Varför känsliga människor behövs 

Din känslighet är en superkraft Använd den!Hej fantastiska du!

Ibland undrar jag verkligen varför jag gör det jag gör. Eller nej, på själsnivå vet jag varför, det här är vad jag är här för att göra. Men min mänskliga del undrar ibland varför jag, som är så känslig, utsätter mig för den uppenbara risken för påhopp genom att blogga och skriva inlägg på sociala medier om viktiga saker.

(Nu ska jag genast säga att jag är oerhört skonad, ovanligt skonad till och med! Jag har många entreprenörsvänner som får kommentarer från nättroll varenda vecka, ibland varje dag, och mig har det kanske hänt en handfull gånger. Så jag är väldigt tacksam för mina kärleksfulla och fantastiska följare – tack för att ni finns och lyser i världen!)

Första gången det hände blev jag helt förstörd. Det tog en vecka att komma tillbaka. Är det inte intressant? Jag hade i över tio års tid fått ENORMA mängder positiv återkoppling, varenda dag, via mejl, sociala medier, bloggen, ja, till och med presenter skickade med posten. Så kommer en kommentar på bloggen och hela världen vänds upp och ner.

Det här beror på hur vår hjärna är funtad, har jag lärt mig sedan dess. Den är konstruerad för att upptäcka fara, och den största fara vi vet är att bli utestängda, inte få vara med, inte få vara en del av gruppen (och får vi kritik så ökar ju den risken) – för då dör vi, säger vår reptilhjärna, som vi har kvar sedan tiden då stammen verkligen var vår överlevnad. Därför kan en enda elak kommentar väga tyngre än flera tusen positiva, för de positiva bekräftar bara att allt är bra, och att hjärnan inte behöver rycka ut för att säkra vår överlevnad.

Sådan här kunskap hjälper. Tillsammans med insikten och förståelsen för att vad andra tycker och tänker om mig har nästan ingenting att göra med mig, utan istället allt att göra med dem och vad de projicerar ut på mig. Det spelar ingen roll vem du är eller vad du står för – alla kommer ändå aldrig att fatta eller hålla med om det du gör. Inte ens Dalai Lama och Moder Teresa gillas av alla.

Trots det kan jag inte hjälpa att pulsen går upp lite när jag läser ett hatfullt inlägg, för jag kan inte stänga av mitt hjärta och jag är inte och kommer aldrig att bli hårdhudad, tvärtom.

Då frågar min känslighet mig varför jag ändå utsätter mig för det här?

Svaret blir:

För att jag känner att jag – och alla vi högkänsliga – behövs i det offentliga samtalet!

Varför?

  • Jag kan inte föreställa mig att en enda högkänslig person är ett nättroll. Det går inte ihop med vår drivkraft att analysera allting på djupet, och förmågan att se saker från flera håll så att man inte blir enögd. Dessutom har vi väldigt svårt att vara elaka mot andra eftersom vi själva är så djupt kännande och medkännande, vi skulle aldrig medvetet kunna göra någon annan illa på det sättet.
  • Jag kan inte föreställa mig att en enda högkänslig ägnar sig åt hatattacker på andra. För mig är det omöjligt med den starka empati vi har, förmågan att alltid kunna leva sig in i andra människors situation och förstå att var och en lever i sin verklighet och bär på sin historia.
  • I en debatt med högkänsliga lyssnar faktiskt parterna på varandra, vilket ger en helt annan debatt och dimension till diskussionen – och möjlighet till ett produktivt och respektfullt resultat – än om båda parter bara står och upprepar sin egen åsikt.
  • Högkänsliga kommer ofta med de mest intressanta och genomtänkta åsikterna när de väl bestämmer sig för att uttala sig, just på grund av det djupa reflekterandet och analyserandet vi hela tiden ägnar oss åt.
  • Högkänsliga är ofta tidigt mogna människor, som jobbar mycket med sig själva, och därför har mycket att bidra med till andra, eftersom vi tvingats härbärgera, analysera och arbeta med så många starka känslor hela livet (och dessutom försökt förstå varför vi känner oss annorlunda). Högkänsliga har ofta flera år i terapi bakom sig, vilket brukar resultera i en nyanserad syn på livet och en förståelse för att alla människor har olika bagage med sig, vilket präglar vår syn på världen, men inte gör oss mindre värdefulla som människor för det.
  • Slutligen är det min erfarenhet att högkänsliga ofta en naturlig och stark relation till sin inre vägledning, i och med att vi har så nära till våra känslor och ofta har starka upplevelser i naturen, genom musik, konst och andliga upplevelser, och det är min åsikt att de som lever från själen är de som kommer rädda den här världen och ta oss in i nästa era av den mänskliga historien.

