Hur jag fick en ”omöjlig” dröm att infrias på 7 dar

”Det omöjliga” behöver inte alls ta ”lite längre tid” – det kan gå på en vecka!

Hej fantastiska du!

Jag satt på mitt hotellrum och var ledsen. Jag hade just fått ett mejl som (jag trodde) omintetgjorde en dröm jag haft i många år. En dröm som jag just varit på väg att äntligen uppfylla.

Sedan vi flyttade både hem och företag till vårt nuvarande hus för snart sex år sedan har jag delat kontor med min man Dag. Missförstå mig inte här – jag älskar min man! Jag älskar att jobba med honom. Och samtidigt har jag ett enormt behov av egentid, introvert som jag är. Jag behöver kunna höra mina egna tankar och känna mina egna känslor för att få rätsida på livet, och det funkar bara i fullständig ensamhet. Min adhd gör mig dessutom väldigt lättstörd, och eftersom en stor del av mitt arbete består av skapande verksamhet är fokus av största vikt för mig.

Slutligen är min morgonstund, då jag mediterar och förbereder mig inför dagen, helig och en förutsättning för att jag ska orka med både familj och företag. Hittills har jag hållit den i ett rum i vårt hem, där jag visserligen kan stänga dörren om mig, men ljud hörs både ut och in. Ibland är våra killar hemma och ibland kommer Dag in i huset, så jag har aldrig känt mig helt och hållet ostörd där.

Det här behovet blev med tiden en innerlig längtan efter ett eget ”tempel”, som jag kallade det: En plats där jag inte bara kunde arbeta ostört, utan också rensa energi, meditera, kanalisera, coacha, skriva och vara kreativ utan att känna att jag störde någon annan, och utan att riskera att själv bli störd.

I våras började vi så prata om att bygga ett litet hus på tomten, som skulle bli mitt alldeles egna krypin.

Som jag drömde om detta hus! Vi hade beställt ritningar till en fantastiskt söt liten Attefalls-stuga, och börjat ta in offerter från snickare och trädfällare. Jag hade redan inrett hela huset i mitt huvud, och satt ofta och tittade på den dream board jag gjort med inspiration för inredningen. Jag såg framför mig något vitt med mycket ljus, lila som accentfärg och massor av tända ljus. Jag längtade!

Den här dagen, då jag satt på mitt hotellrum i USA, hade vi just fått in de senaste offerterna. Det visade sig att det blev alldeles för dyrt! Hur vi än vände och vred på det, så fick vi inte ihop det. Jag såg mitt hjärtas dröm gå upp i rök …

Men retreaten jag var på hade temat överflöd: Hela dagen hade jag varit ute i den storslagna naturen och känt hur överflöd känns i hjärtat. För mig kopplade jag det till njutning och till trygghet: att njuta av livet fullt ut, istället för att leva från brist och rädslor, och att veta i varje ben i kroppen att jag alltid är älskad och omhändertagen, alldeles oavsett hur det ser ut: Oavsett vad det står för siffra längst ner på kontoutdraget. Oavsett hur utsikterna verkar från där jag står just nu. Oavsett vad ”andra” säger. Oavsett allt som vi betraktar som det som ”är”, så vet jag i mitt hjärta att jag redan har allt jag behöver.

Från den här känslan av njutning, trygghet, rikedom och tacksamhet tog jag den frustration och sorg jag kände efter att ha fått offerterna, omvandlade den till beslutsamhet, anropade universum och mina guider i tillit och förtröstan och ropade med kraft rakt ut i mitt hotellrum:

– Jag KRÄVER ett tempel!

Och så lade jag, ur min innerliga längtan, till:

– … på MÅNDAG!!!

Efteråt skrattade jag nästan åt mig själv. Det var ju inte klokt! Måndag var om bara en vecka och här satt jag i USA och kunde inget göra … Ett hus bygger sig knappast själv på en vecka, eller hur?!

