Skillnaden mellan att ha ett geni och att tycka att man är ett

Det är skillnad på att tro att jag är ett geni och att tro att jag har ett geniHej fantastiska du!

Har du varit med om att plötsligt prestera över din förmåga, som om någon ”tagit över dig”?

Det hände mig på Inspirationsdagarna, när jag stod på scenen inför en sal full av kreativa kvinnor med stora hjärtan, själar & drömmar som ville lyssna till sin inre vägledning och göra mer av sin grej i världen.

Jag hade förstås planerat allt i förväg, jag hade anteckningar att kika på, ett slags manus som jag tänkt ut i förväg. Men vid några tillfällen var det som att jag hörde mig själv börja prata om saker som jag inte alls hade planerat och på ett sätt som jag i ärlighetens namn aldrig hade kunnat tänka ut på egen hand … Jag fick stuva om och ta bort andra saker, för det här var sånt som bara skulle ut – jag kunde bara hänga med!

Jag kan inte idag återge exakt vad jag sa under de där tillfällena, jag vet inte ens vilket ämne vi pratade om, jag vet bara att jag formulerade mig på ett sätt jag aldrig tidigare gjort och pratade om saker jag inte alls planerat – och det lät otroligt bra och sant, mer sant än kanske något jag någonsin sagt tidigare.

När jag skriver kan det ibland hända mig att jag ser tillbaka på det jag skrivit och undrar var det kommer ifrån – skrev jag verkligen det där? Och ibland när jag coachar kan jag fråga mig varifrån en särskilt bra fråga kom, för det kändes inte som att det var jag som tänkte ut den, den bara kom till mig i precis rätt ögonblick.

Men det här har jag inte varit med om tidigare, inte så tydligt.

Vi pratade lite om det här fenomenet under Inspirationsdagarna (även om jag inte då nämnde att det hände mig på scen) – upplevelsen av att vi ”får hjälp” när vi gör vår grej. Vad handlar det om egentligen?

I antikens Grekland såg man inte på kreativitet som något som vi människor hade, utan det var något som vi fylldes med från något som de kallade för vårt ”geni” (genie eller genius). Det här ”geniet” hade sin egen, gudomliga agenda och vi människor var bara ett kärl som fylldes av dennes kreativitet och inspiration.

Det var precis så det kändes för mig vid de där magiska ögonblicken på Inspirationsdagarna. Som om något annat kom in i mig och började prata med min mun, gestikulera med min kropp.

Du kanske har upplevt något liknande?

Jag har tänkt på det här när jag på sistone har hört en del unga människor berätta i tidningar och på teve om hur de gått in i väggen antingen när det gått ”för bra” för dem eller när det inte gått tillräckligt bra. Jag tänker att det här fenomenet hör ihop med att vi lägger för stor vikt vid oss själva när det gäller prestation.

Det handlar inte om dig. Det handlar om dem.Det är en stor skillnad på att tro att jag är ett geni och tro att jag har ett geni.

I det första fallet beror allt på mig. Om jag misslyckas är jag misslyckad, inget geni längre. Och går det bra kan jag få hybris och tro att jag är större än världen. Då blir fallet platt om nästa sak inte går lika bra.

I antikens Grekland skulle man aldrig sätta sig på så höga hästar som att tro att man själv var ansvarig för all framgång man skördade – eller för den skull att ta på sig ansvaret för om det inte blev så bra som man hade hoppats. Det var ju ett delat ansvar med ”geniet” –ett samarbete: Om jag gör min del och du gör din del så blir det bra.

Den här inställningen, att se mig själv som här för att fyllas av det ”geni” som väljer att förse mig med inspiration och kreativitet, lättar på prestationskravet. Mitt jobb blir då att dels vara tillgänglig för att ta emot inspirationen och dels redo att göra jobbet för att föra ut det jag får till mig i världen. Jag tror det är en sundare inställning.

