Ett kärleksbrev till din känslighet

ett-karleksbrev-till-din-kanslighetHej fantastiska du!

Om du läser det här är du förmodligen (eller kanske känner någon annan som är) som jag: känslig. Eller högkänslig, som vi kallar det nuförtiden, HSP (Highly Sensitive Person). Eller har någon NPF-diagnos, vilket brukar innebära högkänslighet.

Vi som alltså inte är riktigt lika hårdhudade som andra. Vi som tar in fler intryck och mer information, och ofta analyserar det vi möter på ett djupare plan. Vi som kan ha svårt att klara många människor samtidigt, höga ljud eller stökiga miljöer.

Vi är nästan fjärdedel av befolkningen. Det är ganska mycket, eller hur? Och det gäller inte bara den mänskliga befolkningen. Även inom ett hundratal djurarter har man konstaterat att 15-20% verkar vara känsligare än andra. De kan t ex varna resten av flocken i god tid för en annalkande fara.

I mina ögon bevisar det att det finns en mening med att vi är som vi är. I universum har allt ett syfte. Du hittar ingenting som inte finns där av en anledning. Som inte ska användas till något. Nu har ju forskarna upptäckt att till och med blindtarmen har en funktion!

Ändå har så många av oss så svårt att acceptera den här gåvan – den här superkraften, som jag kallar den.

Vi tycker att vi borde kunna ha lika packat schema som andra. Vi får dåligt samvete när vi tackar nej till sociala aktiviteter. Vi vågar inte alltid lita på oss själva och den information vi får genom våra högkänsliga sinnen. Slår bort det som fantasier och påhitt.

Vi utgår inte alltid från vår känslighet när vi funderar över vad vi ska arbeta med. Vi bortser från det, som kan vara vår största tillgång, för att vi inte har lärt oss att värdesätta det tillräckligt högt.

Jag har själv kämpat med allt det här i så många år, ja, hela livet, förstår jag i efterhand.

Men idag har jag insett att jag – och du, och alla andra som har den här gåvan – är här för att använda den här känsligheten till att göra gott i världen.

Vi behövs. Ja, vi behövs extra mycket i världen just nu!

Se dig omkring. Konflikter. Krig. Katastrofer. Människor på flykt. Intolerans. Vi ser det överallt, och risken är att vi högkänsliga stänger in oss och inte orkar med. Istället för att gå ut i världen och erbjuda våra fantastiska gåvor till hjälp och stöd, så blir vi utmattade av all negativ energi och stänger av.

Jag förstår precis. Jag vet hur det känns. Det blir bara för mycket, det går inte att ta in. Man sitter och gråter över morgontidningen, klarar inte att ta in mer elände, och vänder istället världen ryggen. Det är så innerligt förståeligt.

Men det är fel.

Jag känner i djupet av mitt hjärta att vi är i ett läge där vi högkänsliga behöver lägga våra personliga historier lite åt sidan. I klartext (ursäkta, men jag känner att det behövs): Sluta tycka synd om oss själva för att vi är så känsliga!

hogkansliga-ar-superhjaltarIstället behöver vi vända blicken utåt och fråga oss: Vad för litet kan jag göra? Vad kan jag hjälpa till med? Vad är min superkraft som kan komma till glädje och nytta för andra (och därmed mig själv)?

Jag vill be dig att vända ditt fokus från den negativa energin, och inåt. Vända fokuset mot ljuset i ditt hjärta. Du känner så väl den enorma styrkan i den kärlek och det ljus som bor i ditt hjärta. Det är precis det som världen behöver just nu.

Ta med den styrkan, det ljuset, den kärleken ut i världen.

Använd din förmåga till djup analys, att kunna dra slutsatser och ta välgenomtänkta beslut. Använd din omsorgsfullhet, din omtänksamhet och din tydliga inre etiska kompass. Använd din empati, din medkänsla, ditt inkännande sätt och dina mediala förmågor, om du upptäckt dem. Använd din kreativitet, din intuition, och din begåvning, i vilken riktning den än sträcker sig.

Du kommer att få hjälp. Du kommer att klara det. Det är det du är här för. Och du är inte ensam!

Vi behöver dig. Tack för att du finns. Bara genom din blotta existens är du en lisa för denna jord. Vad mer kan du göra? Vänd dig inåt och lyssna. Fråga: Varför är jag här? Vad kan jag bidra med? Vad är min superkraft?

Det är förmodligen något du redan gör idag, något du har lätt för, något du tycker är roligt, något som du mår bra av. Försök göra mer av det. Våga låta det ta mer tid. Se om du kan göra det i större skala.

Det behövs egentligen så lite. Vi är nämligen många som hjälps åt. När var och en drar sitt strå till stacken, utifrån sina förmågor, så räcker det långt. Väldigt långt.

