5 interna skiften som hjälpte mig att levla upp, bli en ledare i Själens era och anta min själs hittills största utmaning - Carolina Gårdheim 5 interna skiften som hjälpte mig att levla upp, bli en ledare i Själens era och anta min själs hittills största utmaning - Carolina Gårdheim

5 interna skiften som hjälpte mig att levla upp, bli en ledare i Själens era och anta min själs hittills största utmaning

Hej fantastiska du!

Hur sjutton sammanfattar jag ett år som utmanat mig så in i märgen som 2017 gjorde?

Ett år då jag, till min egen största förvåning, upptäckte att jag är Shaman, började kanalisera en grupp kvinnliga energier, klev in i ett större personligt ledarskap som den Goda Drottningen i mitt rike och ledare i Själens era, upplevde en större klarhet runt mitt uppdrag här på jorden än någonsin tidigare, slutade vara rädd och blev därmed stressfri (!) och – läskigast av allt – ”levlade upp” big time och antog den hittills största utmaningen min själ givit mig …

Hur är det alls möjligt? och Varför har det inte hänt tidigare? är frågor jag ställer mig, och inser plötsligt:

Inget av detta hade kunnat ske utan att det först inträffat någon form av internt skifte inom mig som öppnat upp möjligheten för detta att alls komma in i mitt liv.

Så nu har jag försökt identifiera och sammanfatta vad det handlar om för skiften. Jag hoppas det kan inspirera dig att fundera över dina egna interna skiften, som antingen skett eller inte skett, och vad du önskar skifta inom dig under nästa år!

Jag har också försökt reda ut hur de här skiftena påverkade mig, vilka resultaten blev, och vilka lärdomar jag dragit av det.

Det blev en hel del, men det är späckat med genombrott, insikter och lärdomar, så gör dig en kopp thé eller kaffe, ta en stund för dig själv i soffan med en anteckningsbok redo för egna insikter – det är väl värt några minuter av din tid!

Här kommer det:

De 5 interna skiften jag genomgick under 2017, som hjälpte mig att levla upp, anta min själs hittills största utmaning och kliva fram som ledare i Själens era:

1. Jag vågade trotsa mina egna och andras förutfattade meningar och rädslor och istället välja att lita på och hörsamma min själs djupaste längtan

I början av året hittade jag en pusselbit till mig själv som jag aldrig tidigare vetat om. Den skakade om hela min värld, och trots att resan började skakigt med mängder av rädslor som kom upp till ytan, lyckades jag hitta kraften och tilliten för att våga lyssna till och börja utforska den här djupa längtan från min själ.

Den resan beskriver jag i blogginlägget Shaman? Jag!??.

Det interna skifte som krävdes för att detta skulle vara möjligt handlade om att …

  • Trotsa både mina egna och andras förutfattade meningar om vad en Shaman är, och mina rädslor för vad ett shamanistiskt uppvaknande skulle kunna innebära för mig, min familj och mitt företag, men även min enorma respekt för dem som jag betraktade som ”riktiga” Shamaner (och därmed skilde från mig själv, som jag i och med det förminskade), och istället lita helt och hållet på min egen inre vägledning, som orkestrerade detta uppvaknande till mitt sanna jag. Att våga lita på det, utan att ifrågasätta så mycket att jag stoppade mig själv (lite ifrågasättande är bara hälsosamt).

Resultat & lärdomar av det här skiftet

De positiva resultat som den här resan – där jag alltså upptäckt och till slut lyckats omfamna att jag i grunden av min varelse är och alltid har varit Shaman, en identitet som jag tidigare inte vetat mycket om, och förknippat med en hel del förutfattade meningar – medfört har varit enorma. Det känns som att jag knappt ens hittar ord för hur viktigt det här har varit för mig.

