Har ungdomarna hittat nyckeln?

Tänk om du inte måste någonting? Vad gör du då?Hej fantastiska du!

– Vad är det med unga människor idag? Har de inget eget driv? Ska allt serveras på guldfat?

Min väninna suckade uppgivet. Vi pratade om våra barn, som numera är ungdomar, ja, hennes dotter är till och med snart vuxen. Vi pratade om skillnaden som vi tyckte att vi såg jämfört med när vi själva var unga. Vi tyckte nog att vi hade klarat motgångar på ett annat sätt, som vi inte riktigt alltid såg i våra egna ungdomar.

Hur ska det gå för dem om de inte klarar att ta sig igenom svårigheter, funderade vi.

Men så tänkte jag på den utveckling vi ser just nu där jag upplever att barnen och ungdomarna är de som går före. Kanske är det inte vi vuxna som alltid har rätt och monopol på att veta hur det ska vara? Kanske det istället är vi som kan lära oss av dem?

Det vi pratade om var att min väninnas dotter mådde dåligt av den praktik hon skulle göra i skolan. Hon blev deprimerad, ville inte gå dit och hade till och med kräkts en morgon på väg till jobbet. Min väninna tyckte förstås synd om sin dotter, men hade svårt att förstå reaktionen – hade det varit hon, när hon var ung, hade inte hennes föräldrar låtit henne slippa gå, utan det hette att det fanns saker man bara måste göra – det var helt enkelt bara att ta sig igenom, även om det är jobbigt. Bita ihop. Kämpa på. (För det har alla vi andra fått göra och då ska du också göra det.)

Det är här värden som fortfarande värdesätts väldigt högt i vårt samhälle, nästan så att det är straff på att ifrågasätta dem. Arbeta hårt. Göra sin plikt. Kämpa ända in i kaklet. Aldrig ge upp. 

Men det är ju det som är poängen, tänkte jag. Måste man verkligen det? Vem har bestämt det? Och vad skulle hända om vi slutade bita ihop och kämpa så förbaskat hårt? 

Tänk om de här ungdomarna som vi tycker ”inte har något driv”, som vi anser är ”lata och känsliga”, egentligen har rätt? Tänk om det är mer rätt att strunta i att göra det som vi mår dåligt av, det vi tappar energi på, det vi inte gillar, det vi inte är så bra på – och istället välja det som vi älskar, det vi mår bra av, det vi får energi av, det vi är bra på? Det som är underbart?

För jag vet ju att när ungdomarna, precis som vi andra, väl hittar sin grej, då har de ett sjusärdeles driv. Det är naturligt, det är så vi är skapta, vi människor. Det gäller bara att hitta det.

Det gäller bara att tillåta sig att hitta det. Att tillåta sig att utforska vad vi tycker om, vad vi blir glada av, vad vi har lätt för, vad vi kan bidra med.

Jag tänker att om vi redan som ungdomar skulle få välja att göra det vi älskar (i skolan, på praktiken, på jobbet) och inte förväntas eller till och med tvingas att göra sånt som vi faktiskt inte mår bra av, då kanske jag skulle slippa hjälpa så många kvinnor att tänka om och hitta sin grej först i 35-, 40-, 50- eller 60-årsåldern, ofta efter långa utmattningar och sjukskrivningar … Då skulle vi lära oss att hitta den från början.

Jo, jag vet. Det är alltid någon som kontrar: Men ibland måste man faktiskt göra saker man inte gillar. Jo absolut, självklart. Så är det. Det finns inte någon som går igenom ett helt liv utan att göra något vi inte gillar. Jag är inte särskilt förtjust i att städa eller plocka ogräs, men det måste göras någon gång i bland.

Frågan är: Måste vi göra saker vi inte gillar hela dagarna, i ett helt arbetsliv?

Måste vi göra saker vi inte gillar ens för en praktik på 3 månader under gymnasiet?