Tack. Tillsammans blir vi starka och kan skapa en fredligare jord. Jag vet det i mitt hjärta. Tack för att du är med, trots och på grund av din känslighet.

Hur kan du använda din högkänslighet? Kommentera gärna!

Med mycket värme & kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach för kreativa kvinnor med stora hjärtan, själar & drömmar. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

31 Responses to “Ett kärleksbrev till din känslighet

  • Tack för att du skriver om det ! Jag tror att det du skriver stämmer och att världen behöver all hjälp den kan få.

    Kram

  • Så sant det du skriver ❤️ Och den känsliga blir stark av att läsa det du skriver stärkande och bra ❤️

  • Underbart skrivet och jag känner igen mig i att inte orka allt hemskt och gömma mig. Det jag gör är i det lilla, jag peppar och stöttar min omgivning och det känns så gott att se glädjen i andra. Jag hoppas på detta sätt sprida glädje och kärlek!

  • Hm…å helt plötsligt kunde jag andas igen…typ… Ngn form av inre spänning släppte när jag läste detta. Tack!

  • Tack för att du delar med dig av din visdom! Du borde starta föreläsningar, workshops eller kurser i HSP!
    Jag känner igen mig i mycket. Enligt ett test jag gjorde är jag klart HSP, men hur konstaterar man det egentligen? Jag har länge haft en inre känsla av att jag vill förändra världen men ofta känns det hopplöst. Jag vet om problemen globalt men agerar mer lokalt. Prata med vänner och bekanta. Göra bättre val osv. Skänker till välgörenhet. Men även det är svårt, när samhället verkar vilja åt ett annat håll. Det känns som en enda stor uppförsbacke ibland och jag blir ledsen och trött på allt ibland. Känns ibland som att jag inte passar in i detta liv eller den här världen. Vet inte om jag kan bidra med nåt annat utifrån superkrafter? Vet att jag sprider positiv energi, skratt och att människor blir inspirerade av mitt engagemang. Jag tänker att jag gör så gott jag kan.☺️

    • Tack, fina! Att göra så gott man kan räcker långt, Sofia! Ibland vet man direkt vad det är just jag ska bidra med, och ibland kan det ta lite tid att hitta sin plats och sitt sätt. Ibland gör man det redan utan att veta om det. :) Fortsätt du att sprida positiv energi, göra bättre val och uppskatta dig själv och dina gåvor, och försök, om du vill, hitta något där du känner att du bidrar på ditt sätt. Vi känsliga vill gärna känna mening i livet, det är viktigt för oss, så om du saknar det försök hitta det på något sätt, i någon form. Och hur man konstaterar HSP är egentligen genom att själv känna efter och besvara deras test, som du redan har gjort. Känns det som om det stämmer på dig, så är det så. Jag tror också det är viktigt att inte definiera sig helt och hållet utifrån att vara högkänslig. Ja, vi är det – men vi är så mycket mer också! Så att det inte blir en roll man ska passa in i på något sätt. Vi är alla olika och helt unika i våra uttryck, drömmar, egenskaper och gåvor. Du är unik, som du är, och det behöver man egentligen inte sätta några etiketter på. Tack för att du är DU, helt enkelt! Alla behövs. ♥ Carolina

  • Känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver, ena dagen tung och djup med svåra känslor, nästa dag ljust och glatt när jag tagit hänsyn till mina behov. Tack för att du skriver om detta svåra ämne!

    Helena

  • Tack för dina fina ord, inte många som förstår när man förklarar att man är högkänslig och inte klarar att utsätta sig för det som andra tycks så självklart, eller varför man kan känna/läsa av människor att allt inte är vad det borde vara, kan läsa mellan raderna, lätt bli sårad, ledsen över orättvisa mm. Därför känns det så skönt att just läsa detta ovanstående…man vill ju känna det som man har en skyddsängel vid sin sida för att orka vidare❤️

  • Tack för ännu ett fantastiskt och rörande inlägg! Ja, verkligen ta av sig offerkoftan och trotsa den stora rädslan för att i det lilka åstadkomma det stora. Det är de små sakerna, de små myrstegen; när man vågar ta den utanför sin comfort zoone, det är då man gör gott och växer. Jag vill växa i mig själv, växa för att göra gott för andra, lita på att svaren finns där, även om jag inte sitter på facit. Tack för ögonöppnaren! Jag skall söka inom mig ikväll och fråga superkraften vad den vill bidra med idag och i framtiden. Hör av mig när svaret kommer. Kram o tack igen

  • Hej fina och tusen tack för att du följde din känsla och dessutom delar med dig av det. Ditt mail slog ner som en bomb av insikt i min mailkorg. Har varit så låg hela sommaren av oro inför framtiden pga att jag nu följer mitt hjärta och gör min grej och ska fr.o.m. Måndag Påbörja en utbildning som leder mig mot det, hoppas jag. Idag var den tyngsta dagen och jag tom vaknade riktigt nere. Sen plötsligt plingar det till i min inkorg och ditt inlägg får mig att se allt så klart och ger mig svar på allt och jag förstår att jag måste göra det här hur läskigt det än är. Stod i kö på ett café när jag läste och började tyst böla av tacksamhet , haha, mycket känslor nu:) Kvinnan framför mig började snegla bakåt, stackarn blev väl orolig för mig.
    Återigen stort tack, fortsätt med det du gör för du gör det så bra och gör en sån otrolig skillnad i världen. Du räddade min dag❤️
    Ha det bäst, varm kram
    Isabella

    • Fina Isabella, vad glad jag blir att höra att du är på din väg! Jag vet, det är så utmanande att följa den, att följa hjärtat och göra sin grej, det är ingen dans på rosor … Men så meningsfullt och så oerhört viktigt! Tack! Kram ♥ Carolina

  • Tack för dina Ord! Det var precis vad jag behövde höra just nu. Jag kan använda min högkänslighet genom att börja arbeta med Reconnective Healing, tala om att jag finns och erbjuda människor min hjälp. Jag gick klart utbildningen i oktober. NU är det dags för mej att våga visa att jag finns. Tack <3 <3 <3

  • Tack Carolina
    Just nu. Just här. Just alltid. Känns det som att jag äntligen börjar förstå att jag är jag och jag är fantastisk och det är fantastiskt……
    Jag känner att jag finns här av en anledning och jag känner att vi är många som vill något som bygger upp istället för river ner.
    Det var verkligen skönt att läsa dina ord.
    Nu ska jag skriva min bok!

    Birgitta

    • Ja, så är det, tack, så fint skrivet! Längtar efter att få höra när boken är klar! ♥ Carolina

  • Tack Carolina för dom fina orden som stämmer så bra med verkligheten <3 Själv jobbar jag med äldre dementa och det tar väldigt hårt på mig. Även om jag älskar dom så känner jag i min själ att det är dags att sluta och börja ge healing igen som jag gjort förut. Är i igångsättarfasen <3

    • Vad spännande, Mari, varmt lycka till! Allt har sin tid ♥ Carolina

  • Tack Carolina!
    Sitter och försöker hitta den form som passar just mig för att kunna inspirera andra med.
    Vill med insikt, kärlek och respekt använda min inre visdom så människor kan finna sig själva och leva i kärlek.
    Mejlet kom som en bekräftelse på att jag är på rätt väg, cynkronisitet

    Kram

  • Satt precis och knåpade på en text lik denna. Tack för dig och denna fina och viktiga text!

  • Tack Carolina! Dina ord ger styrka och stolthet!
    I samband med att jag gick en kurs i selfcompassion så kom jag underfund med att så väl jag som andra i min omgivning nog har denna form att ta in och behandla de intryck vi får… Detta ger förståelse för hur jag (och andra) mår ibland. Men ibland så funderar jag på om det jobb jag har; att coacha arbetssökande och sjukskrivna, tar lite för mycket på mig…

    Jag kan känna att jag skulle behöva ”stänga in mig i min kokong” och försöker komma på hur jag ska kunna vara hemma för mig själv och få möjlighet att bara ta promenader och läsa och komma igång med yoga….Det känns inte rätt att sjukskriva mig för att jag ”inte orkar”… Jag har under en längre tid haft många fysiska besvär som jag tror kommer sig av att jag pressar mig till att göra det jag inte vill/orkar egentligen…. Kroppen försöker nog säga åt mig att dra ner, ändra inriktning…

    Det jag använder mig av i mitt yrke kommer mycket från min förmåga att läsa av andra och se det mjuka och ha empati inför dem jag möter. Men det jag tror att jag behöver göra mer av är att ge mig möjlighet att vara kreativ och skapa mer av alla de idéer jag har såväl i jobbet som privat!
    Tacksamma kramar för ett stärkande inlägg!

    • Tack, Åsa! Viktiga insikter du har gjort. Det är den där avvägningen vi behöver söka oss fram till – lagom mycket ”ute”, lagom mycket ”inne”, så att det passar just oss. Viktigt att respektera kroppen och dess känslighet och inte trampa på dess behov. Sätta gränser, lära sig att acceptera sig själv som man är. Samtidigt så viktigt att följa sina drömmar och hitta sin grej, så att man kan syssla med sådant som ger energi istället för tar. Varmt lycka till! ♥ Carolina

Kommentera gärna!