Eftersom jag inte kunde göra mycket mer för tillfället släppte jag det hela och fortsatte med retreaten. Jag berättade heller inget för min man, eftersom han redan visste att jag var besviken och knappast heller skulle tycka att det vore särskilt realistiskt att jag skulle få mitt tempel på bara några dagar.

Strax efter det här fick jag ett mejl från Dag där han berättade att han hade hittat något slags entreprenörsställe inne i stan där man kunde hyra kontorsplatser, och han var nyfiken att ta reda på mer om det. Tyckte jag att det var en bra idé? Absolut, sa jag, ta reda på mer. Jag hade längre önskat min kära make bättre sällskap om dagarna än en hustru som helst bara ville vara ifred … Sedan tänkte jag inte mer på det.

När jag kom hem från retreaten berättade Dag att han skickat in en ansökan om att få hyra en plats på det här stället, som faktiskt var överkomligt i pris och såg riktigt trevligt ut på bilderna. Men han hade inte fått svar på om det var möjligt och hade inte heller varit där och tittat.

Veckan gick och vi tänkte på annat, fullt upp som vi hade. På fredagseftermiddagen fick Dag besked om att det fanns en plats till honom om han ville, och att han kunde få komma in och titta. Åh, vad glad han blev, han ville åka på en gång! Men den som skulle visa stället hade gått hem för helgen, så han fick tåla sig.

Sagt och gjort. På måndagen åker han in för att titta på lokalerna. Han kommer hem, strålande som en sol, och visar upp sin nyckel: Han hade slagit till!

Det tog ett tag för mig att inse vad som just hade hänt … När Dag åker in till stan för att jobba varje dag blir ju hela kontoret, 60 kvadratmeter, med ett stort och två mindre rum, mitt … Bara mitt … Idéerna börjar ta form – tänk om man kunde ställa in alla fula bokhyllor och prylar i ett av de små rummen (mitt tidigare kontorsrum, där jag alltid känt mig så instängd), ställa ut skrivbordet i det stora, luftiga rummet, ta ner en soffa vi ändå inte använder från övervåningen i huset och göra en mysig soffhörna i ena änden … Och tänk om man kunde inreda det andra rummet till ”tempel”/meditationshörna …? Ja, det vore faktiskt möjligt …

Sen inser jag att det är måndag – och inte vilken måndag som helst, utan den måndagen, som i ”PÅ MÅNDAG!” …

Plötsligt ramlar polletten ner: Jag hade fått mitt tempel! På dagen!!

Jag berättar det här för att du inte ska glömma att du inte bara behöver be om sånt du innerligt längtar efter och känner att du behöver: Du kan faktiskt KRÄVA det, om det är tillräckligt viktigt för dig! Låt det bara komma från själ och hjärta, och var sedan redo att ta emot det – även om det kommer i en annan form än du hade tänkt eller trott.

Var öppen för livets magi att överraska dig!

Och kom ihåg: Du är inte ensam. Du är en skapande varelse. Du har hjälp. Go for it!

Har du varit med om något liknande? Eller är det något du innerligt drömmer om, och som du nu tänker kräva från hjärtat? Kommentera gärna!

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare & diplomerad coach för kreativa kvinnor med hjärta som vill leda sig själva & andra i Själens era. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

11 Responses to “Hur jag fick en ”omöjlig” dröm att infrias på 7 dar

  • För fem år sedan var jag i Spanien med min då nya manlige vän. Jag började redan då affirmera ett liv med honom som bland annat innebar att bo i Spanien om vintern. Det kändes omöjligt förrän till pension. Jag var 48 år då o det kändes alldeles för lång tid att vänta. I år bor vi här! Vi blev sambos för drygt 4 år sedan o nu är vi i Spanien. Vi kom för en vecka sedan o stannar till februari. Vi planerad är det egentligen inte. Saker hände och plötsligt fanns en öppning! ❤️

