lyckofrö med texterna Lyckofrö, På väg, Energi eller Livskraft, Den jag är, Essens eller Oändlighet, Drömliv, Potential – alla lika passande för att följa sitt hjärta och leva sitt eget liv!

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

12 Responses to “Att ta sig upp ur Vem-tror-jag-egentligen-att-jag-är-gropen

  • För mig är punkt 3 den viktigaste när jag faller ner i gropen. När jag skrev min bok så jämförde jag mig med författare och journalister och sa mer än en gång ”Ja, vad vet jag, jag är ju inte precis en litterär begåvning” … Så säger jag inte längre. Men dock kan jag hamna i gropen i alla fall. Det går inte att jämföra sig med andra. Det finns alltid någon som är bättre än en själv på något, men inte på allt – och DET ska man komma ihåg :)
    Ser fram emot att veta mer om ditt nya projekt.
    Önskar dig all lycka och välgång.
    kramar Lina

    • Precis så! Om vi alla kunde sluta jämföra oss och istället fokusera på det som är unikt med varje människa så skulle vi alla må så mycket bättre – och få så mycket fler fantastiska saker gjorda! :-) Strongt gjort av dig att skriva en bok, grattis! Och tack för dina uppmuntrande ord. Kram, Carolina

      • Tack Alla för fina Inlägg! Precis dessa kloka ord att vakna till! Att komma ihåg Att Jag har Det som ingen annan har & att Mitt kan behövas oxå! Tack igen, nu ska jag skapa på mitt sätt ❤

  • Fina du, klok som alltid. Nog sprattlar man i detta eländiga träsk emellanåt. Speciellt när man är uppväxt med mantrat ‘vem tror du att du är’. Jag har jobbat i hela mitt vuxna liv på att känna mig värdefull och ser att mina döttrar har fått en massa klokhet med sig på vägen. Idag tycker jag att jag har rätt att få känna att jag duger precis som jag är och jag är bra som jag är. Mina tankar och åsikter är lika viktiga som någon annans.
    Kramar Maria

  • Tack för fina tips! Jag brukar påminna mig om att vi SKA stråla likt stjärnor, och ingen ska komma och säga nå’t annat! Sen brukar jag oftast gå och lägga mig eller ta en promenad i skogen för det brukar vara det som fattas… sömn eller friskhet från moder jord!
    Sen ska vi inte ta oss jälva på så förbaskat stort allvar! Huvudsaken man försöker och tror på det man gör. Ibland blir det inte så bra som man ville eller trodde, men då har man i alla fall förärat sig själv med att ha försökt, och det växer man av!
    Shine on! :)

  • När jag hamnar i detta träsk, så betyder skrivande i kombination med mindfulness mycket för mig. Sedan en längre tid skriver jag en till flera sidor varje morgon direkt när jag vaknar utifrån en dröm, tankar, känslor. Här handlar det inte om prestation,rätt, fel, etc utan att få kontakt med sig själv, för mig att få ut störande tankar ”ur systemet, dvs huvudet ner på pappret” det blir en lättnad. Under tiden har det uppstått en dialog mellan mitt ego och min innersta kärna som hjälper mig att inte lämna min stig. Jag befinner mig i en situation som arbetssökande, vilket är en berg och dalbana.Ibland kan jag hamna i tvivelträsket och frågor om min framtid, då är skrivandet som medicin och hjälper mig att hela tiden fokusera på att följa mitt hjärta oavsett vad andra tycker och ger mig råd som inte är i linje med mitt fokus. Allt gott till dej Caroline, i psykosyntesens namn och lycka till med Din skapelse som jag ser fram emot att se, känna, möta? Ulla

    • Tack, Ulla, vad fint du skriver. Ja, att skriva är verkligen ett sätt att söka sig fram till den inre dialog som är så viktig för att kunna lära känna oss själva. Tack för att du delar! ♥ Carolina

  • Åh tack snälla du, vad glad jag är att jag snubblade över din blogg! Har hamnat i en sån himla svacka i livet och jag jämför mig med andra hela tiden och tänker att jag inte duger. Men med det här inlägget fick du mig att känna att jag behövs, jag måste bara hitta rätt plats och rätt människor som accepterar mig och behöver mig som jag är. Vilken fin och upplyftande blogg!

    • Precis så, Penny, tack så mycket! Vad roligt att höra att budskapet gick fram – du är viktig och du duger ALLTID. Kom ihåg det! Kram ♥ Carolina

Kommentera gärna!