Vad skulle hända om alla som tvingade sig till att göra saker de inte mådde bra av istället började göra saker som de älskade? Hur skulle de må? Hur skulle deras kollegor må? Hur skulle deras familjer må? Vilken energi skulle de sprida omkring sig? Hur bra skulle de bli på sina jobb? Hur många fler skulle de kunna hjälpa och hur mycket mer skulle de kunna bidra med? Hur mycket friskare skulle de vara? Hur mycket mindre utmattnings- och stressjukdomar skulle de få?

Jag tycker det är intressant att utmana gamla tankar och försöka tänka nya, bara för att se vad det kan leda till. Det finns inga rätt eller fel, men om vi inte ifrågasätter gamla normer så kommer vi heller aldrig vidare.

Tänk om vi inte längre kommer ”behöva” göra lika mycket som vi inte mår bra av i framtiden? 

Tänk om dagens ungdomar kommer hit med denna vetskap i sitt DNA? 

Tänk om det är de som är här för att lära oss hur ett bra samhälle egentligen skapas?

Vad tror du? Kommentera gärna!

Med mycket kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare & diplomerad coach för kreativa kvinnor med stora hjärtan, själar & drömmar. Anmäl dig till hennes inspirerande nyhetsbrev för att få stöd i att skapa ditt drömliv från hjärtat. Just nu får du samtidigt ta del av hennes webinar Bli själsklar – hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis! Anmäl dig på CarolinaGardheim.se eller www.kreativinsikt.se.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

19 Responses to “Har ungdomarna hittat nyckeln?

  • Gud, Vilken bra text! Jag håller helt med dig. Låt oss testa det. Vi har ingenting att förlora som föräldrar. Bara så kann vi ge barnen chansen att följa sin Intuition. Och om dom gör fel, så lär dom sig ändå. Hur vi än ställer Till det, barnen undgår inte sitt öde. Precis som vi. Låt oss bryta ut ur gamla inlärda mönster som vi inte ens kann argumentera för. låt oss sluta vara bekväma och vagga oss i illusionen av säkerhet. Min största respekt för föräldrar, som vågar låta Sina barn avbryta någonting Dom har lagt energi i och uppmuntrar dom att fortsätta sin spännande resa Genom Livet.
    Tack, Carolina
    Skickar kärlek Till er alla

  • Vilket viktigt inlägg du skriver Carolina!
    Som lärare i skolan tänker jag på detta regelbundet. Toppen hur du medvetandegör detta:-)
    Kram!

    • Tack, Linda! Så glad att det finns lärare som du (det vet jag ju att det gör, och många!). Kram ♥ Carolina

  • Intressanta tankar. Till den nämnda väninnans dotter tänker jag genast att om det känns så motigt att gå på praktik verkar det vara läge att hoppa av och byta utbildning till något som känns kul.
    Låt oss höra hur det går för henne.
    Kram

    • Jag tänker att den nämnda väninnan kanske kan undersöka vad det är som gör att dottern blir deprimerad/ mår dåligt? Vad är det på praktikplatsen som inte är bra? Psykisk/fysisk arbetsmiljö?
      Jag är inne på att utan att ha undersökt vad som är orsaken, bara hoppa av ”för att det inte är bra”? Vad händer nästa gång ”det går emot”?

      • Det är just den tanken jag vill utmana, Carina: Tänk om det räcker med att det inte känns bra för att hoppa av, byta spår, välja något annat? Tänk om det är att verkligen respektera sig själv och sina gåvor – ”det här är inte rätt för mig, det är något annat jag ska göra, och min kropp talar om det för mig genom att jag inte mår bra här”. Tänk om det är det nya sättet att verka och vara på – vi måste kanske inte pusha oss själva att fortsätta göra sådant som vi inte mår bra av, sådant vi tidigare fortsatt göra bara för att ”man ska”, man ska ”härdas”, man ska inte ”ge upp”, man ska inte göra andra besvikna, man ska passa in osv. Självklart, som jag skrev, handlar det här inte om att vakna en morgon och inte vilja gå till jobbet, och bara stanna hemma, och självklart har man först tittat på om det finns något att göra för att förbättra situationen, men det var inte poängen med texten. Poängen var att när man försökt förbättra situationen och det inte går, varför fortsätta gå emot sig själv, varför fortsätta utsätta sig för något man inte mår bra av? Jag tror inte det gör att man lättare ger upp nästa gång det ”går emot” som du skriver, tvärtom – när man, genom att lyssna till sig själv och göra det man mår bra av, har hittat sin grej och gör den, den plats där man själv passar och trivs bäst, då blir man den som klarar motgångar allra bäst, för man är på rätt plats. Tack för ditt inlägg! ♥ Carolina

    • Tack, Ann! ♥ Carolina

  • Så skönt att läsa. Vi underskattar dem och dömer dem efter vår egna gamla värderingar som vi är uppfostrade med. Det är ju vi som är stenålders och inte hänger med i den”nya” världen. Den kan de allt om och briljerar, många av oss är chanslösa, lättare då att klanka ner på den…. Tycker de är fantastiska, hoppas och tror också att om
    hjärtat får vara med oavsett ålder så kan gränser suddas ut mellan nya och gamla tider!

  • Min själs motto är:
    När jag får göra det jag vill, kan och behärskar bra, då utmanar jag mig själv att våga göra det jag inte är så bra på.
    För det är detta som gör att jag blir ännu bättre på det som jag är bra på.

    Agneta Andersson

    • Det viktiga är att välja det som vi själva mår bra av. Tack för att du gör det! ♥ Carolina

  • En viktig fråga ! Jag tror eller nästan vet :) att det är bättre att ägna sig åt det man älskar istället för att vara tvungen. Tack för att du påminde om det !

    Kram
    Anci

  • Så kloka ord!
    Jag vill också gärna tänka och agera utifrån hjärtat och det som ger energi och glädje.
    När det blir motstånd tex pga regler i samhället måste någon våga vara föregångare. Man kanske inte lyckas fullt ut men en bit åt rätt håll är ju bra det med.
    Tack för all visdom du delar :-)

    • Tack, Anna-Lena, varje steg åt rätt håll är viktigt. ♥ Carolina

  • Underbart Carolina! Både för oss som mitt i 40-årsåldern söker och äntligen skapar sin egna väg, såsom för de yngre som lever i samma tryck och har chansen att utveckla sin fylla potential och vara med som stora krafter i samhällets skifte som vi o livet på denna planet behöver o längtar efter!

    Med värme o kärlek!

  • Har funderat ett otal ggr på det här med ungdomars driv. Min äldsta son är 26 år, han skulle ta världen med storm efter gymnasiet, hans skolgång gick bekymmersfritt. Hans självförtroende var på topp. Sen hände ngt efter gymnasiet. Han kunde inte bestämma sig för vad han ville göra. Hans pappa höll på att bli smått galen på det. Jag tog det mer med ro. ” herregud” ska du aldrig bestämma dig…? När jag var i din ålder, bla bla…. . Åren gick, påbörjade 3 olika utbildningar med olika inriktningar, sommarjobbade, jobbade korta perioder, inget som kändes bra. Min son och jag satt och pratade ofta om att det är viktigt att det känns bra, men att det är dags nu att gå klart någonting. Så till slut efter många samtal, oro och testande, så kom han till slut på att : Nu läser jag på om digital marknadsföring, genom en utbildning. Gjorde den, fick betyg, hann inte mer än skriva på CV, , så fick han komma på intervju, han fick jobbet. Ett jobb där han trivs, har direkt fått ansvar för budget för miljoner, håller presentationer för kunder, ibland på engelska. Han får göra det han gillar, mår bra av. Hans personlighet kommer till sin rätt! Äntligen känner vi som föräldrar. Men som sagt , bra att känna sig för. Man ska inte göra ngt som inte känns rätt! Tog bara lite tid!❤️

    • Precis så, Ingela, det handlar om att komma i rätt sammanhang, och att respektera sig själva så mycket att man fortsätter leta tills man hittar det. Så glad att höra att din son hittat rätt! Tack. ♥ Carolina

Kommentera gärna!