Insikten som fick mig i tårar – och gav mig en ny dröm

Om du inte är skapt för det liv du lever, skapa ett nyttHej fantastiska du!

Trots att jag är på gymmet kan jag inte hindra tårarna som strömmar ner för mitt ansikte under hela timmen jag lyssnar på den podcast jag har i öronen.

Det är två kvinnliga Shamaner som pratar om vilka tecken man kan se redan i barndomen på att man är en Shaman. Du som har följt mig vet att jag för ungefär ett år sedan hade en mycket stark upplevelse som ledde till insikten om att jag varit Shaman i många tidigare liv och fortfarande är det i själ och hjärta.

Hur konstigt det än kan låta har jag inte en enda gång under hela denna resa reflekterat över att det här är något jag skulle ha haft med mig sedan barnsben. När jag har sett på min barndom har jag sett den i ljuset av det jag lärt mig av vårt samhälle – inte i ljuset av hur en Shaman ser på världen. Jag har trott att de här kunskaperna och egenskaperna som nu kommer i dagen har ”dykt upp” nu först, av någon anledning.

Men när jag lyssnar till tecken för tecken som de går igenom – och för mitt inre bockar av varenda ett av dem – så kommer insikten.

Och med insikten kommer sorgen …

Jag inser plötsligt att om jag hade levt i en annan tid, i ett annat samhälle, så hade jag redan som liten blivit förd att växa upp med och läras upp av stammens Shaman, för att en dag själv bli det.

Där, utanför byn, skulle jag ha levt i avskildhet och ensamhet, i nära samklang med naturen, och i kontakt med andevärlden.

Jag skulle ha dedikerat hela mitt liv till att tjäna min by och min stam. Byborna skulle uppsökt mig när de hade åkommor, problem och tvister. Jag skulle ha hjälpt dem helas, komma ihåg sitt ursprung och hitta lösningar som var bra för alla, inklusive jorden vi lever på. I utbyte skulle jag ha fått mat och det lilla jag behövde för mitt uppehälle.

Jag inser med blixtskärpa att varenda del av mig är skapt för det livet

Varenda del …

Jag förstår i ett ögonblick att jag inte är gjord för det liv de flesta av oss förväntas leva idag. Kontors-jobb framför datorn, hämtningar och lämningar, sociala aktiviteter, högt tempo, prestation, asfalt och däremellan se till att tjäna pengar och spara till pensionen. Jag upptäcker en diskrepans som gjort att jag i hela mitt liv har känt det som att jag inte riktigt passar in, som att jag haft svårt att rota mig och känna mig hemma. (Utom i naturen och på “andra sidan”, som ju alltid har varit mitt verkliga ”hemma”.) Jag är för känslig, för ”djup”, för eftertänksam och för mycket eremit.

Jag förstår, med en förlamande kraft, att om jag hade fått leva det livet istället för det jag lever nu, så skulle jag inte ha behövt hamna i utmattning tre gånger på tolv år. Jag skulle inte ha behövt ha alla de korta mini-depressioner som ibland kunnat komma så ofta som varannan vecka. Och jag skulle definitivt inte behövt medicin för att alls kunna leva ett “normalt” liv.

Det gör ont.

Jo, först blir jag förstås lite lättad. Jag har fått en förklaring. Men sen kommer ju sorgen. Tårarna rinner över all smärta och allt lidande, alla de år jag inte kunde förstå varför jag inte orkar det som verkar så lätt för andra människor. Alla timmar av gråt, all energi som lagts på skuld och skam över att inte klara av föräldraskap, arbetsliv och det sociala på det sätt jag hade önskat och som jag ser andra fixa utan problem.

Jag har inte förstått att jag haft andra gåvor, som jag mått dåligt av att inte få använda.

Jodå. Jag vet att jag är här av en anledning.

Det har inte skett något misstag eller missförstånd. Jag tycker egentligen inte synd om mig själv. Det finns ju egentligen ingenting att sörja, för jag vet att jag valde det här livet innan jag kom hit.

Men jag är också människa, inte bara själ. Tillåt mig att gråta klart först.

