Hej fantastiska du!

– Vad är det med unga människor idag? Har de inget eget driv? Ska allt serveras på guldfat?

Min väninna suckade uppgivet. Vi pratade om våra barn, som numera är ungdomar, ja, hennes dotter är till och med snart vuxen. Vi pratade om skillnaden som vi tyckte att vi såg jämfört med när vi själva var unga. Vi tyckte nog att vi hade klarat motgångar på ett annat sätt, som vi inte riktigt alltid såg i våra egna ungdomar.

Hur ska det gå för dem om de inte klarar att ta sig igenom svårigheter, funderade vi.

Men så tänkte jag på den utveckling vi ser just nu där jag upplever att barnen och ungdomarna är de som går före. Kanske är det inte vi vuxna som alltid har rätt och monopol på att veta hur det ska vara? Kanske det istället är vi som kan lära oss av dem?

Det vi pratade om var att min väninnas dotter mådde dåligt av den praktik hon skulle göra i skolan. Hon blev deprimerad, ville inte gå dit och hade till och med kräkts en morgon på väg till jobbet. Min väninna tyckte förstås synd om sin dotter, men hade svårt att förstå reaktionen – hade det varit hon, när hon var ung, hade inte hennes föräldrar låtit henne slippa gå, utan det hette att det fanns saker man bara måste göra – det var helt enkelt bara att ta sig igenom, även om det är jobbigt. Bita ihop. Kämpa på. (För det har alla vi andra fått göra och då ska du också göra det.)

Det är här värden som fortfarande värdesätts väldigt högt i vårt samhälle, nästan så att det är straff på att ifrågasätta dem. Arbeta hårt. Göra sin plikt. Kämpa ända in i kaklet. Aldrig ge upp. 

Men det är ju det som är poängen, tänkte jag. Måste man verkligen det? Vem har bestämt det? Och vad skulle hända om vi slutade bita ihop och kämpa så förbaskat hårt? 

Tänk om de här ungdomarna som vi tycker ”inte har något driv”, som vi anser är ”lata och känsliga”, egentligen har rätt? Tänk om det är mer rätt att strunta i att göra det som vi mår dåligt av, det vi tappar energi på, det vi inte gillar, det vi inte är så bra på – och istället välja det som vi älskar, det vi mår bra av, det vi får energi av, det vi är bra på? Det som är underbart?

För jag vet ju att när ungdomarna, precis som vi andra, väl hittar sin grej, då har de ett sjusärdeles driv. Det är naturligt, det är så vi är skapta, vi människor. Det gäller bara att hitta det.

Det gäller bara att tillåta sig att hitta det. Att tillåta sig att utforska vad vi tycker om, vad vi blir glada av, vad vi har lätt för, vad vi kan bidra med.

Jag tänker att om vi redan som ungdomar skulle få välja att göra det vi älskar (i skolan, på praktiken, på jobbet) och inte förväntas eller till och med tvingas att göra sånt som vi faktiskt inte mår bra av, då kanske jag skulle slippa hjälpa så många kvinnor att tänka om och hitta sin grej först i 35-, 40-, 50- eller 60-årsåldern, ofta efter långa utmattningar och sjukskrivningar … Då skulle vi lära oss att hitta den från början.

Jo, jag vet. Det är alltid någon som kontrar: Men ibland måste man faktiskt göra saker man inte gillar. Jo absolut, självklart. Så är det. Det finns inte någon som går igenom ett helt liv utan att göra något vi inte gillar. Jag är inte särskilt förtjust i att städa eller plocka ogräs, men det måste göras någon gång i bland.

Frågan är: Måste vi göra saker vi inte gillar hela dagarna, i ett helt arbetsliv?

Måste vi göra saker vi inte gillar ens för en praktik på 3 månader under gymnasiet?

Vad skulle hända om alla som tvingade sig till att göra saker de inte mådde bra av istället började göra saker som de älskade? Hur skulle de må? Hur skulle deras kollegor må? Hur skulle deras familjer må? Vilken energi skulle de sprida omkring sig? Hur bra skulle de bli på sina jobb? Hur många fler skulle de kunna hjälpa och hur mycket mer skulle de kunna bidra med? Hur mycket friskare skulle de vara? Hur mycket mindre utmattnings- och stressjukdomar skulle de få?

Jag tycker det är intressant att utmana gamla tankar och försöka tänka nya, bara för att se vad det kan leda till. Det finns inga rätt eller fel, men om vi inte ifrågasätter gamla normer så kommer vi heller aldrig vidare.

Tänk om vi inte längre kommer ”behöva” göra lika mycket som vi inte mår bra av i framtiden? 

Tänk om dagens ungdomar kommer hit med denna vetskap i sitt DNA? 

Tänk om det är de som är här för att lära oss hur ett bra samhälle egentligen skapas?

Vad tror du? Kommentera gärna!

Med mycket kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare & diplomerad coach för kreativa kvinnor med stora hjärtan, själar & drömmar. Anmäl dig till hennes inspirerande nyhetsbrev för att få stöd i att skapa ditt drömliv från hjärtat. Just nu får du samtidigt ta del av hennes webinar Bli själsklar – hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis! Anmäl dig på CarolinaGardheim.se eller www.kreativinsikt.se.