Här är ett försök och ett axplock:

  • Jag känner mig för första gången i mitt liv HEL som människa. Jag har hittat min innersta identitet, näst efter ”evig själ”. Och när jag inte längre gömmer någon del av mig, utan är hela mig i allt jag gör, är det inte längre något som skaver. Allt känns helt och sant rakt igenom, jag får mycket mera energi (för det tar massor av energi att inte vara sig själv fullt ut, även om man inte ens vet om att en bit saknas!), och blir inte lika lätt utmattad som tidigare.
  • Jag har lärt mig mycket mer om energier och hur vi påverkar varandra. Jag förstår nu att bättre hushålla med min egen energi, rensa mitt energifält och fylla på med ny energi. Jag förstår vad jag tidigare gjort omedvetet och automatiskt och som därför utmattat mig (till exempel transformerat andras energi), och kan nu verka i världen med en helt annan medvetenhet och höjd energinivå och därför vara till större hjälp.
  • Jag har upptäckt hur otroligt mycket kunskaper som ligger lagrade i ”kroppen”, eller snarare i vårt energifält. När jag vågar öppna upp och bjuda in dem, vara nyfiken och lita på mina impulser, kan jag få hjälp till mig i alla möjliga situationer som jag förut var utestängd ifrån. Jag upplever att det inte enbart är själens vägledning som kommer till mig, utan det känns som ”minnen” eller kunskap jag haft, som nu kommer tillbaka. Jag ”bara vet” hur jag ska göra, även om jag inte tror att jag ”kan” det jag håller på med.
  • Jag har fått ännu större respekt för och kunskap om all den visdom som olika ursprungsbefolkningar besitter sedan urminnes tider, en klokskap som vi i västvärlden behöver ta till oss, för att inte av ren okunskap lyckas utplåna oss själva (jag upplever att den risken finns, även om jag mest är hoppfull, för det finns många tecken på att vi också börjar förstå mer och mer om hur världen egentligen fungerar och vad vi kan göra för att vända utvecklingen).
  • Insikten att vår kultur, som bygger på kristendomen, har berövat oss på kontakten med allas vår ”mamma” Moder Jord – den kvinnliga energin som är den nödvändiga motpolen till den manliga, men som kyrkan låtit stå tillbaka för den manliga ”Fader vår”. Att återknyta kontakten med denna kraftfulla, närande och kärleksfulla energi har grundat mig och skapat en balans jag tidigare saknat (utan att veta det).
  • Jag har egentligen alltid vetat, men först nu slutligen förstått på djupet hur viktigt det är för mig att ha en helt egen helig plats där jag kan utöva mitt prästinne- och shamanarbete, inklusive mitt eget utvecklingsarbete, ett helt eget ”tempel”, något jag saknat i många år. Det ledde till att jag ”krävde” – och fick! – mitt tempel på bara några dagar, vilket jag beskrev i Hur jag fick en ”omöjlig” dröm att infrias på 7 dar.
  • Den här resan har ändrat mitt sätt att arbeta på alla plan. Jag arbetar mer intuitivt, mer medvetet, mer hälsosamt och samtidigt mer effektivt. Jag stressar mindre, oroar mig mindre, planerar mindre, har större tillit, tar mer hjälp, är snällare med mig själv, och har därför ännu mer att ge mina klienter och kursdeltagare.

2. Jag vågade ge mig in på ett helt nytt område och lita på att jag räckte till, trots egots alla invändningar

Under våren blev jag kontaktad av en grupp kvinnliga energier som kallar sig Herakleon – Väktare av Den skapande principen, som ville att jag skulle kanalisera deras budskap och sprida det på jorden.

Kanalisera …? Jag …?? Nog har jag kommunicerat med olika guider i tjugo års tid, men det här var något annat – att låta dem tala genom mig …?

Mitt intellekt (ego) protesterade vilt och förklarade:

  1. Det här händer inte, det är något du hittat på!
  2. Du kan inte berätta om det här för någon, de kommer tro att du är galen!
  3. OM det här ändå händer (Tage Danielsson om Harrisburg …), så måste du öva i flera år innan du överhuvudtaget kan berätta om det!

Men den här gången, efter den stora fajten med mitt ego under Shaman-resan, gick det faktiskt snabbare att acceptera det som hände.

Jag vågade lyssna till dem, och började, steg för steg, göra det de bad mig om, bland annat:

– Jag modifierade beskrivningen av vilka jag vänder mig till, vilket nu är kreativa kvinnor med hjärta som vill leda sig själva & andra i Själens era.

– Jag slog ihop mina tre tidigare nyhetsbrev till ett, Shine Your Light, med fokus på ledarskap i Själens era.

