Är du kvar i skolan fast den är slut för länge sedan?

Du-ar-vuxen-nu

Hej fantastiska du!

Nyligen slogs jag av tanken att vi går så många år i skolan att vi blir präglade av den för livet.

Vi förstår liksom inte att den är slut när vi äntligen har pluggat klart, utan fortsätter i samma spår:

  • Vi tror att det är någon annan som ska bedöma oss och säga om vi räcker till eller inte.
  • Vi tror att vi måste följa alla regler som sätts upp, hur korkade de än kan vara.
  • Vi tror att vi regelbundet utsätts för prov för att se om vi håller måttet.
  • Vi tror att vi måste hålla ihop med våra gamla ”klasskamrater”/vänner i all evighet, även om vi inte längre har något gemensamt.
  • Vi tror att vissa är ”populära” (= bra) och andra inte (= inte bra) och 1. att det är vad som räknas och är viktigt i livet, och 2. att det alltid kommer vara så – det är inget som går att ändra på.
  • Vi tror att vi måste jobba i pass om åtminstone 40-60 minuter innan vi får ta paus.
  • Vi tror att vi måste sitta på samma plats och jobba hela tiden.
  • Vi tror att vi måste ”göra läxor”/ta hem jobbet, ibland varje kväll och till och med över helgerna.
  • Vi tror att det ska vara lite tråkigt att gå till ”skolan”/jobbet, det är bara som det ska vara och något man får stå ut med.
  • Men framför allt tror vi att vi måste förbättra alla våra ”svagheter” och att det är viktigare än att bli bättre på det vi redan är bra på.

Varför gör vi så här?

När vi äntligen slutar skolan borde vi istället slänga alla dessa gammeldags idéer i sjön och medvetet kliva in i VUXENLIVET.

Kommer du inte ihåg hur du drömde som barn: Tänk om man ändå var vuxen, då får man ju göra vad man vill! Inga sovtider, ingen skola, inga föräldrar eller lärare som bestämmer över en …

Nu är du vuxen! Du får göra det du drömmer om!

Så därför är det från och med nu följande som gäller:

  • Det ska vara roligt att jobba!
  • Du får jobba med det som du både tycker är kul och är bra på!
  • Du måste inte vara bra på allt – det räcker om du är bra på det som är din grej (så är andra bra på andra saker som kompletterar dig)!
  • Du behöver inte ägna all tid åt att bättra på dina svagheter! Ägna den hellre åt att bli bättre på det du redan älskar – då har du potential att bli genialt bra på det du sysslar med.
  • Du kan välja vilka du vill jobba med – trivs du inte, byt jobb eller skapa ditt eget!
  • Du räcker till precis som du är, oavsett vad andra säger! Det är ingen som ska röstas fram till Lucia eller vinna någon popularitetstävling längre. De enda som kan ”bedöma” om du gör rätt är du och din själ (ditt högre jag, ditt klokare jag, …) (sen kan arbetsgivare, kunder och kollegor ha åsikter, men det är inte de som bestämmer om du har ett värde eller inte).
  • Du följer de regler som är grundade på etik, mänsklighet, sans och vett. Regler som bara är regler för reglerandets skull är det ditt jobb att arbeta för att byta ut och ändra!
  • Du utsätts inte för några ”prov” – det är ingenting som ska ”uppnås” eller ”klaras av” i livet, du ska bara göra det bästa du kan av varje ögonblick, släppa ner axlarna och följa hjärtat och flowet. Det kommer att bli bra! Och du får ha kul!
  • Du får ta paus hur ofta du vill (och om du behöver ta paus oftare än det är möjligt på ditt jobb – byt jobb eller skapa ditt eget!), du får jobba var du vill (och om du vill jobba någon annanstans och inte får det på ditt nuvarande jobb – du vet … samma sak!) och du får klara av ditt jobb på din arbetstid. Resten av tiden behöver du nämligen för att återhämta dig och njuta ännu mer av livet! 

