Hej fantastiska du!
– Vad är det med unga människor idag? Har de inget eget driv? Ska allt serveras på guldfat?
Min väninna suckade uppgivet. Vi pratade om våra barn, som numera är ungdomar, ja, hennes dotter är till och med snart vuxen. Vi pratade om skillnaden som vi tyckte att vi såg jämfört med när vi själva var unga. Vi tyckte nog att vi hade klarat motgångar på ett annat sätt, som vi inte riktigt alltid såg i våra egna ungdomar.
Hur ska det gå för dem om de inte klarar att ta sig igenom svårigheter, funderade vi.
Men så tänkte jag på den utveckling vi ser just nu där jag upplever att barnen och ungdomarna är de som går före. Kanske är det inte vi vuxna som alltid har rätt och monopol på att veta hur det ska vara? Kanske det istället är vi som kan lära oss av dem?
Det vi pratade om var att min väninnas dotter mådde dåligt av den praktik hon skulle göra i skolan. Hon blev deprimerad, ville inte gå dit och hade till och med kräkts en morgon på väg till jobbet. Min väninna tyckte förstås synd om sin dotter, men hade svårt att förstå reaktionen – hade det varit hon, när hon var ung, hade inte hennes föräldrar låtit henne slippa gå, utan det hette att det fanns saker man bara måste göra – det var helt enkelt bara att ta sig igenom, även om det är jobbigt. Bita ihop. Kämpa på. (För det har alla vi andra fått göra och då ska du också göra det.)
Det är här värden som fortfarande värdesätts väldigt högt i vårt samhälle, nästan så att det är straff på att ifrågasätta dem. Arbeta hårt. Göra sin plikt. Kämpa ända in i kaklet. Aldrig ge upp.
Men det är ju det som är poängen, tänkte jag. Måste man verkligen det? Vem har bestämt det? Och vad skulle hända om vi slutade bita ihop och kämpa så förbaskat hårt?
Tänk om de här ungdomarna som vi tycker ”inte har något driv”, som vi anser är ”lata och känsliga”, egentligen har rätt? Tänk om det är mer rätt att strunta i att göra det som vi mår dåligt av, det vi tappar energi på, det vi inte gillar, det vi inte är så bra på – och istället välja det som vi älskar, det vi mår bra av, det vi får energi av, det vi är bra på? Det som är underbart?
För jag vet ju att när ungdomarna, precis som vi andra, väl hittar sin grej, då har de ett sjusärdeles driv. Det är naturligt, det är så vi är skapta, vi människor. Det gäller bara att hitta det.
Det gäller bara att tillåta sig att hitta det. Att tillåta sig att utforska vad vi tycker om, vad vi blir glada av, vad vi har lätt för, vad vi kan bidra med.
19 svar
Gud, Vilken bra text! Jag håller helt med dig. Låt oss testa det. Vi har ingenting att förlora som föräldrar. Bara så kann vi ge barnen chansen att följa sin Intuition. Och om dom gör fel, så lär dom sig ändå. Hur vi än ställer Till det, barnen undgår inte sitt öde. Precis som vi. Låt oss bryta ut ur gamla inlärda mönster som vi inte ens kann argumentera för. låt oss sluta vara bekväma och vagga oss i illusionen av säkerhet. Min största respekt för föräldrar, som vågar låta Sina barn avbryta någonting Dom har lagt energi i och uppmuntrar dom att fortsätta sin spännande resa Genom Livet.
Tack, Carolina
Skickar kärlek Till er alla
Tack, Isabella, så fint skrivet! ♥ Carolina
Vilket viktigt inlägg du skriver Carolina!
Som lärare i skolan tänker jag på detta regelbundet. Toppen hur du medvetandegör detta:-)
Kram!
Tack, Linda! Så glad att det finns lärare som du (det vet jag ju att det gör, och många!). Kram ♥ Carolina
Intressanta tankar. Till den nämnda väninnans dotter tänker jag genast att om det känns så motigt att gå på praktik verkar det vara läge att hoppa av och byta utbildning till något som känns kul.
Låt oss höra hur det går för henne.
Kram
Jag tänker att den nämnda väninnan kanske kan undersöka vad det är som gör att dottern blir deprimerad/ mår dåligt? Vad är det på praktikplatsen som inte är bra? Psykisk/fysisk arbetsmiljö?
Jag är inne på att utan att ha undersökt vad som är orsaken, bara hoppa av ”för att det inte är bra”? Vad händer nästa gång ”det går emot”?