– Jag berättade i utskick till min nyhetsbrevslista om kanaliseringen, och bjöd in till en helt ny inspirationsretreat, Shine Your Light, som mina nya guider bett mig att ordna istället för den jag redan hade planerad (de var väldigt specifika med namnet, inriktningen, innehållet, målgruppen, priset, lokalen, hur det skulle marknadsföras osv).

– Jag gjorde ett manifest och en e-kurs som handlade om Den skapande principen och övergången från Egots era till Själens era, som bonus till dem som anmält sig till retreaten.

Det interna skifte som krävdes den här gången handlade om att …

  • Våga lita på att jag räckte till. Det här var ett alldeles nytt område för mig. Jag kände mig som en riktig nybörjare. Det hade varit enkelt att bara avfärda det och stänga ner igen. Men som min Shaman-coach sa när jag frågade om jag verkligen gjorde rätt: ”Det funkar ju. Då gör du rätt!” Och jag vågade lita på det. Det här betyder ju inte att jag inte inser att jag har enormt mycket mer att lära – självklart! Men att det är nytt för mig tar inte bort värdet av den information som kommer igenom. Dessutom hade Herakleon valt ut mig som kanal för deras budskap av en anledning – vem är då jag att inte respektera det? Om de menar att jag räcker till, kan jag verkligen säga ”Nej tack, det tycker inte jag!”? Nej, just det!

Resultat & lärdomar av det här skiftet

Hur det gick? Ja, trots att det var en helt ny inriktning, och trots att priset på retreaten nästan tredubblats jämfört med mina tidigare event, eftersom mina nya guider menade att det jag nu erbjuder är på en så mycket högre nivå än tidigare att det måste avspeglas i priset, annars blir energiutbytet obalanserat, så …

  • Har vi aldrig tidigare i företagets historia fått mer positiv återkoppling på något nyhetsbrev eller utskick än på utskicket där jag berättade om Herakleon (läs gärna lite mer om det här: Hur viktigt är det att de gillar det du gör?). Vi fick flera hundra mejl som berättade om både rysningar, tårar, energi-kickar och andra tecken på att budskapet verkligen gick igenom.
  • Det kom nästan 80 fantastiska kvinnor till inspirationsretreaten Shine Your Light, när jag som mest hade vågat hoppas på kanske 30 (och då stretchade jag mig)!
  • Inspirationsretreaten blev de två mest magiska dagar jag varit med om i hela mitt yrkesliv. (Läs gärna mer om det här: Den verkliga magin i att följa själen – lyser du med hel- eller halvljus?)
  • Jag vågade mig på att kanalisera inför en grupp redan i höstas, och fick direkta bevis för att det inte ”bara var jag”, utan de kände av energin lika starkt som jag gjorde (det berättade jag om här: Tänk om jag struntat i den där inre rösten för tjugo år sen – då hade jag inte fått uppleva det här magiska idag …). Och här delar jag med mig av en kanalisering apropå höstens alla avslöjanden om sexism, övergrepp och förtryck: Det mörker som visar sig är det som är redo att bli ljus.
  • Den här utvecklingen har också lett till en känsla av tydlighet och enkelhet för både mig och mitt team. På entreprenörsspråk skulle man kanske säga att vi har ”streamlajnat vårt erbjudande”. Utifrån sett kanske det inte ännu märks så mycket eftersom vi fortfarande är mitt i den här omväxlingen, och alla som följer vårt arbete har nog inte hängt med i exakt hur mycket som förändrats. Men det kommer bli tydligare under detta år. Ett annat sätt att säga samma sak: Min projektledare tyckte nog att jag hade ungefär lika mycket att göra i år som förra året när hon tittade på min att göra-lista (vårt mål har varit att minska den). Men så känner inte jag, för nu hänger allt på listan ihop. Det spretar inte, det är inte femton olika projekt med olika målgrupper, utan allt handlar om samma sak, allt vänder sig till samma människor och allt förstärker varandra. Det känns enkelt, inspirerande, tydligt och roligt!
  • Jag har inte någonsin tidigare känt mig så inspirerad av mitt arbete som jag gör idag – och då är jag inte direkt känd för att vara oengagerad i det jag gör …

Så kan det gå när man följer sin inre vägledning!