Som jag brukar säga till mina klienter när de får prestationsångest: Det handlar inte om dig. Det handlar om dem. Alltså dem du är här för att hjälpa eller inspirera eller jobba med, mottagarna av det du gör. Själva prestationen, görandet, får du hjälp med. Det handlar bara om att våga slappna av i det och låta sig fyllas av den här inspirationen och kreativiteten – och inte tro att det handlar om dig och ditt värde på något sätt.

För mig har det hjälpt mycket att tänka så här. Kanske det kan hjälpa dig också att få ut det i världen som du kanske inte ännu vågat för att du är rädd för att ”misslyckas”? Om det går dåligt kan du alltid skylla på ditt ”geni”!

Känner du någon som behöver en puff att våga föra ut sin kreativitet i världen? Vidarebefordra gärna detta till dem!

Och kommentera gärna – vad är din erfarenhet?

Med värme & kärlek,
Carolina 

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare & diplomerad coach för kreativa kvinnor med stora hjärtan, själar & drömmar. Anmäl dig till hennes inspirerande nyhetsbrev för att få stöd i att skapa ditt drömliv från hjärtat. Just nu får du samtidigt ta del av hennes webinar Bli själsklar – hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis! Anmäl dig på CarolinaGardheim.se eller www.kreativinsikt.se.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

2 Responses to “Skillnaden mellan att ha ett geni och att tycka att man är ett

  • Jag har fått ett numerogram av en mycket kunnig, inspirerande, erfaren och klok kvinna, Birgitta Tryberg. Det är väldigt spännande att lyssna på!

    Jag gick en helgkurs med henne i februari i år som hette ungefär ”Medvetenhet – den nya intelligensen”… Minns inte riktigt titeln. Den gick i alla fall ut på att vi alla är energi, att vi ska sträva efter att bli vår högsta energi och att bäst energi är vi om vi är goda medmänniskor, omtänksamma, sanna mot oss själva & andra, lyssnar in vad vi ska göra och öppnar oss för vad som är vår uppgift i världen.

    Ni har samma klokskap att ge oss, Carolina!! Tack <3

    I mitt numerogram framgår att jag har en hög energi som jag måste förvalta väl. Men också att jag ska vara väl medveten om att jag måste kanske bli ännu mer altruistisk (oegennyttig, osjälvisk) och inse än mer att det är Gåvor jag har fått att förvalta!! Detta att föreläsa och skriva, detta att kommunicera, detta att arbeta för "mer natur och friluftsliv åt folket" som jag på skoj kallar det.

    Jag måste än tydligare inse just det du skriver om här i ditt inlägg, och eftersom det kommer så glasklart från er båda berör det mig extra starkt; Vi FÅR av geniet och vi ÄR kärlet, verktyget, förvaltaren.

    TACK för detta inlägg, kära Carolina! Det klingar med samma energi som Birgittas numerogram. Som – det ska man komma ihåg – inte är hennes tankar eller påhitt utan en massa matematiska uträkningar som hon gjort utifrån mitt födelsedatum och mitt namns bokstäver enligt en uråldrig kunskap som funnits i många tusen år. Hon känner mig överhuvudtaget inte, har bara sett mitt ansikte i publiken under en helgkurs. Det gör numerogramets uppgifter ännu märkvärdigare eftersom så mycket av det stämmer och det dessutom är väldigt personligt. Här är det inga allmängiltiga kommentarer som i ett horoskop i Damernas Värld eller Amelia inte! Mycket spännande :-) och jag lyssnar till det ganska ofta.

    Kram till dig, Carolina – och till er andra härliga kvinnor som läser här på Carolinas blogg. Allt gott till er under stundande helger önskar,
    Nannie :-)

    • Vad glad jag blir att höra detta, Nannie, det är alltid stärkande att höra samma sak, som känns rätt i hjärtat, från flera håll. Du har verkligen en hög energi, vännen, och jag tycker du förvaltar den väldigt väl. :) Tack för din fina hälsning och kram tillbaka! ♥ Carolina

Kommentera gärna!