Tänk om jag struntat i den där inre rösten för tjugo år sen – då hade jag inte fått uppleva det här magiska idag …

När du låter själen leda, slår livet ut i blom, som den allra vackraste rosHej fantastiska du!

Framför mig sitter tio kvinnor i en cirkel med blickarna på mig och väntar.

Jag står mitt på golvet med slutna ögon. Mitt hjärta rusar, jag svettas över hela kroppen och benen och händerna skakar så att jag undrar om jag verkligen komma klara av det här. Men jag har lovat mig själv att prova, att utmana mig, så jag står kvar och försöker igen.

Minuterna går och jag är glad att jag började med att förklara att det är allra första gången jag gör det här inför andra och att det mycket väl kan bli tio minuter av tystnad. Jag är också glad över att innan ha fått veta (av de som hållit på med sådant här längre än jag) att även om jag inte får fram ett enda ord så kommer det ändå att ske en transmission. Det har jag också berättat för gruppen framför mig, och det tar bort lite av pressen.

Vad är det jag försöker göra? Jo, den grupp kvinnliga energier som jag har kanaliserat ”hemma på kammaren” sedan i våras – men alltså aldrig tidigare inför någon annan – hade ett par dagar tidigare meddelat att de ville att jag skulle kanalisera dem inför gruppen på den retreat jag var på den här helgen. Först blev jag livrädd, satte hälarna i backen och sa ”Aldrig i livet!” Men eftersom hela den här resan handlar om att utmana mig själv och växa så visste jag samtidigt att det bara är att göra det … Det kändes till och med lite spännande. Det var trots allt en grupp människor som jag kände mig trygg med och som jag visste skulle stötta mig, oavsett hur det gick.

Men när jag väl står där är det inte längre ”lite spännande”, utan fullt adrenalinpåslag! Jag tar några djupa andetag, hjälper kroppen att försöka slappna av, rör på mig för att inte stänga av flödet, hummar och sjunger lite för att öppna upp kanalen och förpassar mig själv och mitt ego till baksätet, bort, ut ur vägen, så att de ska kunna komma igenom utan för mycket av min inblandning.

Till slut, efter vad som känns som en evighet, men som jag på inspelningen sedan märker bara var tre-fyra minuter, känner jag att de är där. Den tjocka känslan i halsen, som om något trycker på och vill ut. Jag öppnar munnen och låter dem tala. På lite haltande engelska (ja, det var en dubbel utmaning – inte bara kanalisera inför andra, utan dessutom samtidigt översätta det till engelska!) pratar ”vi” i knappt tio minuter om Själens era, som vi är på väg in i nu, och Den kvinnliga principen, som behöver utvecklas och växa sig stark för att vi ska kunna ta nästa steg i evolutionen. Sen avslutar de med att det räcker så, eftersom det var första gången, och tackar mig och de som lyssnade.

Jag sätter mig ner, alldeles omtumlad. Jag hade faktiskt gjort det! Det hade faktiskt kommit något igenom mig trots att tio människor satt och tittade på …

Efteråt kommer flera av kvinnorna fram med tårar i ögonen och tackar. De hade direkt från början känt av den starka energin, som hade gått runt mellan dem i cirkeln. Flera hade haft direkt fysiska reaktioner, och är lite omtumlade själva. De tackar både för budskapet och för själva upplevelsen, transmissionen som skett.

Den tacksamhet de visar känner jag igen från när jag själv har upplevt transmedier eller andra som kanaliserat. Det är verkligen en magisk energi att få vara i, det känns som att få en stor gåva. Och nu hade jag fått vara ett verktyg för att andra skulle få uppleva detta stora … Rysningar.

Dessutom: Jag är människa. Jag är, som de flesta andra, uppväxt med att det bara är det vi ”ser” som existerar. Emellanåt är det lätt att tvivla: Är det verkligen på riktigt det här? Nu tvivlar jag inte mer. Det är inte bara jag som ”inbillar mig”. Även andra känner samma sak, hör samma sak, upplever äktheten i det som kommer.

Så oändligt tacksam. Så oändligt ödmjuk. En känsla av att vara så stor. Och samtidigt så otroligt liten.

Tänk om jag hade vetat då …

Jag tänker tillbaka till för knappt tjugo år sedan när jag hade min första upplevelse av vägledning, då jag fick kontakt med min guide (som fortfarande är med mig). Det var en stark upplevelse som jag innerst inne visste var sann. Samtidigt brottades min hjärna och mitt hjärta om tolkningsföreträdet: Kunde jag verkligen lita på den här känslan? Var det ”på riktigt”, den här vägledningen jag fick?

Enda sättet att få reda på det var förstås att följa den.

Så det gjorde jag. Och det visade sig vara det bästa beslut jag tagit i mitt liv.

Att våga följa den här inre vägledningen jag hade hittat i meditation och genom att lyssna till mina känslor gav mig min man och vår fina familj, mina fantastiska vänner, vårt vackra hem, många spännande upplevelser och, förstås, glädjen i att få uttrycka mig i världen på mitt sätt, få bidra med det lilla jag har att ge.

Det har absolut inte varit enkelt – inget som är av stort värde är särskilt ofta enkelt – utan tvärtom fyllt av utmaningar och motgångar (i efterhand visserligen ofta lätta att genomskåda som medel för att hjälpa mig att växa och kunna ta nästa steg, men för den skull inte mindre jobbiga att ta sig igenom). Men det har hela tiden känts meningsfullt, sant och rätt.

Att våga följa den väg som pekades ut för mig gav mig biljetten till den mest spännande resa jag kunnat tänka mig. Och det bästa är att resan bara fortsätter – uppenbarligen! Nu är det dags för nästa kapitel, jag har precis vänt blad och är så nyfiken på att få läsa fortsättningen i den här spännande boken … (och lite rädd … men det vet jag hör till och är en del av resan, som leder till ytterligare växande, och ytterligare utmaningar …)

Har du vågat ta steget än att lyssna till och följa din själ, din inre vägledning och dina guider och hjälpare? De står hela tiden redo att hjälpa dig, redo att visa vägen. Känn efter i hjärtat och i magen vad som är sant för dig, och ta sen ett litet steg på den vägen. Vad gör dig upplyft, inspirerad, glad? Vad ger dig mening? Där går din väg, och den ropar på dig, för du behövs …

Tack för att du finns.

Med mycket kärlek & en hel del förundran,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare & diplomerad coach för kreativa kvinnor med hjärta som vill leda sig själva & andra i Själens era. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

Kommentera gärna!