3. Jag började se mig själv som en ledare och inse att jag är den enda som kan ta ansvar för mitt rike

I hela mitt liv har jag känt att jag inte kunnat lita på hur mycket energi jag har från dag till dag – eller ens från stund till stund. Det beror till del på min högkänslighet/adhd-hjärna, som inte kan filtrera intryck och som kräver mer energi för vissa exekutiva funktioner. Men också för att jag, vilket jag förstod först förra året, omedvetet utför energiarbete och transformerar energi så snart jag är tillsammans med andra människor.

Resultatet är att jag väldigt plötsligt kan tappa i energi och få ett akut behov av att gå undan, för att skydda mig för fler intryck. Jag har på grund av detta haft lätt att hamna i tillfälliga depressiva tillstånd, då jag inte orkat göra någonting.

Det här har gjort att jag alltid har dragit mig för att ta på mig saker som kräver att jag ska prestera något regelbundet, som till exempel att hålla i veckomöten för mitt team eller skriva nyhetsbrev/blogginlägg varje vecka. Inte heller att ringa upp okända människor har varit aktuellt, eller hantera konflikter, för det har kunnat dränera mig så att jag inte kunnat jobba resten av dagen.

En fördel med det här har varit att jag tidigt blivit tvungen att bli bra på att sätta gränser.

Nackdelen har varit att jag inte tagit ledarskapet fullt ut över mitt företag, kanske inte heller över mitt liv. Jag har inte fullt ut varit den Goda Drottningen i mitt rike.

Men 2017 blev året då jag slutligen satte kronan på huvudet, klev upp på tronen och blev den goda regent jag alltid velat, men inte trott mig om att orka vara.

Hur kunde det här ske? Vilket internt skifte gjorde så stor skillnad?

Det interna skifte som krävdes den här gången handlade om att …

  • Inse när just jag står i min fulla kraft, respektera det och skräddarsy mitt arbete och liv efter det. För mig är det när jag gör saker ”på mitt sätt”, som jag sa redan som liten, när jag hittade på egna regler till patiensen, så att den blev roligare att lägga. Även om jag egentligen alltid har skräddarsytt mitt liv efter mina behov (jag har som sagt varit tvungen, annars hade jag varit sjukskriven nu), så fanns det en nivå till, och den gjorde all skillnad; jag måste gå syn på precis allt jag gör och göra det ”på mitt sätt” för att både kunna leva ett njutbart liv, och få de resultat jag önskar av mitt arbete. Det här betyder att jag inte längre kan säga ”Okej, det funkar väl” för att andra ska bli nöjda, när det egentligen tar min energi. Istället måste jag vara ”krånglig” (som mitt gamla jag tyckte) och riskera att andra tycker jag är jobbig (samma sak) och säga ”Nej, det funkar tyvärr inte för mig, jag skulle behöva att vi gör på det här sättet istället”.
  • För att detta alls skulle vara möjligt har jag varit tvungen att börja se mig själv som en ledare, i alla delar av mitt liv – en ledare som har råd med, förtjänar, ser till att skaffa, ja, kräver (!) ett kompetent team omkring sig, som stöttar, servar och underlättar, och som alla arbetar mot samma mål.

Resultat & lärdomar av det här skiftet

Resultatet av att jag påtagit mig en tydligare ledarroll har bland annat blivit:

  • Att jag sedan ett drygt halvår både har regelbundna veckomöten med mitt team och levererar blogginlägg och nyhetsbrev en gång i veckan istället för tidigare varannan, var tredje vecka (”när jag orkade/hade tid” – nu ser jag till att ha tid!). Detta har förbättrat samarbetet, trivseln och effektiviteten i jobbet, större närvaro hos min tribe och möjlighet att inspirera och hjälpa fler människor.
  • Jag tar tag i saker snabbare så att de inte ligger och blir surdegar, och jag är mer direkt och öppen med mina förväntningar på dem jag arbetar med, liksom i att berätta om mina egna behov och önskemål.
  • Jag har slutat göra många saker som jag förut tyckte/trodde att jag måste göra. Devisen är: allt som någon annan kan göra, ska någon annan göra. Jag ska bara göra det som bara jag kan göra. Jag har till exempel anlitat en projektledare som enbart har till uppgift att projektleda mig, och jag har en toppen-assistent som vet att hennes viktigaste jobb (nästan!) är att inte störa mig i onödan (sen råkar hon vara så trevlig att hon aldrig stör, men åter: tydlighet, gränssättning och stå upp för mina behov) – och hela processen för att hitta och anlita henne hade jag för övrigt skräddarsytt för att ingen skulle kunna slinka igenom som inte förstod uppdraget.
  • Även om jag redan tidigare var bra på att sätta hälsosamma gränser har jag även där slipat verktygen och blivit ännu tydligare med vad jag gör och inte gör, när jag är tillgänglig och inte, hur man kan kontakta mig och inte, osv. Jag har slutat slå knut på mig själv för att leva upp till andras förväntningar. Det har inte bara varit enkelt. Det finns de som blivit triggade, som misstolkat gränssättningen utifrån sina egna behov av uppskattning och bekräftelse. Men som ledare är det mitt jobb att inse att för att räcka till för alla dem jag är här för att hjälpa, så kan jag inte finnas till 24/7 för alla människor – det är inte mitt jobb. Då skulle jag inte kunna göra det jag är här för. Är det något jag har lärt mig av att följa min själ, så är det att det mest kärleksfulla vi kan göra, både mot oss själva och mot andra, är att ta ansvar för våra egna behov och låta andra ta ansvar för sina.
  • Men den allra största insikten var den här: När jag började ta ansvar för mig själv och min kraft och klev in i ledarskap som den Goda Drottningen i mitt rike, insåg jag att jag tidigare undvikit att ta ansvar av helt fel anledning: Jag trodde jag var rädd om min energi, att det skulle ta för mycket av min energi att vara ledare. Men det var precis tvärtom! Så snart jag tog ansvaret själv lämnade jag den offerroll som vi alltid hamnar i när vi undandrar oss ansvar, och som alltid är dränerande, och fick istället mycket mer energi!

4. Jag slutade vara rädd och började lita på att jag räcker till som jag är – då försvann stressen

Under hösten insåg jag plötsligt att jag hade slutat vara rädd … Det finns ju ingenting att vara rädd för! (Det enda jag är rädd för nuförtiden är att inte våga göra det jag är här för, det mitt hjärta sjunger om.)

Och eftersom all stress beror på rädsla insåg jag att jag också hade slutat känna mig stressad.

Det här är inget mindre än ett mirakel! Jag som varit nästan konstant stressad i hela mitt liv och provat ”allt” för att minska stressen, men ändå inte lyckats mer än korta stunder här och där.

Vad var det som hände? Ja, här står jag nästan och famlar lite, för det är svårt till och med för mig själv att förstå … Men jag ska försöka bena ut det.

Det interna skifte som krävdes här handlade om …

  • Insikten att det faktiskt inte finns något att vara rädd för! Jo, självklart KAN jag gå runt och vara rädd för en massa saker, men den stora frågan är: Kommer det verkligen hjälpa mig att undvika dem? Inte enligt min erfarenhet. Och hur påverkar det mitt liv under tiden, att gå runt och vara rädd? I min värld leder det till allt jag inte vill ha i mitt liv, som till exempel oro, litenhet, begränsningar, konflikter och ohälsa. Men det här skiftet var inte resultatet av någon analys av intellektet – ”fördelar och nackdelar med rädsla?” Det är en efterkonstruktion. Det bara hände. Varför? Jag tror det handlar om att jag följt min inre vägledning så länge att jag blivit trygg. Jag vet att jag är omhändertagen och älskad, att jag räcker till, är här av en anledning och alltid har hjälp. Jag vet att det inte finns någon död, mer än av kroppen vi lånar när vi är här på jorden. Jag vet att det finns en högre mening med allt. Jag vet att vi egentligen lever i en illusion och inte i ”verkligheten”. Jag tror det är så enkelt. Det har sipprat in i mig, droppe för droppe under lång tid …

Resultat & lärdomar av det här skiftet

Ja, resultatet av det här skiftet känns ganska uppenbart: Ett skönare, mer avslappnat och hälsosamt och roligare liv!