Är du med? 

Du är vid dina drömmars mål. Du är vuxen. Du kan bestämma dig för precis vad du vill. Skolan har ringt ut för länge sedan. Dags att springa ut i det levande, kreativa, härliga livet!

Med så mycket kärlek,
Carolina 

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach för kreativa kvinnor med stora hjärtan, själar & drömmar. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

 

 

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

24 Responses to “Är du kvar i skolan fast den är slut för länge sedan?

  • Att bli bättre på det man redan är BRA på är ord att ta med sig :) TACK <3

  • Tack!!! Du har så rätt! Här går jag och mår apa på mitt jobb, trivs inte med kollegor, arbetsuppgifter, arbetstider, obefintliga raster – listan kan göras lång. Jag funderar på att säga upp mig nästan varje dag. Vad är det för liv???! Nä, det är dags att göra nåt åt det! Det är dags att börja leva!!

    • Underbart att höra, Anna! Lycka till! Det kan bara bli bättre … ♥ Carolina

  • Hej,Carolina!
    Det har tagit mig många år att ÄNTLIGEN komma på vad jag vill jobba med som ger mig glädje och passion i livet..Efter flera år inom försäljning har jag bytt bransch och ångrar ingenting utan känner glädje ….

    • Så glad att höra det, Heidi! Underbart. Fortsätt med det! ♥ Carolina

  • Åh – det låter så rätt och bra!! Men vad har du för tips till mig som verkligen behöver få känna att jag duger och få göra det jag är bra på, men som är deltidssjukskriven för utmattning sen ett par år. Kommunen som anställt mig vill nu säga upp mig, eftersom jag inte orkar jobba heltid. Jag har provat att söka andra jobb men det är svårt (och jobbigt!!) när jag inte mår bra. Alla råd mottages tacksamt! Kram och tack för alla fina klok ord du sprider!

    • Hej Carina! Tack ♥ Ett råd är att börja se över vad du gör till vardags och vad av det som tar respektive ger dig energi, och sedan göra mer av det som ger dig energi och mindre av det som tar din energi. Det är ett enkelt sätt att börja må bättre och höja sin energi. Vad älskar du att göra? Vad gör dig glad? Vad är lätt och roligt för dig? Gör mer av det. Vad dränerar dig på energi? Vad fasar du för att göra? Vad känns tungt och jobbigt? Försök att göra mindre av det. Det är också ett sätt att respektera sig själv och tillåta sig att göra det som ger en energi. Vad gäller din utmattning i övrigt så hoppas jag att du har sett till att få hjälp t ex genom terapi, näringsterapeut, akupunktur eller annat som du känner dig dragen till och tror skulle hjälpa dig. Det är inget man tar sig ur helt på egen hand. Önskar dig varmt lycka till, du är värd att få känna att du bidrar med det som är viktigt för dig, och att få må bra! ♥ Carolina

      • Tack för svar Carolina! Hade en tillfällig topp efter semestern och köpte då din bok Gör din grej! Den ligger på nattygsbordet. Försöker göra som du säger och vara väldigt rädd om mig. Har dina fina tändsticksaskar lite här och var samt inspirationskort inne på toaletten. Pepping, pepping och tålamod!! Sol på din väg och håll höjd!

  • Och vi som valt att arbeta i skolan och få ynnesten att vara med och vägleda barnen genom barndomens alla åldrar då?
    Förminskning på hög nivå kan jag tycka! Sorry!

    • Hej Anna! Jag är hemskt ledsen om du känner så, det var verkligen inte min mening att förminska någon eller någons viktiga arbete! Det arbete som görs i skolan är på många sätt fantastiskt och precis vad som behövs just då, för barnen. Min poäng var att vi VUXNA inte behöver leva som om vi var barn längre – vi behöver inte längre vara duktiga för att få betyg i alla ämnen utan kan välja de ”ämnen” vi tycker är roliga och strunta i resten. För jag ser tyvärr många som inte riktigt tillåter sig att göra det och det gör mig ledsen, för det minskar livskvaliteten (och det medför också att vi missar massor av viktig kompetens, människor som hade kunnat bli jättebra på en sak, men som inte blir det för att de fokuserar så mycket på att förbättra allt de inte är bra på …). Min text är alltså ingen som helst kritik mot skolan, utan bara en reflektion om hur vi lever som vuxna. All respekt till alla som jobbar i skolan med detta viktiga jobb! Sagt med mycket kärlek ♥ Carolina

  • Hej Carolina! Det precis som du skriver. Man är också så van med att göra saker för andras skull att nan helt kommer bort sig själv. Tappat bort sin själ o då mår man dåligt. Det finns ett ordspråk bland indianerna ”du ska gå i hand med själ – går du för fort hinner inte själen med – stanna då och vänta in din själ” .
    Kram Annika

  • Hej Carolina,

    Bra och viktigt inlägg, tack för det:) det väcker tankar och kan absolut vara så för en del, men långt ifrån alla. Jag har vid flera tillfällen i mitt jobb fått höra att vuxna anställda ”längtar efter feedback från chefer” på sitt arbete. Många jobbar på som maskiner i duktiga Sverige och ingen uppmärksammar, ser eller hörsammar detta. Jag är givetvis själv en stor anhängare av feedback som jag ofta ser att människor växer och mår bra av, utan för den sakens skull känner att de bedöms som vore det ett MVG på ett prov. Tänk om det vore möjligt att lära barnen i skolan att ge och ta emot feedback på rätt sätt, så skulle vi mår bättre som vuxna.

    Allt gott:)

    • Hej Anette! Tack för ett bra inpass. Självklart är det viktigt med bra och relevant feedback och massor av uppmuntran – både till oss själva och till andra i vår närhet. Det håller jag helt med om! Jag tycker också att vi inte alltid är så bra på det, och jag tror det börjar med att vi är många som är väldigt stränga mot oss själva. Då är det svårt att vara generös mot andra. Så, som alltid, börjar det med att uppskatta sig själv och vara snäll och generös mot sig själv. Då sprider det sig väldigt naturligt och enkelt även till andra, bägaren rinner liksom över och ut till andra, när vi först fyller på oss själva. Önskar dig allt gott! ♥ Carolina

  • Hej o tack för all styrka o kärlek du förmedlar. Du får de att låta så lätt..önskar att de va så lätt. Ja har en enorm längtan till ett ställe som ja besökte första gången för två år sen, de kändes direkt som hemma! Men ja har mitt liv här med en gård lite djur o jobb, skild men finns en pojkvän. Så på nåt vis sitter ja fast här men ja älskar ju allt de här med. O de är en förskräcklig sorg om ja ska lämna.Men ja kan inte sluta längta o väntar på nåt vis på nåt slags tecken o att ”nån” ska ordna de praktiska på nåt vis om de ä meningen att ja ska dit. Men längtan är så stor o den går inte över men ja står liksom bara o väntar på nåt…

    • Hej Sofia! Jag förstår dig, det känns ju verkligen ibland som om vi ”sitter fast”. Men jag skulle vilja våga utmana dig i att det kanske ändå inte är lika ”fast” som du tror … Att våga titta på en sten i taget och se om den går att vända på. Man behöver inte göra allt på en gång! Man behöver inte starta ett helt nytt liv. Det kan handla om att göra någonting mer för sig själv, någonting mer som får själen att sjunga och som får en att känna sig lite mer levande. Jag tror inte heller riktigt på det där med tecken eller att ”nån annan” ska ordna saker ”om det är meningen” att vi ska någonstans … Ibland kan det kännas så, vi får definitivt tecken på om vi är på ”rätt” eller ”fel” väg, och vi får hjälp när vi är på rätt väg, och när vi gör det som känns rätt känns det som om det är meningen. MEN allt det här sker bara, i min värld, om vi själva först gör något i den riktning vi vill … Vi kan inte ligga på sofflocket och tro att någon annan ska ordna upp vårt liv åt oss. Tyvärr! Det vore ju skönt och enkelt. Nej, jag tror mycket på att själv ta små steg i den riktning vi vill hela tiden, det är då vi får hjälp vidare. Precis som med GPS:en i bilen! Om du sitter i bilen, har skrivit in vart du vill åka, vridit på nyckeln – men inte börjar köra, så får du inga instruktioner på om du är på rätt eller fel väg … Du måste börja köra själv, innan du ens vet om du kör åt rätt håll! Så om du har en längtan, börja agera på den, säger jag! Mycket mer är möjligt än vi först tror … Jag önskar dig varmt lycka till! Med kärlek ♥ Carolina

  • Åh, så rätt, så rätt, så rätt! Tack för den påminnelsen Carolina <3

  • Tack för så kloka ord! De kom precis i rätt tid,jag är i en jobbig period i mitt liv nu med en älskad far som gått bort och en syster som aldrig sluta bråka om pengar .Det gäller ju att få ärva så mycket som möjligt!
    Jag har gjort slut med henne det är mycket sorgligt men nödvändigt.man kommer till en gräns då man får nog. Ingen ska få mig att må dåligt mer! Skolan är slut som sagt.
    Tack för dina uppbyggliga ord än en gång. /Kram från Louise

    • Tack, Louise, så skönt att höra att du fick inspiration och kraft av texten. Hoppas att ni ska hitta en lösning så småningom. Önskar dig allt gott! ♥ Carolina

  • Hej Carolina! Du är en otrolig inspiration. Jag beundrar dig. Jag håller på att försöka bestämma mig för att göra min grej. Jag känner att jag har liknande tankar med dig i mycket. Mitt företag heter Insiktsstigen och jag finns på både instagram och fb. Jag undrar om det finns möjlighet att få gå som lärling el dyligt med dig?

    Varma kramar Sarah

    • Hej Sarah! Tack för din härliga kommentar och fråga! Jag får avböja förfrågan om att gå som ”lärling” hos mig, men jag är glad att du frågade. Man ska alltid fråga! :) Du kommer hitta din väg, bara lyssna till vad som känns rätt och bra och starkt och viktigt för dig, och våga lita på att det finns människor som tycker likadant och som behöver höra vad du har att säga. Och skulle du vara intresserad av att lära dig mer om entreprenörskap med själ & hjärta, så kommer det inom kort en e-kurs på det temat från mig – håll ögon och öron öppna i januari! Den kanske skulle passa dig, om du vill lära dig mer om hur man når ut med sitt budskap. Önskar dig varmt lycka till! ♥ Carolina

  • Hej!
    Känner inte igen mig i beskrivningen av skolan. Det finns så mycket kreativitet där som man får del av och har med sig i livet. Vet så många som vittnar om det.
    Är det din bild av skolan från din tid som du beskriver?

    • Hej Eva! Självklart finns det massor av fantastiska skolor därute! Min text är ingen kritik mot skolan, inte alls. Den är tänkt som en inspiration till alla människor som går omkring och väntar på tillåtelse att ta ansvar för sina liv och göra sin grej, välja hur man ska leva sitt liv utifrån sina egna hjärtan. Det var en tanke jag fick att vi kanske är så präglade av skolgången, eftersom vi spenderar så många år i skolan, att vissa saker/rutiner/idéer från skolvärlden hänger fast, trots att vi nu är vuxna och inte längre behöver anpassa oss till någon annans regler. Skolan är ju utformad för barn, och vi är nu vuxna. Kanske det kan inspirera någon att våga släppa loss lite mer och välja sitt liv? Så tänkte jag. Med kärlek ♥ Carolina

Kommentera gärna!