Självklart finns det undantag, men eftersom ni som läser det här är intelligenta människor förstår ni det – jag försöker måla upp en generell bild av att fler djupt kännande och tänkande människor behöver synas ännu mer i sociala medier, det offentliga samtalet och som ledare i alla tänkbara sammanhang, för de har så mycket att tillföra.

Tyvärr drar vi oss ofta undan och väljer att inte uttala oss, inte ge oss in i debatten, inte stå upp för det vi tror på och tycker är viktigt

Det tar så mycket energi att vara ”därute”, att synas, att höras, att delta – att riskera att bli påhoppad. Så vi stannar gärna hemma. Gömmer oss under täcket. Räddar vårt egna skinn.

Och jag är den första att förstå det! Jag vet precis hur det känns och gör ofta samma sak. Men jag vill ändå, både för mig själv och för er högkänsliga som läser det här, slå ett slag för att vi behöver ta ett kliv fram, om än ett litet.

Du behöver inte bli politiker (även om det skulle vara efterlängtat!), du behöver inte ta steget från soffan till TV:n direkt. Det finns så mycket däremellan.

Gör det du kan. I den grad du kan och klarar av. Det lilla räcker så långt! Det är så mycket bättre än ingenting.

Säg ifrån, på ditt vänliga vis, när någon kliver över en gräns för vad som känns okej. Uttryck din åsikt inte bara hemma utan till fler när det finns möjlighet. Engagera dig i en förening, organisation eller starta en egen, för det som du tycker är viktigt. Bidra där du kan bidra.

Och glöm inte att verkligen uppskatta din känslighet. Du har fått den av en anledning: för att använda den för att göra världen lite bättre. Vilket är ditt sätt att använda din känslighet?

Jag använder min bland annat till att vara coach och retreatledare, dela med mig av mina reflektioner och analyser i nyhetsbrev, blogg, sociala medier och på mina event, och skriva böcker som inspirerar människor att må bra och därmed göra gott i världen.

Andra använder sin känslighet till att vara fantastiska föräldrar, lyssnande chefer och medarbetare, inkännande healers och terapeuter, framtidsanalytiker, filosofer, personliga assistenter, sjuksyrror, medier, konstnärer, naturguider, djurskyddare, häxor, författare, rådgivare till regeringar och ledningsgrupper, lärare och mycket mer. Inom varje område i samhället finns möjlighet att använda din känslighet till något gott.

Det finns en anledning till att cirka 15-20 procent av mänskligheten har denna djupt kännande och analyserande personlighet (och inte bara människor, det är likadant bland djuren): Vi behövs för att skapa balans i världen.

Det är vi som känner på oss när något är fel och larmar om det. Det är vi som känner in när någon mår dåligt och kan rädda liv. Det är vi som säger till när något är på väg att gå åt fel håll och stoppar atlantångaren. Det är vi som kan lugna upphetsade känslor bara genom vår fredliga energi och därigenom stoppa krig.

Om vi bara inte gömmer oss. Om vi bara deltar och tar vår uppgift på allvar.

Så min fråga till dig idag är: Finns det något sätt som du skulle kunna kliva fram på och delta lite, lite mer i diskussioner, nätverk, sociala medier, debatt, samtalsgrupper, grannskapet, föreningen, på jobbet och så vidare, för att föra fram din viktiga åsikt, hjälpa diskussioner som kantrat upp på rätt köl igen, räta upp riktningen, se till att alla är med eller bara vara en motvikt till skrik-debatten på ditt mer balanserade och medkännande sätt?

Och du! För att kunna göra det här behöver vi känsliga bli världsmästare på att sätta gränser och ta hand om oss själva, fylla på oss med allt vi behöver för att orka vara ute i världen. För mig är det prio 1 i livet varje dag: Meditation, tacksamhet, rörelse, pauser, bra mat, god sömn, skratt och glädje och att följa mina drömmar. Då orkar jag, då och då, vara ute och visa på ett annat sätt att samtala och skapa den värld som vi är här för.

Kom ihåg: Du behövs! Tack för allt gott du är och gör.

Med kärlek,
Carolina

PS. Jag vill gärna höra dina kommentarer, de är värdefulla! Det enda jag inte vill höra är: Men det är inte så lätt. Den kommentaren är ingenting annat än ditt egos sätt att få dig att göra ingenting. För vad säger den egentligen? Att allt ska vara lätt och att det som inte är det ska vi inte göra? I mitt liv har ingenting av det som varit viktigt och värdefullt någonsin varit särskilt lätt! Det finns inget värde i att saker och ting ska vara lätta. Och? Är mitt svar på den frågan.

Om du inte tror dig om att kunna göra något bara för att det inte är lätt (vilket dessutom lätt blir en självuppfyllande profetia – om du tror att det inte är lätt, blir det inte lätt) har du alldeles för låga förväntningar på dig själv. Gör allt du kan för att hjälpa dig själv att tro mer på dig, ditt värde och din förmåga att skapa ett liv som känns meningsfullt inifrån och ut. Du klarar det! Det finns dessutom en enorm tillfredsställelse i att klara något som vi inte trodde skulle bli lätt – det är då vi verkligen får superkrafter och känner meningen med livet brusa i våra vener … Heja dig!

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare & diplomerad coach för kreativa kvinnor med hjärta som vill leda sig själva & andra i Själens era. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

16 Responses to “Varför känsliga människor behövs 

  • Tack för detta inlägg! Du är fantastisk! Nu ska jag skriva ett hejdundrande inlägg från hjärtat. Kram❤️

  • Känner igen allt du skriver. Fick till mig i går att det är dags för oss ljusarbetare att ”göra” kliva fram i vårt ljus och säga vår åsikt. Det tar energi att vara där ute…sant ..det finns många sätt att fylla på också och ta hand om sig själv…ännu viktigare att vara med veten om detta och att GÖRA!

  • Helt rätt Carolina, och jag känner igen mig så i din beskrivning av högkänsliga. Jag skriver gärna bloggar och jag har haft ett par stycken som varit lösenordsskyddade och till för mina närmaste. De klagar på mig och säger att jag borde släppa dem fria så att alla kan läsa!
    Men – jag har inte vågat. I fall någon som kommentar skulle SKRIVA NÅGOT ELAKT, precis som du säger, då skulle jag förmodligen sluta skriva. Helt galet så klart! Jag ska tänka om nu och släppa nästa blogg fri! Tack :-)

  • Tusen tack för dina tankar!! Känner så väl igen mig själv i många delar av beskrivningen. Blev glad du fick mig att tänka ”utanför boxen” – att det som jag upplever som ett hinder i min tillvaro faktiskt superkraft som väntar på att få komma till användning.

    • Precis så, Ulla-Britt! Glad att kunna inspirera dig ut ur boxen och se din känslighet som något värdefullt, som du fått för att du ska använda det. :) ♥ Carolina

  • Hej…. Känner mig så mycket i detta , brukar alltid lämna fina och kärleksfulla kommentarer för att som du säger en högkänslig människa skulle aldrig sänka någon eller nedtrycka . Det är bara att våga fram och inte gömma sig utan ta vara på den gåva som vi har fått. Om alla skulle göra något bra varje dag då skulle detta världen bli mycket mer bättre plats. Jag börjar med mig varje dag. Ett leende eller komplimang , den som du möter idag och ge ett leende kanske är den enda bra som han får idag.:)

  • Tusen tack Carolina, vilka inspirerande och kloka ord du framför. Jag är lyhörd enligt min chef och funderar nu på hur jag kan utvecklas och stå upp för det som är viktigt. Förståelse, tolerans och vikten av direkt kommunikation…

  • Tack! Känner igen mig och jag har sedan några år börjat säga ifrån när någon går över mina gränser, jag har börjat säga nej! Detta gällde först i min bekantskapskrets och på jobbet men nu även på sociala medier! Några personer har försvunnit och andra har tillkommit i mitt liv! Jag
    mår bättre och bättre och kommer även att börja delta i fredliga demonstrationer! Jag inser att jag kan vara med och påverka världen i det lilla och det känns fantastiskt Tack för pepp

  • Tack! De här var den perfekta boosten för att göra det som jag hade planerat att göra idag – låta min inre vibe få tala och låta mina värderingar, det jag står för och vill förmedla, utkristallisera sig till en plan. Text och bild är mina verktyg, barnen dem jag kämpar för och livsfilosofi min passion. Tack Carolina!

  • Tack, det var kloka och tänkvärda ord. Ska tänka på det och försöka följa dem!

  • Klokt skrivet.Hela livet har jag varit intuitiv och mycket känslig och inkännande.Under ungdomstiden
    var det jobbigt att vara så, för jag kände in allt och tog illa upp för elakheter man som människa kan bli utsatt för. Översittare pejlar in oss högkänsliga för att ha någon att trycka ner och vara elak mot
    bara för att må bra själva. Sådant skulle man själv ens komma på tanken att göra mot andra.
    Nu då jag är 50+ har jag börjat uppskatta min känslighet och ser den som en tillgång.
    Har börjat säga NEJ och börjat konfrontera folk som är otrevliga mot mig.
    Härlig känsla! Extroverta och högljudda personer har länge varit i ropet….”Tomma tunnor skramlar mest”
    Kära hälsningar Louise

  • Det tog tid innan jag förstod att jag tillhör skaran hsp. Men nu har jag fått förklaring på allt det jobbiga, som är så naturligt för andra som jag inte klarar. Tack.

Kommentera gärna!