Några mer specifika resultat och lärdomar är:

  • ”Keep it simple!” Nuförtiden vågar jag tro att jag räcker till som jag är, att jag har ett värde bara genom att finnas till och vara den jag är. Förut la jag alltid till mer saker till mina projekt, kom på nya idéer in i det sista, för att jag innerst inne var osäker på om det räckte till. Idag försöker jag ärligt talat göra så lite som möjligt – jag vet att jag levererar kvalitet, jag vet mitt värde. Jag behöver inte bevisa något för någon längre.
  • Det är inte farligt att ha lite luft i kalendern istället för att proppa den full! Återigen: Varför jobba så hårt? För att bevisa att jag räcker till? För att jag bara har ett värde om jag presterar? Av gammal vana? Av rädsla för att det är enda sättet att tjäna pengar? Idag vågar jag prioritera avkoppling och njutning, det behövs som bränsle för allt görande.
  • Det är inte omständigheterna som skapar stressen, det är rädslorna. De senaste åren har jag jobbat mycket med att minska min arbetsbörda och skapa en bättre arbetsmiljö för mig själv, till exempel genom mer hjälp och stöd från mitt team, mer egentid, mitt tempel, bättre planeringsverktyg och nya och smartare sätt att jobba. Det här skulle förstås kunna vara anledningen till att jag känner mig mindre stressad. Men det går att ha en arbetssituation som inte egentligen är särskilt stressig, och ändå känna sig stressad. För så länge som jag ändå kände rädslor (att inte räcka till, inte kunna försörja mig, inte klara det jag utlovat osv) så var jag ändå stressad. Skillnaden kom först när jag släppte rädslorna.

(Tror jag att jag aldrig mer kommer att vara rädd i mitt liv? Att jag aldrig mer kommer att vara stressad? Nej, så mycket människa är jag att det förmodligen är omöjligt. Den stora skillnaden är att jag nu vet att det är möjligt – och om/när rädslor/stress dyker upp igen, så känner jag omedelbart skillnaden, kan ta reda på vad det handlar om och göra något åt det. Tidigare i mitt liv var det så naturligt att agera från rädsla att jag inte ens visste hur det kändes att inte göra det – och då är det ju svårt att ändra på situationen …)

5. Jag ”levlade upp” big time och antog min själs hittills största utmaning – det som jag i alla år gjort allt jag kan för att undvika …

Året avslutades med något av en skräll: Själen gav mig min hittills största utmaning. Jag visste inte om jag skulle klara av att tacka ja till den. Men till slut kunde jag inte annat, trots att det var oerhört svårt och utmanade och triggade min familj och mig själv något oerhört.

Men efter allt jag fått uppleva när jag följt min själ, kände jag att jag inte kunde sluta nu … då skulle jag känna mig som en hycklare! Jag kan ju inte inspirera andra att tacka ja till själen och följa sin inre vägledning, om jag själv valde att tacka nej, bara för att det blev lite för stort och läskigt …

Exakt vad det här handlade om känner jag mig inte riktigt redo att berätta om än, men det kommer. Jag kan i korthet nämna att det har handlat om framför allt två saker:

  1. Att tacka ja till en större investering i mig själv än jag någonsin tidigare gjort, och …
  2. Att tacka ja till mitt nästa steg, som innebär att jag kommer behöva utmana mig själv att göra precis det som jag gjort allt för att undvika i många år …”Allt du har gjort fram till idag har bara varit förberedelser”, sa mina guider. ”Det är nu det händer …”

Det handlar om ytterligare ett stort kliv upp i ledarskap, och du kommer definitivt att få veta mer om detta framöver, om du fortsätter vara en del av min community (och det hoppas jag att du vill!).

Det interna skifte som krävdes den här gången handlade om att …

  • Våga se mig själv fullt ut som min själ ser mig – som en kraftfull ledare i Själens era som alltid kommer från ljus och kärlek och är här på ett viktigt uppdrag. Våga se mig själv som någon som når längre ut med sitt budskap än jag hittills har gjort, och dessutom någon som känner sig värd att – och har möjligheten att – investera i den bästa supporten som finns för att kunna fullfölja uppdraget av tillit till själen, även om egot slår fullständigt bakut.

Resultat & lärdomar av det här skiftet

Det här skiftet har vi inte ännu sett resultatet av och det är för tidigt att dra några större lärdomar, det får kanske vänta till nästa års utvärdering.

