Mantrat som hjälper mig att få saker ur händerna

Tillrackligt-bra– Carolina, lyssna nu noga: När du är nöjd till 80% – då är vi nöjda till 100%! Då kan du sluta fila och lämna in din rapport. Den kommer vara jättebra.

Jag satt på min chefs kontorsrum och han tittade på mig med vänliga och livskloka ögon. Jag blev nästan tårögd, för jag förstod att han verkligen såg all den tid, kraft och energi jag lade ner i allt jag gjorde – allt var lika viktigt och allt skulle vara helt perfekt! – samtidigt som han tillät mig att sänka axlarna och känna att jag var okej som jag var, jag behövde inte pressa mig mer.

Jag räckte till. Och blev över!

Jag har många gånger tänkt på hans ord genom åren. De har ofta kommit till mig i precis rätt ögonblick, när jag varit på väg att överjobba något som bara skulle ha tagit på mina egna krafter utan att ge önskvärt resultat – och som dessutom hindrade mig från att göra ännu mer av det jag ska göra i världen.

När jag sedan träffade min man hjälpte han mig genom att istället för att fråga om jag var klar med något, fråga mig: Är det tillräckligt bra?

Tillräckligt bra.

Att göra saker tillräckligt bra har blivit mitt mantra, utan vilket jag aldrig hade åstadkommit så pass mycket som jag ändå gjort under mina år som entreprenör. Och även i resten av livet.

Är det tillräckligt bra? frågar jag mig inför varje ny produkt som ska till tryckeriet, varje ny bloggpost som ska ut, varje nyhetsbrev, Facebook-inlägg, event, workshop, retreat och så vidare.

Samma sak med presenter som ska slås in, kläder som ska väljas till festen, brev som ska formuleras, middagen som ska dukas upp till kalaset och städningen som ska ordnas.

Och när jag känner att jag kan svara JA, det är tillräckligt bra, då skickar jag in, trycker på sänd, sätter igång eller går vidare till nästa uppgift.

För det finns alltid en gräns där filandet inte längre handlar om att det jag gör ska bli så bra som möjligt, utan där det istället är en undanmanöver för att slippa visa upp det jag skapat – rädsla, alltså!

För det är läskigt att föra ut det vi skapar i världen, det tror jag de flesta av oss känner. Det är som att presentera sitt hjärta på ett fat för någon annan. Oavsett om det är en dukning till en middag, en presentation på jobbet eller en bok vi skrivit. Allt kommer ju ändå inifrån och representerar mig på något sätt.

Det är lätt att tankar som Ska de gilla det/mig? och Ska jag bli ”godkänd”? dyker upp, tankar som lägger mitt värde i vad mottagarna tycker. (Vilket ansvar! Mottagaren kan ju precis ha fått ett fruktansvärt besked, grälat med sin man eller inte ätit på flera timmar – skulle den personen bestämma över ditt värde som människa?)

Så nästa gång du står där och filar och vill att det ska bli så perfekt som möjligt, kanske du ska prova att istället tänka:

Är det tillräckligt bra?

Och kan du svara JA, så kör på, skjutsa ut det i världen, visa upp det och var stolt!

Det ger dig tid att ta en paus, njuta av det du har gjort, klappa dig själv på axeln – och sedan sätta igång med nästa grej som du vill skapa.

Det måste inte vara perfekt. Det är tillräckligt bra – och det räcker, och blir över!

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach för kreativa kvinnor med stora hjärtan, själar & drömmar. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se eller KreativInsikt.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

10 Responses to “Mantrat som hjälper mig att få saker ur händerna

  • Hej!
    satt precis och skrev sista bladet på en E-bok när ditt mail kom. Jag kände mig trött och det kändes som jag aldrig blev färdig. När jag läste ”är det tillräckligt bra” kunde jag inte låta bli att le. Det stämde precis in på min situation, Det var precis det jag frågade mig när jag skrev…är det tillräckligt bra? Då bestämde jag mig för att ja, det är det. Tack! Det kom i precis rätt tid.

  • Detta är ett av mina stora problem. Är det inte perfekt så är jag inte färdigt. Min kurator har försökt med just detta att jag måste försöka känna att om jag gjort mitt bästa är det tillräckligt bra. Men jag har lite svårt att ta det till mig. Som barn fick jag inte vara näst bäst eller ha nästan alla rätt. Och det sitter hårt i mig. Men jag jobbar på det. Tack för den här texten. Jag ska ha den med mig.

    • Vad glad jag blir att du blev inspirerad, Kristina. Jag förstår verkligen hur hårt det kan sitta … Det är ju svårt för vi uppmuntras att vara duktiga – och det finns en tillfredsställelse i att göra saker bra som inte är fel heller, annars skulle vi bara slarva igenom livet – men vi talar sällan om var gränsen går, när det är ”tillräckligt bra”, och då blir vi utelämnade till vår egen radar, som då alltför ofta hävdar att det ska vara ”helt perfekt” annars är vi värdelösa. Och det stämmer ju inte! Det är bra och modigt att utmana sig själv och sina tankar och ”sanningar” om livet. Önskar dig varmt lycka till med det! ♥ Carolina

  • Det här är bara så rätt! Jag har tänkt på det ibland, när jag varit lite halvkrasslig på jobbet och helt enkelt inte kunnat gå för fullt – det har ju faktiskt funkat ändå! Och varje gång har jag tänkt på hur skönt det kunde vara om jag även som frisk skulle kunnat hålla detta lite lägre tempo. Med mindre stress och kanska rent av plats för mer tänk och kvalitet i jobbet! För att inte tala om mer luft i vardagen! Men så lätt det är att snurra upp i tempo igen – efter någon dag bara brukar jag vara tillbaka i full fart. Ibland behövs det lite hjälp för att upptäcka att det faktiskt kan räcka att jobba lagom – och att hålla det tempot. Det hade varit bra att kunna påminna sig själv lite då och då – tips Carolina?

    • Eller hur, Margareta! Jag håller med! Ett lagom tempo, där det blir tillräckligt bra gjort och vi samtidigt hinner med att må bra och njuta av livet – det är en underbar målbild. Ja, hur påminner vi oss …? Kanske genom att göra en tavla med orden Tillräckligt bra? på och sätta upp vid datorn? Eller sätta en påminnelse i mobilen en gång om dagen som dyker upp och frågar Är det tillräckligt bra? :) Tar gärna emot fler förslag! ♥ Carolina

  • Nästan så det pirrar till lite i mig – att det här kom JUST PRECIS NU….Jag behöver så väl höra detta!

    När jag håller på och färdigställer ett föredrag och kompendium om tillgängligt friluftsliv för jag ska till Jönköping två dagar och prata om detta. Känner att jag hittar hela tiden mer att ta in i föredraget och materialet. Men, de ska ju orka ta in det, använda det och lyssna/ställa frågor.

    Jag vet att jag överarbetar. Jag funkar så. Gör ofta/skriver ofta för mycket och sedan sållar jag bort. Skär bort. Kill my darlings. Det är lättare att göra så, mycket svårare att skriva ”tillräckligt lite” från början…

    Jag behöver dock höra det här eftersom jag inte behöver ha med allt, veta allt, kunna visa på allt – de ville ha just mig som person, eftersom jag har en unik kombination som de tycker är spännande. Jag ska mest prata om det personliga och vad jag som person med funktionsnedsättningar och begränsad rörelseförmåga saknar i friluftslivet. Hur jag vill att det ska vara. Då ska jag inte snöa in på bestämmelser, tusen bilder och tips. Det får komma då.

    Samtidigt blir allt det här jobbet som ett lärande för mig så jag är beredd när jag åker dit.

    Men jag är såå tacksam för att det här kom!! Nu ska jag ta en promenad i den vackra vårkvällen, sova tidigt och imorgon blir jag klar oavsett vad jag har fått ihop – för då är det verkligen ”tillräckligt bra”!!!

    Tack Carolina :-) Kram!

    • Underbart, Nannie, du resonerar så bra! Jätteglad att höra att du blev inspirerad – och lycka till med föredraget! De kommer vara glada bara du kommer, du har så mycket att ge. Stor kram ♥ Carolina

  • Varmt tack för din hälsning och för att du tar dig tid att besvara varenda kommentar. Det är fint att du gör det, då känner vi oss sedda av dig. Och du – vi ser DIG!

    Vi ser den kloka, behagliga, inspirerande och mycket mänskliga kvinna du är. Något som är viktigt i din utstrålning, och kanske en del av din framgång bland oss tror jag, är att du vet hur det är att kämpa med balansen i vardagen, med kraven, med det man vill men inte hinner/orkar och med valen i livet. Att du berättar om dina erfarenheter och en del av ditt innersta är ju att visa oss ett stort förtroende! Det ger så mycket mer tyngd åt det du säger – du känns liksom närmare…

    Tack för att du gör det här, Carolina <3 Var rädd om dig!

    • Tack, fina Nannie för dina varma ord. Kram! ♥ Carolina

Kommentera gärna!