Jag gör allt ”rätt”, men det flyter ändå inte på – vad är fel?

Kort-Anglar-finns-6_4322Hej fantastiska du!

Härom dagen fick jag en jättefin fråga här på bloggen, som löd ungefär så här:

”Tack för ett jättebra inlägg! Tycker mycket om att läsa allt du skriver. Jag har börjat hitta mig själv mer och mer och vågar satsa på det jag gillar och drömmer om.

Det jag funderar på är bara hur man går till väga när man vet vad man vill, men ändå inte hittar sin plats i livet där saker flyter på?

Jag har valt att satsa på min dröm, men saker går inte så lätt. Jag har knappt något stöd av varken vänner eller familj. Jag är vänlig och ställer upp på dem omkring mig, men får inte samma tillbaka.

På den utbildningen jag går är lärarna varken trevliga eller uppmuntrande mot mig och det får mig att tvivla på om det är rätt utbildning. Fick ett jobb som jag trodde var mitt drömjobb men där jag behandlades som att jag inte var mycket värd.

Trots att jag är medveten och gör allt för att det ska bli så bra som möjligt, tar hand om mig själv, tänker och talar positivt, affirmerar, väljer utifrån hjärtat, litar på livet osv. Men ändå blir det inte bra, ändå känns det bara som att jag kämpar och inte får något för det.

Har du tips och råd kring detta vore jag jättetacksam!”

Jag har fått den här frågan tidigare och jag har själv varit i liknande situationer flera gånger, så jag tror det här är en ganska vanlig frågeställning. Ungefär så här svarade jag henne:

Tack för din viktiga fråga! Jag tänker framför allt på två saker när jag läser den.

Det första jag tänker är att det ibland tar lite tid för omgivningen att svara an på oss när vi höjer vår energi, lyssnar mer på oss själva och börjar följa våra drömmar.

Det kan dels bero på att vi själva tror att det ska ta tid – och då gör det också det. (Men det verkar inte vara fallet här, eftersom du undrar varför inget händer!)

Dels beror det på att vi lever i en värld, den fysiska, som helt enkelt tar längre tid på sig att omskapa sig än till exempel i drömmarna eller i den andliga dimensionen.

Därför gäller det att ha lite tålamod. Tänk att du planterar ett frö på vårkanten, som ska växa upp och bli en vacker blomma under sommaren. När du har planterat fröet, vattnar du det varje dag, ser till att det får lagom mängd sol, skugga och näring, och så litar du på att det kommer att växa upp så småningom. Eller hur?

Du går inte och gräver upp fröet efter en vecka för att se om det verkligen ha grott eller inte!

Om det är så för dig, kan det helt enkelt handla om att du ska fortsätta vattna lite till – fortsätta vandra din egen väg och fortsätta höja din egen energi.

Under tiden kan du medvetet söka dig till mer positiva miljöer där du känner dig accepterad och uppmuntrad istället för avvisad (man måste in umgås med människor som trycker ner en – tvärtom, man bör undvika det till varje pris!), se till att lägga mindre energi (det vill säga tid, engagemang, känslor, tankeverksamhet, pengar etc) på det som du INTE vill ha i ditt liv, och lägg mycket energi på det som du VILL ha i ditt liv, och så vidare.

Då kommer även din omgivning så småningom att ändra sig efter din höjda energinivå. De människor du har omkring dig idag kommer då antingen att på ett naturligt sätt försvinna ur ditt liv (tack för allt du har lärt dig genom att ha träffat dem!). Eller så kommer de att inspireras av dig att utvecklas och följa din höjda energinivå. Detsamma gäller jobb, hem och utbildningar.

Det andra som kommer upp för mig är att vi alltid i vår omgivning möter det som vi själva bär inom oss, som till exempel våra rädslor.

Det vi är rädda för visar sig på ungefär samma sätt i alla delar av våra liv – på jobbet, med vännerna, i kärleken etc.

Det låter som att du möter någon form av avståndstagande på alla de områdena. Jag tänker därför att du kanske i ditt undermedvetna bär på någon rädsla som dragit till sig detta i din omvärld. Det kan vara rädsla för närhet, rädsla för att bli avvisad eller något liknande. Här kan jag bara gissa, det är du själv som sitter inne med svaren.

Om detta väcker en genklang i dig, skulle jag rekommendera dig att titta lite närmare på det, antingen på egen hand, eller med hjälp av en terapeut.

Den goda nyheten är att när vi väl kommer tillrätta med en sådan här grundläggande, omedveten rädsla på ett område, till exempel i nära relationer, så visar det sig att det löser sig även på alla andra områden i livet samtidigt. Så det räcker med att börja dra i en tråd. Och det är väl värt att jobba med, för du kan få stora positiva resultat!

I nästa blogginlägg tänkte jag berätta vilka de tre grundrädslorna är, som alla våra rädslor kokar ner till, och hur du kan använda den kunskapen för att arbeta med just dina rädslor, och skapa ditt liv.

Tills dess önskar jag dig allt gott, och mer därtill!
Carolina

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

5 Responses to “Jag gör allt ”rätt”, men det flyter ändå inte på – vad är fel?

  • Hej, jag känner på ett liknande sätt. Har brutit upp från invanda mönster, flyttat långt ”hemifrån”, startat om med jobb, satsat allt i en liten butik, men, DET GÅR SÅ TRöGT. Tycker jag anstränger mig ,ser till att vara ute i föreningslivet, ja, folk är vänliga här,men det räcker inte. Är det den allmäna nedgången i näringslivet eller har jag satsat fullkomligt fel? Har ingen riktig back-upp bland släkt och vänner, känns som att jag får dra hela lasset själv, och ok, det var ju min egen ide´, så jag får väl stå mitt kast.. Men det känns så himla ENSAMT !! Jag är dock glad att läsa dina rader,Carolina, det gör dagen uthärdlig. Kram

    • Tack, Agneta! Ja, ibland känns det segt och ensamt, jag har också varit där! Det är då det gäller att ha den egna kontakten inåt, med sitt eget hjärta och sin egen inspiration, på plats, för att hämta energi och styrka där. När jag gör det så går det över och blir bättre. Och finns inte kontakten, så kanske det helt enkelt är fel väg. Det kan bara du veta. Jag önskar dig allt gott och lycka till på din väg! ♥ Carolina

  • Tack för ett fint inlägg! Känns häftigt att läsa och veta att det handlar om mig, men också om så många andra såklart. Har en fundering kring det du skriver om släkt och vänner som inte stöttar och behandlar en dåligt. Hur ”klipper” man med dem på ett sätt som inte medför att en massa negativitet hänger sig kvar i mig? När man precis som Agneta skriver känner sig så ensam, för att det kanske bara finns en handfull människor som är fina emot en. Hur ska jag då fokusera på det positiva och hålla fast vid det och kunna släppa dem som inte beter sig lika bra mot mig, speciellt om dessa människor är ens föräldrar?
    Ha en fin dag!
    Varma hälsningar
    Thereze

    • Hej igen, Thereze! Ja, det är en jätteviktig fråga, tack för att du tar upp den. Det känns som om det kan bli ett till inlägg om detta … :-)
      Två saker helt kort, som spontant kommer upp:
      Så här är det i min värld: När vi ändrar på oss själva så ändras vår omvärld, inklusive de människor vi har omkring oss. När vi höjer vår energi så antingen höjs deras med oss, eller så ”faller de bort”. Det börjar alltid med oss själva, vi kan aldrig vänta på att andra ska ändra sig, vi måste alltid börja med oss själva. Och det går sällan över en natt (ofta känner jag att vi människor kan vara så otåliga, det ska gå så snabbt, men det här är en process och det gäller att vara snäll med sig själv under tiden, och ha tålamod).
      Det andra handlar om att lära sig acceptera det vi inte kan ändra på (t ex andra människor – om de ändras, som jag skriver ovan, så är det bara en bonus, det är inget vi kan räkna med, vi kan aldrig ändra på dem själva). Och när vi accepterar ändras relationen per automatik. Vi lägger inte längre en massa negativ energi in i relationen (vilket är det som förstärker de negativa delarna av relationen och gör att det fortsätter), och därmed har den en möjlighet att kännas lite lättare.
      Jo, en sak till: Att vi alltid har ett val, även med våra föräldrar, hur mycket tid och energi vi vill lägga på dem. Tar de för mycket av vår energi, så har vi rätt att tacka nej. Det behöver inte betyda att klippa helt, det kan bara handla om att sätta gränser och vara rädd om sig själv.
      Allt gott till dig idag!
      ♥ Carolina

Trackbacks & Pings

  • Hur du kan vända dina rädslor till att bli dina bundsförvanter | Bloggen Gör din grej! :

    […] I förra inlägget besvarade jag en fråga här på bloggen, som handlade om att göra “rätt” och ändå inte hitta flytet. Där kom jag in på rädslor, vilket jag utlovade att berätta lite mer om idag. Så här ser det ut i min värld: Även om det känns som om vi människor har hundratals olika rädslor så brukar de, när vi tittar närmare på dem, koka ner till endera av tre grundrädslor, eller en blandning av dem: […]

Kommentera gärna!