  • Tack Carolina du ger mig hopp och vägledning i hur jag ska agera

  • Fantastiskt inspirerande att läsa!
    I våras när jag desperat letade ny bostad efter skilsmässa var jag helt förtvivlad. Jag letade både hyresrätter o bostadsrätter men det kändes förgäves, för dyra eller helt fel läge. En fredag eftermiddag när jag kom hem från jobbet damp jag ner i växthuset i mitt gamla hem där jag brukade sitta o meditera och resignerade på nåt sätt. Ok ,tänkte jag, om jag tänker tvärt om. Var SKULLE jag vilja bo om jag bara kunde beställa en lägenhet. Jag såg framför mig ett område alldeles nära Vätterstranden som jag i alla år sneglat på lite avundsjukt o tänkt : Åååh lyckliga dem som bor här. DÄR ville jag bo!!!Jag googlade in orden” bostadsrätt till salu ”och områdets namn och voilá. Där var den!!! Hos en mäklarfirma som jag aldrig hört talats om och därför inte kollat upp fanns den. Nyinkommet!!! Lägenheten hade precis lagts in på fredag eftermiddagen och ännu inte kommit ut på Hemnet. Jag tog mod till mig kontaktade mäklaren och sedan gick det fort .Jag lyckades få fram pengar och bjuda på lägenheten innan offentlig visning och nu några månader senare sitter jag i en fantastisk lägenhet som gjord för mig med originaldetaljer från 50 -talet och 50 meter från Vättern där jag just nu sitter o ser vita gäss gå på vågorna och jag kan höra vågorna slå. Precis den synen o det ljudet som jag sett i mina meditationer. Det kunde inte bli bättre för mig mitt i den stora sorgen. Magiskt är ordet! Tacksam är känslan. Tack Carolina för att du inspirerar o leder mig.
    /
    Lena Lo

  • Hej. Jag är tacksamt nog också en av dem som fått saker och händelser ‘bara så där.’ Jag tror i.o.f.s inte att det någonsin lönar sig att ‘kräva.’ I mina egna exempel är det snarare så att jag intensivt önskat mig att dessa saker ska hända, komma till mig, för att sen följas av att jag så smått ‘ger upp’ och accepterar att jag har det bra där jag är. Att jag kan vänta lite till … att det ordnar sig. Senare är också bra. Det är okej. Det är t.o.m okej om det inte händer alls… Som ett exempel av många bara: Jag börjar ta hand omvårt förra hus bättre. Städar och fejar och rår om det. Jag bestämmer mig för att se allt det bra med huset och platsen istället för att bara längta bort. Jag väljer bara de bra tankarna och vägrar att låta oron eller deppigheten över att det tar sån tid at hitta ett nytt ställe ta över. Jag accepterar att det kan ta ett tag och jag VILL att jag ska ha det bra under tiden -inte slösa mitt liv genom att vara svart och negativ. Inte mottaglig för det REDAN som finns omkring mig som är bra. Jag t.o.m vågar nudda vid at jag kaaan klara att leva så här också – att det är okej. Att jag har ett fantastiskt (!!) liv. Redan. Speciellt jämfört med de allra flesta på den här planeten!
    Och så, på en gång nästan, får jag eller händer det jag behövt! Eller något ännu bättre.
    Jag kan inte tvinga fram denna acceptans, inte ens med affirmation – det är som att flödet då knyts. Bara att verkligen falla in i ‘okej-då’ känslan och ‘må-bra-i-detta-nu’ på riktigt (!) har gett mig det jag behöver.
    Visst, att affirmera om saker jag längtar efter, som min själ verkligen, verkligen behöver – inte någon grej bara lite sådär, utan något enormt viktigt för min fortsatta existens, välmående, kärleken, boendet…företagets överlevnad, gör så att det händer saker. Ofta rätt kvickt! Underbart. Tack! MEN, vissa saker är man inte ensam om – därför kan det ‘ta emot’ ibland:
    Jag tänker att det inte är att förglömma att om man är två som är inblandade så behövs det att båda är på samma plats. Innan dess kan den ene dra hur mkt som helst utan att ngt händer…
    I många fall kanske vi som är lyckliga nog att ha våra själsfränder vid våra sidor också bör skicka tacksamhet till dem oftare. Det är många gånger de som har förutsett vad vi behöver och ger oss det. Om inte annat så genom att de skiftar sitt eget fokus och därmed hamnar på ‘samma plats’ som oss – för att det känns viktigt för dem att vi mår så bra vi kan – och så att saker kan hända. Ger vi tillbaka lika snabbt och beredvilligt till dem? Om ja, så händer mirakler, verkligen!
    Tack för att du ger oss chans att rannsaka, upptäcka, odla och möta kärleken! Inom och omkring oss.
    Malin