Men jag är väldigt nyfiken! 2018 ser ut att bli ett riktigt intressant år …

Vad tar du med dig från 2017? Lärdomar, insikter, upplevelser? Vilka inre skiften har du känt av? Och vad vill du släppa? Kommentera gärna, jag är nyfiken!

Med kärlek & ödmjukhet,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare & diplomerad coach för kreativa kvinnor med hjärta som vill leda sig själva & andra i Själens era. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Shine Your Light – Hitta din unika gnista & börja lysa som ledare med hjärta, för dig själv & andra, i Själens era (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

8 Responses to “5 interna skiften som hjälpte mig att levla upp, bli en ledare i Själens era och anta min själs hittills största utmaning

  • Hej underbara du!!!

    Tårarna rinner och jag känner mig kräksfärdig,,, det går rakt in och lyfter mig och ger mig klarhet fast i vad vet jag inte. Att jag är på väg. Att jag får tro på att jag vet att jag är ämnad till något större.
    Jag var med på kursen i november. Allt förändrades, och som brukligt är det ju lättare att se pusslet i efterhand. Min mamma gick hastigt bort i söndags. Och något har hänt i mig. Som om jag klev över tröskeln med båda fötterna och vet inte var jag hamnat.
    Utan dig, hade jag varit rädd nu. Och gått tillbaka. Och oftast när du lägger ut, blogg eller annat, får jag svar på det jag befinner mig i. Just då.
    Det här du delar, kursen du hade. Att du vågade gå och göra. Gör att jag vågar. Att höra att det kan få fort, är ju också en tröst. Tar det tid är det ok också.
    Jag vet att min mamma är runt mig. För första gången och pga kursen, vet jag, att jag kan tro på det jag får av mamma.
    Jag vet inget och allt. Jag vet att jag är redo mer än någonsin. Som om att nu när mamma gått över, så är jac redo. Konstigt.
    Älskar dig Carolina. Jag vore inte ens hälften av denjag är, om du inte lyssnat på dig.
    Kram Annika Fjällström.

    • Älskade Annika, så vackert. Ja, du är redo, ja, det är dags, det kunde inte vara tydligare. Fortsätt på din väg nu! Varm kram ♥ Carolina

  • Hej Carolina!
    Fantastiskt roligt att läsa din berättelse om den senaste tidens utveckling och insikter!
    Jag känner igen mig i insikter jag själv fått det senaste halvåret kring eget ledarskap, att våga lyssna in själen och dessutom modet att faktiskt sprida sitt ljus lite mer och äntligen lita på att det gör nytta! Oavsett om man får bekräftelse på det eller ej! Att ibland lita på en inre vetskap som bara finns där.
    Känner mig starkare och mer redo/kompetent att utveckla de delar i mitt arbete jag älskar där jag känner att jag gör mest nytta!
    Stor kram! ❤ Fortsätter följa dig!

    • Åh, vad härligt att höra, Marie, underbart! Önskar dig varmt lycka till och glad att du hänger på även fortsatt! Kram ♥ Carolina

  • Wooooooow och TACK för att du delar med dig.
    ☄ Så mycket kraft, inspiration och magi själen bjuder på när vi vågar lyssna och lysa. Känner tacksamhet att få vara med på resan – både inre och yttre. KRAM ❤

    • Tack, Susanne! Så glad att du är med på resan. KRAM ♥ Carolina

  • Wooow va underbart, jag känner SÅ igen mig i mycket av det du beskriver. Dels att ”agera utifrån rädsla”, det gör jag nog mycket, framförallt när det gäller ekonomin, eftersom att jag har valt ett yrke där jagi nte får jobb om jag inte är känd :p , men också det där med energin, att inte våga boka upp saker för jag vet inte om jag kommer orka ta ansvar för att skapa den energi som behövs om den inte automatiskt finns där. Spännande, ser fram emot detta år! Kram

    • Spännande, Caroline, vi är på parallella resor! Och ta en funderare på den där valda ”sanningen”: ”Jag får inte jobb om jag inte är känd” … Jag vet att du säger den med ett leende, och att du har fått höra det från andra i branschen, men det behöver inte vara sant för det. :) Våga släppa illusionen och skapa din egen sanning. I believe in you! Kram ♥ Carolina

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *