Lärdom från första skoldagen på högstadiet

gipsRing, ring. Slänger ett öga på mobilen. ”Skolsköterskan”. Ahhh! 

Alla som är föräldrar vet känslan – hjärtat stannar i kroppen, man svarar med andan i halsen och tycker det går evigheter tills sköterskan klämt ur sig vad som hänt.

Det var första skoldagen på högstadiet för vår trettonåring. Han hade ramlat i trappan och slagit i huvudet, handleden och knät. Många långa timmar på akuten senare fick vi veta att handleden var bruten (men ingen hjärnskakning, tack och lov) och han blev gipsad.

Nästa dag var den tappre killen tillbaka i skolan och fick gipset prytt med hälsningar från kompisarna.

Det här satte igång minnen i mig.

Min första dag på högstadiet – i en helt ny, större skola, med nya klasskamrater – kom jag med ett stort bandage över hela hakan, håret otvättat i flätor, eftersom jag inte kunde duscha på grund av bandaget, och med nya, stora glasögon över hela ansiktet. På grund av stygnen och bandaget kunde jag nästan inte prata, utan sluddrade mest.

Jag tror min mamma tog en bild på mig, men jag har säkert slitit ut den ur albumet, för jag kunde inte hitta den när jag ville visa den för sonen.

Jag hade ramlat på cykeln några dagar tidigare och störtat med hakan först i asfalten. ”Benet syns!” upplyste mig mina vänner som kom springande för att titta. Fyra stygn blev det. Och ett jättebandage …

Jobbigt. Var. Bara. Förnamnet.

Jag ville sjunka genom golvet. Bli osynlig. Gå upp i rök. Det var inte alls så jag hade föreställt mig min första skoldag på högstadiet.

Ändå tog jag mig ju igenom den där dagen. Och nästa och nästa och nästa. Tills den där hemska dagen bara blev ett av många minnen och inte längre gjorde ont.

När jag ser tillbaka slår det mig hur ofta jag känt just så – att jag inte har velat vara med, att jag velat kliva av, försvinna, gå upp i rök …

Och så går det ju ändå. Man tar sig igenom det. En minut, en timme, en dag i taget. 

Ofta var det inte så farligt som man trodde innan.

Och plötsligt var även detta ett minne blott.

Med åren blir de här erfarenheterna till en vetskap om att allt går att ta sig igenom, att vi överlever mer än vi trodde var möjligt som små, då allt verkade så stort och skrämmande. 

Det är en trygghet. En trygghet som jag önskar jag kunde överföra intravenöst till mina barn – allt kommer att bli bra! Men de måste ju göra sina egna erfarenheter. Ta sig igenom sina egna första dagar och upptäcka att de överlever.

Nu märker sonen knappt gipset längre och om bara två veckor får vi ta av det. Han kan skriva och hyvla ost med högerhanden och allt har läkt fint. 

Men jag vill ändå skicka med honom – och dig som läser detta om du vill – det här:

Allt som sker, sker till det bästa, även om vi just nu inte kan förstå hur.
Allt är egentligen bra, det är bara att vi inte kan se det idag.
Allt kommer att bli ännu bättre, det är därför vi är här.

Låt det sjunka in i dig så att det blir till en sanning.

För även om vi inte säkert kan bevisa att det här är sant (även om jag kan känna det i mitt hjärta), så tänker jag att vi lever ett bättre liv om vi tror att det är sant. 

För om vi i våra hjärtan vet att allt sker till det bästa behöver vi inte oroa oss så mycket, vi behöver inte stressa så mycket och vi behöver inte bli så arga när saker går oss emot. 

Och om vi inte oroar oss, stressar eller blir arga så mår våra kroppar och därmed vi väldigt mycket bättre.

Och då kan vi lättare vara med och skapa en ännu bättre värld, för vi har energin och kraften att göra det. Vi kommer från ett ställe av trygghet och kärlek, istället för från rädsla och oro.

Så tänker i alla fall jag.

Ska vi ta det en gång till?

Läs det långsamt och låt det sjunka in: 

Affirmationskort_Ett-harmoniskt-liv-1Allt som sker, sker till det bästa, även om jag just nu inte kan förstå hur.

Allt är egentligen bra, det är bara att jag inte kan se det idag.

Allt kommer att bli ännu bättre, det är därför jag är här.

Jag är hel.

Jag är trygg.

Jag är älskad.

Och jag har redan allt jag behöver.

Så där. Kändes det inte skönt? Föll axlarna inte ner ett snäpp? Blev det inte enklare att ta sig an dagen?

Det tyckte jag i alla fall. 

Önskar dig allt gott och den trygghet som bor i hjärtat!

Med mycket kärlek,
Carolina

PS. Psssst….!

ÄNTLIGEN: Den 15 sept startar e-kursen Gör din grej 2015!

Det här är en resa med ditt mest blomstrande liv som destination.

En resa antingen helt på egen hand med mig som mentor & ciceron – eller tillsammans med en helt fantastisk grupp kvinnor som är på samma resa som du.

Över 400 kvinnor har redan gått kursen med fantastiska resultat.

Är det din tur nu?

Hör vad tidigare deltagare säger och se mig berätta om den omtyckta kursen här:

http://valkommen.gdg.carolinagardheim.se/

Jag hoppas att du tar chansen att hoppa på den här spännande resan!

Just nu får du dessutom 500 kr i rabatt på kursavgiften. :)

Med förväntan & kärlek,
Carolina

PS. Missa inte de fantastiska bonusarna! Du som går e-kursen får t ex komma på mina magiska Inspirationsdagar för HALVA PRISET!

Läs mer här >

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach för kreativa kvinnor med stora hjärtan, själar & drömmar. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

 

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

Kommentera gärna!