Det är just den tanken jag vill utmana, Carina: Tänk om det räcker med att det inte känns bra för att hoppa av, byta spår, välja något annat? Tänk om det är att verkligen respektera sig själv och sina gåvor – ”det här är inte rätt för mig, det är något annat jag ska göra, och min kropp talar om det för mig genom att jag inte mår bra här”. Tänk om det är det nya sättet att verka och vara på – vi måste kanske inte pusha oss själva att fortsätta göra sådant som vi inte mår bra av, sådant vi tidigare fortsatt göra bara för att ”man ska”, man ska ”härdas”, man ska inte ”ge upp”, man ska inte göra andra besvikna, man ska passa in osv. Självklart, som jag skrev, handlar det här inte om att vakna en morgon och inte vilja gå till jobbet, och bara stanna hemma, och självklart har man först tittat på om det finns något att göra för att förbättra situationen, men det var inte poängen med texten. Poängen var att när man försökt förbättra situationen och det inte går, varför fortsätta gå emot sig själv, varför fortsätta utsätta sig för något man inte mår bra av? Jag tror inte det gör att man lättare ger upp nästa gång det ”går emot” som du skriver, tvärtom – när man, genom att lyssna till sig själv och göra det man mår bra av, har hittat sin grej och gör den, den plats där man själv passar och trivs bäst, då blir man den som klarar motgångar allra bäst, för man är på rätt plats. Tack för ditt inlägg! ♥ Carolina
Tack, Ann! ♥ Carolina
Så skönt att läsa. Vi underskattar dem och dömer dem efter vår egna gamla värderingar som vi är uppfostrade med. Det är ju vi som är stenålders och inte hänger med i den”nya” världen. Den kan de allt om och briljerar, många av oss är chanslösa, lättare då att klanka ner på den…. Tycker de är fantastiska, hoppas och tror också att om
hjärtat får vara med oavsett ålder så kan gränser suddas ut mellan nya och gamla tider!
Tack, Josefin, så fint skrivet! ♥ Carolina
Min själs motto är:
När jag får göra det jag vill, kan och behärskar bra, då utmanar jag mig själv att våga göra det jag inte är så bra på.
För det är detta som gör att jag blir ännu bättre på det som jag är bra på.
Agneta Andersson
Det viktiga är att välja det som vi själva mår bra av. Tack för att du gör det! ♥ Carolina
En viktig fråga ! Jag tror eller nästan vet :) att det är bättre att ägna sig åt det man älskar istället för att vara tvungen. Tack för att du påminde om det !
Kram
Anci
Så kloka ord!
Jag vill också gärna tänka och agera utifrån hjärtat och det som ger energi och glädje.
När det blir motstånd tex pga regler i samhället måste någon våga vara föregångare. Man kanske inte lyckas fullt ut men en bit åt rätt håll är ju bra det med.
Tack för all visdom du delar :-)
Tack, Anna-Lena, varje steg åt rätt håll är viktigt. ♥ Carolina
Underbart Carolina! Både för oss som mitt i 40-årsåldern söker och äntligen skapar sin egna väg, såsom för de yngre som lever i samma tryck och har chansen att utveckla sin fylla potential och vara med som stora krafter i samhällets skifte som vi o livet på denna planet behöver o längtar efter!
Med värme o kärlek!
Yes, precis så, Olivia, tack! ♥ Carolina
Har funderat ett otal ggr på det här med ungdomars driv. Min äldsta son är 26 år, han skulle ta världen med storm efter gymnasiet, hans skolgång gick bekymmersfritt. Hans självförtroende var på topp. Sen hände ngt efter gymnasiet. Han kunde inte bestämma sig för vad han ville göra. Hans pappa höll på att bli smått galen på det. Jag tog det mer med ro. ” herregud” ska du aldrig bestämma dig…? När jag var i din ålder, bla bla…. . Åren gick, påbörjade 3 olika utbildningar med olika inriktningar, sommarjobbade, jobbade korta perioder, inget som kändes bra. Min son och jag satt och pratade ofta om att det är viktigt att det känns bra, men att det är dags nu att gå klart någonting. Så till slut efter många samtal, oro och testande, så kom han till slut på att : Nu läser jag på om digital marknadsföring, genom en utbildning. Gjorde den, fick betyg, hann inte mer än skriva på CV, , så fick han komma på intervju, han fick jobbet. Ett jobb där han trivs, har direkt fått ansvar för budget för miljoner, håller presentationer för kunder, ibland på engelska. Han får göra det han gillar, mår bra av. Hans personlighet kommer till sin rätt! Äntligen känner vi som föräldrar. Men som sagt , bra att känna sig för. Man ska inte göra ngt som inte känns rätt! Tog bara lite tid!❤️
Precis så, Ingela, det handlar om att komma i rätt sammanhang, och att respektera sig själva så mycket att man fortsätter leta tills man hittar det. Så glad att höra att din son hittat rätt! Tack. ♥ Carolina