Ego-attacker, Zlatan & hur vi skapar fred på jorden

Kärlek smälter rädslor som solen snö en dag i mars Själens blick är kärlekHej fantastiska du!

– Jag vill inte … Varför jag? Kan jag inte bara få sitta i min tevesoffa och spela mobilspel, ägna mig åt familj och vardag och vänta på nästa semesterresa? Är jag verkligen rätt person för det här? Jag vill backa bandet och kliva av …

Jag sitter trött och vinterglåmig i min meditationsfåtölj i mitt fina tempel och pratar med mig själv och mina guider. Jag har sovit dåligt, det har snöat igen efter några dagars välsignad barmark (ja, jag vet att jag svär i kyrkan i detta snö-älskande land, men jag är inte gjord för vinter och kommer bli flyttfågel så snart barnen flyttat hemifrån) och kylan gick genom märg och ben när jag sprang de få metrarna till kontoret i morse. Inte ens alla ljus jag tänt för att skapa stämning här inne har lyckats höja min energi.

Trots min ynklighet ser jag så tydligt att jag är mitt i en ”ego-attack”

Det är vad jag kallar det när rädslorna vill stoppa mig från att göra det som själen inspirerar mig till.

Förra veckan stod jag upp, vägledd av min själ, och deklarerade för hela världen att jag vill inspirera och hjälpa kvinnliga ledare i Själens era att ställa sig på barrikaderna och visa vägen mot en (ännu) bättre värld.

Men egot tycker förstås inte att det känns tryggt. Att stå på barrikaderna betyder att man kan bli kritiserad. Det är det värsta egot kan tänka sig, för då kan man hamna utanför gruppen. Vilket är lika med döden, för så var det på grott-tiden, och vår hjärna har bara utvecklats marginellt sedan dess. Om vi blir utfrysta ur gruppen överlever vi inte, enligt egots logik, varför det är bättre att hålla tyst och anpassa sig.

Jag ser detta. Jag vet att det är så. Ändå är känslan så verklig, och argumenten mitt ego levererar verkar så logiska: Jag har en fri vilja, jag behöver inte göra någonting jag inte vill! Om jag vill sitta i min soffa och äta praliner hela dagarna så kan jag göra det! Ingen ska få komma och bestämma över mig!

Det känns som att hela min kropp protesterar. Den vill gå i ide. Gömma sig och inte komma ut förrän det känns tryggt och varmt och lättsamt igen.

Men sen är det ju den där känslan av syfte och mening … Den som hela tiden återkommer. Den som gör att livet inte bara är en transportsträcka, den som gör livet levande, som gör mig levande …

Den känslan säger: Det är det här du ska göra. Du är här för att skriva den här boken, prata om ledarskap i Själens era, vara en förebild i att välja från själen, från tillit och kärlek, istället för att drivas av rädsla.

Den känslan säger: För att kunna inspirera andra att vara ledare måste du själv vara en. För att hjälpa andra att ställa sig på barrikaderna måste du själv göra det.

Det är här som rädslorna kommer in och egot sätter in sin attack, med argument som det vet går rakt in i mitt hjärta.

För frihet är min grej. Det är mitt viktigaste värde i livet. Jag måste få känna mig fri, annars sticker jag.

Så när mina rädslor börjar mullra, tar mitt ego till det som är mest effektivt för att få med mig på båten: Min fria vilja. Att ingen annan, inte ens några guider som kan verka oerhört övertygande, ska bestämma över mig! Nej, jag bestämmer över mig själv, tack. Jag kan välja att inte göra det som min själ vägleder mig att göra. För jag är drottning i mitt rike! (Se där, egot använder till och med samma ord som min själ skulle gjort! Så lurigt …)

Känner du igen dig? För dig kanske det ser annorlunda ut. Ditt ego kanske använder andra argument, som funkar på dig. Det kanske pratar om att din partner inte skulle gilla det du längtar efter, att du skulle bli ensam om du gjorde det. Eller att du skulle få jobba så hårt och mycket att du skulle tappa kontakt med familj och vänner, bli utmattad och sjuk. Eller att du skulle bli utblottad och hamna på gatan. Eller något helt annat.