    • Tack, Malin, fina reflektioner och så sant! Det jag försökte beskriva i mitt inlägg var att kräva från en känsla av tacksamhet och överflöd, inte att kräva från ilska, vilket vi vanligen förknippar med ordet (och som jag tror är det du menar när du skriver att det inte lönar sig att kräva). Om jag, från vetskapen att vi lever i ett överflöd som ständigt ger oss precis allt vi behöver om vi bara klarar av att ta emot det, med kärlek kräver (du kan ”be” också, men ”kräver” är starkare och indikerar att vi vill att det ska ske NU) att universum nu levererar det som jag vet att jag har rätt till och egentligen redan har fått, även om jag inte sett det än, så kommer det från precis samma ställe som det du beskriver: En öppenhet, en kärlek, en nöjdhet, en tacksamhet, som jag också vanligtvis använder mig av – att ”må bra nu” och uppskatta det vi har omkring oss nu, vilket ökar möjligheterna för mer av det vi uppskattar att komma till oss, vilket skyndar på manifestationen av det vi önskar oss. Båda dessa tillstånd handlar om att känna sig rik, känna sig trygg, känna sig omhändertagen, att njuta, att uppskatta, att ha en hög och positiv energi – precis det som behövs för att kunna vara öppna för att ta emot det vi önskar. För problemet är sällan att vi skulle önska på ”fel sätt”, utan att vi inte har förmågan att ta emot. För när vi önskar något ligger det ju på en högre energinivå än vi har nu (annars skulle vi redan ha det), så för att kunna ta emot det måste vi höja vår energi, och det kan vi göra genom att njutning, tacksamhet, glädje, kärlek, överflöd osv. Visst är det underbart! Tack igen och stor kram ♥ Carolina

  • Det är fantastiskt hur din berättelse ger mig hopp! Jag har en sak som jag drömmer om just nu. Den känns så omöjlig att jag vågar inte ens berätta om den, det är min egen hemliga önskan. Men det känns rätt hopplöst för just nu går det inte ens att ta första steget mot målet. Jag kan inte ens börja titta på planlösningarna, jag kan bara fortsätta drömma.

    • Åh, vad glad jag blir att höra det, Nina! Fortsätt drömma! Min tro är att om längtan kommer från själen så finns det alltid ett sätt att uppnå drömmen. Lycka till! ♥ Carolina

  • Fantastisk historia! Tack!

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gratis webinar 3/5 kl 19-20

Är du känslig, intuitiv och blir lätt dränerad? Eller full av energi men har inte hittat ditt sätt att kanalisera den? När vi nu går från Egots till Själens era fungerar inte våra gamla strategier lika bra.

Hur gör vi för att blomstra i den här nya tiden så att vi kan sprida kärlek och tillit istället för rädsla? Vilka är nycklarna för att hitta tillbaka till energin och upptäcka vår unika gnista som vi är här för att dela med världen?

Anmäl dig till mitt gratis webinar den 3 maj kl 19.00. Där guidar jag dig till den här nya tiden, så att du kan står upp som en ledare, för dig själv och andra, i Själens era.

Varmt & innerligt välkommen!

Tack för din anmälan!

Gratis webinar 2/5 kl 12-13

 
Om du inte kan den 3e maj så kanske den 2e maj kl 12-13 passar bättre? Ett lunchwebinar helt enkelt!
 
Välkommen! <3

Tack för din anmälan!