Det jag vet är att vi alla går runt och har den här fajten inom oss, även om vi inte alltid är medvetna om den. Fajten mellan själens önskan för vår utveckling och växt, och egots rädsla för allt som är okänt och därför kan riskera vår överlevnad.

Men jag vet också att det nu är tid för oss att sluta slåss med oss själva och sluta fred inombords

Det är nämligen där det börjar. När vi kan sluta fred inom oss, mellan själen och egot, kommer friden och freden att spridas ut i världen och vi kommer också att uppleva den omkring oss. Det börjar alltid inuti.

Den insikten hjälper mig, mitt i ego-attacken, att se vad jag behöver göra.

Jag identifierar de rädslor jag känner och skriver ner dem – rädslan för att bli kritiserad, rädslan för att bli attackerad, rädslan för att bli utmattad, rädslan för att bli till åtlöje, rädslan för att misslyckas, rädslan för att inte överleva, osv. Jag ser dem, känner dem, erkänner att de finns och är verkliga för mig.

Sen bjuder jag in min själ, min inre vägledning, och frågar vad jag ska göra.

Hon tittar på rädslorna, och när hon gör det går de upp i rök. För hennes blick är kärlek, och kärlek smälter rädslor som solen smälter snön på våren.

Hon säger:

”Du är en människa. Alltså har du rädslor. Det är en del av att vara människa. Men du behöver inte låta rädslorna styra dina handlingar. För du är också gudinna, en del av dig är evig och orädd, här för att växa och utvecklas. Du kan tryggt låta henne ta ledningen, hon är inte bara klok, hon är vis.

Egot kommer att följa efter och bli en trogen vän och vapendragare, när det äntligen slipper vara den som bestämmer jämt. För det är inte vad egot egentligen vill eller är till för. Egot är till för att rycka ut och ta befälet i akuta situationer, när det handlar om liv och död. Men resten av tiden, vilket är nästan all er tid, vill det ligga i soffan och låta någon annan bestämma. Egot trivs egentligen med att själen tar kommando – så länge det får vara med i teamet, blir sett och får något att göra, som till exempel att lägga upp en handlingsplan eller utvärdera alternativa verktyg för att nå målet.”

Plötsligt ser jag bilden av egot som Zlatan (förlåt Zlatan, inga jämförelser i övrigt!)

Han ska ju inte springa på varenda boll, då sliter han ut sig och kan inte göra mål när det verkligen gäller. Han ska ta det lilla lugna, bida sin tid, hålla sig varm, ha överblick över planen – och sedan hugga som en kobra när det väl är dags!

Zlatan blir inte sur för att han inte får bestämma vad som ska göras med varenda boll. Han vet att han har en väldigt viktig roll för lagets överlevnad. Och att andra har andra roller, lika viktiga, men annorlunda.

Likadant borde det vara med egot. Det har en viktig roll för ”teamets” överlevnad. Men det ska bara rycka ut ibland, när det är på liv och död. Resten av tiden tränar det, hänger med laget, bidrar med åsikter, men är inte den som bestämmer. Egot bestämmer bara allt i det ögonblick det har möjlighet att, på riktigt, rädda livet på dig.

Men slut på fotbollsmetaforerna (som jag egentligen inte är bäst lämpad att göra!), tillbaka till samtalet med min själ:

Hon ser mig i ögonen och ler:

”Du vet ju varför du är här. Det vet både du och jag. Det finns egentligen inga tvivel i ditt hjärta om den saken. Men du är mänsklig. Du har därför tvivel på din egen förmåga. Du bär på rädslor för vad som kan hända. Jag är glad för det. Annars hade jag inte låtit dig göra det här.

En människa helt utan tvivel och rädslor är inte en balanserad människa. Så länge hon inte låter dem styra hela tiden är det bara ett friskhetstecken, som vi ska vara tacksamma för.

Så ta en dag om du behöver, en dag att gömma dig, inte vara den ledare du är här för att vara. Ligg i soffan och titta på teve, ägna dig åt familjen och vardagen, och längta till nästa semesterresa. Sen, när du känner dig redo, är du välkommen tillbaka. Vi väntar på dig.”

Jag känner en värme sprida sig i kroppen, som tidigare varit så frusen

Det är som att vakna upp igen efter en lång sömn. Det är ju den här värmen jag lever för, det är den värmen som är själva livet.

Hur hade jag kunnat glömma?

Men det är precis det som händer när vi låter egot och rädslorna ta kommandot:

Vi glömmer vilka vi egentligen är.
Vi tappar kontakten med vår egen livskraft, med själen, vårt ursprung.
Och då tappar vi energi, vi tappar livslust, vi tappar mening.

Jag känner att jag inte längre behöver den där dagen i soffan. Inte just idag. Nu är jag så peppad att sätta igång med dagens jobb, att jag knappt har tid att avsluta det här!

Kan du känna igen dig i något av det här? Hur ser dina ego-attacker ut? Jag är nyfiken, kommentera gärna, så peppar vi varandra att stå emot rädslorna, och fortsätta välja tillit!

Tack för att du finns.

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare & diplomerad coach för kreativa kvinnor med hjärta som vill leda sig själva & andra i Själens era. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

22 Responses to “Ego-attacker, Zlatan & hur vi skapar fred på jorden

  • TACK för Dina värmande ord och förklaringar! Nu är jag också ”back on track”

  • Detta va så skönt att läsa! Befriande! Att de väntar. Att rädslorna är sunda. Att man får ta paus. Att egot inte är en fiende. Att egot inte ens vill styra jämnt. Att alla delar inom en är här för att jobba tillsammans, inte mot varandra.
    Helt rätt och sant för mig <3
    Tack för att du delar med dig!
    Kram Maja
    Grona Huset

    • Ja, eller hur, Maja! Så glad att det landar hos dig. Kram ♥ Carolina

  • Väldigt bra skrivit, jag känner absolut igen mig!
    Kram Marianne

  • Tack för ett fint och viktigt inlägg som gick rakt in i hjärtat på mig! <3 För mig handlar rädslorna väldigt mycket om just det där att bli ämnad utanför, att vara ensam, att inte få tillhöra gruppen… Så jag vet att det är dessa rädslor jag behöver jobba på. Men det känns befriande att inse att jag inte behöver "utplåna" dom, bara erkänna och acceptera dom och låta dom finnas med, men inte styra mig.

    Varma hälsningar,
    Daniela

    • Precis så, Daniela, vad glad jag blir att det träffade rätt i dig. Underbart, tack. ♥ Carolina

  • Fin text som vanligt Carolina, tack!!
    Kram från Linda D

  • Precis så, nu ska jag hem och skriva ned mina rädslor. Titta på och känna de! Tack för dina ord! Starkt igenkännande! Kram ❤️

  • Läser halva texten och stannar upp med tårar som kommer. Önskar att jag inte är jag ibland. Känner igen mig i min strävan efter meningsfullhet! Denna vecka har varit som en berg å dal bana, då jag ramlade i trappan, fått blåmärke och smärta i bröstkorg, men kunnat jobba med smärtstillande, varit lätt irriterad på jobbet, svårt att hålla tyst om saker och ting och känner mig som sur tanten på jobbet. Gråtit på jobbet, sovit dåligt, är i obalans och varför är jag så dålig på att ta hand om mig! Tack Carolina för att du finns och vågar stå för det du gör! Kram Anna

    • Tårar är till för att lyssnas på, Anna, så glad att det fanns något där som nådde in i hjärtat! Viktiga saker. Klart att du ska ta hand om dig. Men frågan är inte ”varför är jag så dåligt på att ta hand om mig?” utan ”Vad för litet kan jag göra idag för att ta hand om mig?”. :) Vi är så duktiga ändå på att anklaga oss själva att det är onödigt att späda på det. Du gör ditt bästa varje dag, försök att se det istället och klappa dig själv på axeln för att gott du redan är och gör. Du är fantastisk! Stor kram ♥ Carolina

  • Precis det här behövde jag läsa precis nu! Jag har gått runt med en grå blöt filt runt mig där egor har sagt en massa saker. Jag är rädd för att misslyckas. Rädd för att berätta om saker jag vill göra och uppnå för att jag alltid blir kritiserad. För att många i min omgivning tycker att det verkar helt omöjligt. Men för mig är det logiskt. Det ska funka för det är ju detta jag vill.

    Många gånger sitter jag med tårarna rinnandes ner för mina kinder och tänker: varför kan inte jag bara vara som alla andra som sköter sitt vanliga jobb 40 timmar i veckan och har semester i fem veckor. Skaffar barn och familj…
    Men jag är ju inte sån. Livet måste vara mer än så, det är ju så jag alltid tänkt
    Här slåss mitt ego med själen ofta.

    Jag ska spara det här inlägget så jag kan läsa det fler gånger. Egot attackerar mig lite för ofta tyvärr. Men då har jag något att luta mig tillbaka på och lita på att jag har rätt innerst inne.

    Tack!

    • Det värmer mitt hjärta att du tar till dig detta, Johanna! Det är ingen idé att jämföra sig med andra. Andra har helt andra saker att göra här på jorden och vi vet ingenting om deras bakgrund, ambitioner, drömmar, sår eller drivkrafter. Bättre lägga tiden och energin på vad vi själva är här för. Du har helt klart drömmar och en vision om vad du är här för. Måla upp den, gör något varje dag som tar dig närmare den, fokusera på det som gör dig glad och ger dig energi och strunta i vad andra sysslar med. De har sina liv att ta hand om. Det är bara DU som har ditt … Önskar dig varmt lycka till! Med kärlek ♥ Carolina

  • Carolina jag är så glad att jag har hittat in till dina inlägg. Du sätter ord på allting så klokt. Det jag redan vet målar du upp i bilder som blir å självklara och livet blir så tydligt och vägvalen så klara

  • Jaa, vad spännande! Jag känner igen det väldigt mycket!

  • Härliga Carolina!❤️
    Jag skrattar gott i igenkänning o känner en enorm kärlek i detta magiska arbete vi gör tillsammans. Är så tacksam för att du delar just den här delen av att vara människa. Den delen känns för mig som en viktig nyckel i att nå ut, att många av oss kan känna att vi alla sitter i samma båt, att känna igen oss o känna gemenskapen, istället för att lyssna på en upplyst guru som glömt hur det är att vara mänsklig, som sitter med en massa ouppnåeliga visdomar.
    Tack älskade Carolina för att du är du o gör det du gör!!!

    • Eller hur! Tack, finaste Kattis, för fin återkoppling – och för att du är du! Kram ♥ Carolina

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gratis webinar 3/5 kl 19-20

Är du känslig, intuitiv och blir lätt dränerad? Eller full av energi men har inte hittat ditt sätt att kanalisera den? När vi nu går från Egots till Själens era fungerar inte våra gamla strategier lika bra.

Hur gör vi för att blomstra i den här nya tiden så att vi kan sprida kärlek och tillit istället för rädsla? Vilka är nycklarna för att hitta tillbaka till energin och upptäcka vår unika gnista som vi är här för att dela med världen?

Anmäl dig till mitt gratis webinar den 3 maj kl 19.00. Där guidar jag dig till den här nya tiden, så att du kan står upp som en ledare, för dig själv och andra, i Själens era.

Varmt & innerligt välkommen!

Tack för din anmälan!

Gratis webinar 2/5 kl 12-13

 
Om du inte kan den 3e maj så kanske den 2e maj kl 12-13 passar bättre? Ett lunchwebinar helt enkelt!
 
Välkommen! <3

Tack för din anmälan!