När jag har gråtit färdigt kommer jag att se hur mycket jag har gjort under senare år för att skräddarsy mitt liv som “modern Shaman”. På det sätt som jag behöver ha det och som jag mår bra av. Så att jag ska kunna använda mina gåvor fullt ut på bästa sätt, istället för att bli utmattad.

Jag har mitt tempel, jag har mitt eget utrymme, jag har gott om stöd omkring mig. Jag har en fantastisk man som tar stort delat ansvar för vårt föräldraskap. Jag har ljuvliga söner, som fullt ut accepterar mina “voodoo-grejer”, som de kallar det, och respekterar mitt behov av egentid. (De lärde sig tidigt att “mamma mediterar” betyder att man inte får öppna dörren till arbetsrummet!)

Jag har sett över hur jag arbetar så att jag har möjlighet att lägga den största delen av min tid på de aktiviteter jag kallar för mina “Shaman-grejer”. Det är till exempel coachningen, skrivandet av mina böcker och blogginlägg, mina retreater och resor. Det är också det som jag kallar att “skapa och hålla space” (vad jag menar med det kommer jag skriva mer om nästa vecka). Allt annat försöker jag lägga över på andra, för det tar alldeles för mycket energi från mig.

Jag tror, efter den här stora insikten, att mitt nästa steg kommer att bli att se över livet ännu en gång. 3.0, liksom. Finns det ännu mer jag kan göra? Är det möjligt i vårt samhälle?

Jag skulle till exempel behöva vara mer ute i naturen, ha ännu mer reflektions-tid och utrymme för att hålla space för mig själv, mina klienter, min tribe och hela jorden. Jag skulle behöva mer tid för att kanalisera, mer retreat-tid med mina klienter och, fortfarande, mycket mindre dator-, organisations- och fix-tid.

Nu kan jag också sluta kräva av mig själv att vara lika social som andra

Med ännu en bekräftelse på min Shaman-själ inser jag också att jag kan släppa de förväntningar jag alltid haft på mig själv om att vara lika social som andra människor.

Att vara Shaman är ett kall. Det är något jag fötts med. Hela livet har jag känt att jag är här av en anledning, att jag har en uppgift.

Det kallet är inget som ska behöva klämmas in om det blir tid över mellan grillkvällarna, parmiddagarna och minigolfen. (Inget ont om några av de aktiviteterna – jag kan också uppskatta allt det, bara jag får återhämta mig emellan!)

Jag tillåter mig härmed att prioritera mitt kall. För att det behövs för att jag ska kunna utföra det. Och för att jag mår bra av det.

Mitt mål nu, min nya dröm, är att skräddarsy livet fullt ut så att jag kan klara mig utan medicinering och ändå må bra lika bra som jag gör idag. Jag är inte där än, men nu vet jag i alla fall att det är möjligt. Jag vet det, dels för att jag redan har kunnat dra ner på den, efter att ha gjort de förändringar jag har gjort hittills. Och dels för jag har sett hur livet som jag egentligen är skapt för ser ut. Och eftersom jag är här för att leva det vet jag också att det är möjligt att skapa det här, i det här livet.

När jag var klar med min egen sorg, dök en annan upp – en sorg för världen …

För jag är ju inte ensam om det här. Vi lever i ett stundtals väldigt trångt samhälle. Många reflekterar inte ens över vad barnen kommer hit med för egenskaper, kvaliteter och drömmar – eller kall. Många ställer inte ens frågan hur vi kan hjälpa dem att skapa liv som passar dem? Istället för att (i all välmening, för vi vet inget annat) be dem göra avkall på sig själva för att kunna följa de snäva mallar som ställts upp för hur vi förväntas leva våra liv.

Hur kommer det sig att så många människor mår så dåligt, trots att vi aldrig tidigare haft det så bra? Hur kommer det sig att fler och fler medicineras för att orka leva de liv vi förväntas leva?

Det här är viktiga frågor, som jag aldrig kommer sluta ställa. Som jag hoppas att du inte heller slutar ställa dig. Och som vi tillsammans bör ställa till alla andra för att kunna skapa en förändring.

För jag vet att det finns en värld där alla människor får komma till sin rätt. Det finns en värld där vi utgår från människan istället för från systemet. Det finns en värld där var och en ses för det unika som hon eller han bidrar med, istället för att ses som en börda som inte passar in.

Det är det livet jag drömmer om. Det är det livet jag varje dag verkar för att skapa. Det är det livet jag vet att vi är på väg mot.

Tack för att du är med på resan! Du behövs.

Vilken typ av liv är du skapt för? Hur kan du skräddarsy ditt liv så att det passar dig, istället för att försöka passa in i ett liv, som någon annan bestämt hur det ska se ut? Kommentera gärna med dina tankar och insikter!

Önskar dig ditt allra, allra bästa liv, byggt på kärleken till dig, precis som du är!

Med kärlek & värme,
Carolina  

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare & diplomerad coach för kreativa kvinnor med hjärta som vill leda sig själva & andra i Själens era. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

35 Responses to “Insikten som fick mig i tårar – och gav mig en ny dröm

  • Wow. På riktigt. Wow. Här kan vi liksom lägga karbonpapper på mitt liv! All denna känsla av hur udda jag är! Osocial. Andlig. Känslig.Djup. Och mina försök att förstå och hantera livet. Men snälla, vad ska jag lyssna på för att få höra det du hörde? Vilken podd? Avsnitt. Hjälp mig! Kram Jenny

    • Så glad jag blir att det berörde, Jenny, tack. Podden heter Shaman Sister Sessions. Kram ♥ Carolina

  • Tack för att du delar med dig. Jag läser det du skriver i detta inlägg och känner med dig och känner igen känslorna du beskriver. Här är lilla jag. Alltid varit ”blyg” och tyckt att samhället är en läskig arena. Tyckt att andra har haft lättarr för att ta för sig i sociala situationer
    Jag är mkt känslig och har svårt för stora grupper. Trivs mer i tvåsamhet eller max 4 personer. Har alltid dragits till skogen, naturen och känslan av att bara få vara jag utan krav och samhällets ideal. Ända sen barnsben. Gått shamankurser och känt att detta är jag. Var på en kurs med Kiesha Crowther vilket var en av de bästa erfarennheter och händelser i mitt liv. Djup i mina tankar och diskuterar hellre existensiella frågor än ytliigt. !!! Men jag gillar den jag är och är tacksam att jag har dessa egenskaper. Jag önskar dock att jag hade fler likasinnade i omgivning.

    Kram

  • Blir berörd. Tack för att du finns!
    Kram Eva

  • Oh Carolina wow vilket starkt inlägg! Tack för det. Du är en sådan viktig inspiration för mig i min vardag och jag har länge tänkt att jag verkligen ville berätta det för dig och tacka! :) jag går ofta in på din webbplats innan jag ska sova så jag får med mig bra peppande tankar ist för annat dumt. Jag har följt dig ett tag nu sedan förra året (klart jag hittade till dig och ditt fina företag när jag behövde det som mest…) och älskar allt du skriver, blir peppad, känner igen mig, lär mig massor och inser att jag egentligen inte alls följt min själ utan mest lyssnat och det var ju en hemsk insikt jag som alltid trott mig följa själen jämfört med hur de andra flesta lever sina liv.

    Jag är särskilt intresserad av (besatt av) gör din grej- processer. Det du skriver om att vi måste få allt stöd och uppmuntran redan tidigt för att följa vår själ och få utlopp för dem vi är innerst inne är såå viktigt! Den coachningen borde vara en självklar grundsten i föräldraskapet och en av föräldrarnas absolut viktigaste funktioner. Tänk dessutom om syokonsulenter hade gått kurs hos dig det hade vart nåt det ;)
    Jag försöker med det lilla jag vet att säga åt min 4-årige son att han ska ”prata med sin mage” och känna efter hur det känns i olika frågor så han kan hitta sin egen inre röst och det ska vara självklart för honom när han växer upp att man har svaren inom sig och det var du som inspirerade till det i ett av dina inlägg:)
    Stor kraaam / Victoria i Partille

    • Åh, tack, Victoria, så vackert! Det värmer och berör att höra! Stor kram tillbaka och fortsätt att både prata med magen, följa den och inspirera sonen (och andra) att göra likadant ♥ Carolina

  • Tack Carolina!!

    Du berör mig så med detta fina inlägg. Kram från Linda<3

  • Wow, vilken insikt! Stort. Känner igen dina ord i mitt liv. Blir så nyfiken, kan du berätta vilken podcast det var du lyssnade på?

    • Tack, Anna Sofia! Podden heter Shaman Sister Sessions. ♥ Carolina

  • Men så fint. ❤
    Vill du dela med dig av vilken podcast och avsnitt du lyssnade på?

    Tack för dina ord och tankar – de berör.

    • Tack, Helene. Podden heter Shaman Sister Sessions. ♥ Carolina

  • Fantastisk(a) insikt(er)! Underbart att läsa!

    Jag är inne på samma spår och försöker göra förändringar, tänka medvetet, varje dag. Handlar väl mycket om att skala av alla dessa lager på lager av tvång och måsten och istället TILLÅTA det där rena och klara att komma fram (ack så svårt ibland att släppa).

    Jag känner igen mig i sorgen som du beskriver, känslan av att ha ”sölat bort” alldeles för mycket tid och liv (i onödan!). Men jag hoppas någonstans att det ändå aldrig är försent, utan att man kan börja på rätt bana oavsett. Det sägs att allt kommer i rätt tid, även om det inte känns så, och det ligger nog mycket i det, för när jag tänker det så känns det mycket bättre, som en lättnad.

    Barnen ja, har tänkt precis samma. Tänk om alla barn fick lära sig detta från barnsben. Samtidigt vet jag ju inte vad ”övervåningen” (Gud) har för avsikt med allas liv, lärdomar m.m. Det är stort helt enkelt.

    Själv tampas jag med att släppa onödigt i livet och få mer tid/utrymme till det som ger energi på riktigt. Att få vara i min egen ”kärna” och känna styrkan inifrån. Det går sådär. Alltsomoftast blir det bara massa måsten hela veckan lång. Ett jobb som jag skulle vilja minska ner men inte ids släppa taget om på grund av ekonomi. Jag behöver samla lite mer mod innan jag är i hamn.

    Tack Carolina för allt du delar med dig av; dina tankar, knep, tips och tricks. Det har hjälpt mig oerhört mycket, så många gånger. Jag försöker i min tur att hjälpa andra som tack.

    Varma hälsningar
    Katja

    • Tack, Katja, många fina tankar där! Kom ihåg att mod får vi oftast genom att göra, det brukar sällan komma när vi bara ”väntar” … ;) (En liten spark i rumpan där!) Stor kram ♥ Carolina

  • Precis idag så tänkte jag att jag inte passar in i det här samhället. Ingenting jag kan ”räknas”/får man pengar för. Jag bara upplever hur ”fel”, fel, fel jag är. Men ditt inlägg idag gjorde att jag helt plötsligt börjar tänka att det kanske inte är fel på mig. Jag vill också veta vad det var för pod du lyssnade på!
    TACK FÖR ATT DU VISAR VÄGEN!!!!
    Margareta

  • Måste bara skriva en gång till. Under de få timmar som gått sen jag läste ditt inlägg så är det som att jag äntligen landat här på jorden! Som att denna insikt var den pusselbit jag saknat hela mitt liv. Äntligen förstår jag varför jag trott att jag varit fel. Varför jag upplevt mig som så annorlunda och konstig. Allt som är jag och som intresserar mig och som är viktigt för mig är sprunget ur precis det du beskriver att en schaman gör och är för sin stam. Allt som känns fel och meningslöst och obegripligt i det här samhället (och för mig alldeles extra just det svenska) är sådant som inte är i enlighet med kärlek, växande, frihet att välja sitt liv och omsorg om livet och varandra.
    Helt plötsligt förstår jag vem jag är. Och helt plötsligt blir mitt liv och världen begriplig.
    TACK Carolina!!!!!

    • Finaste Margareta, vilken viktig insikt! Tack för att du berättar, det värmer mitt hjärta så att du landat i detta. Yes!! Du är så kraftfull. Kram! ♥ Carolina PS. Podden heter Shaman Sister Sessions.

  • Har alltid känt mig som en utomjording som har kastats ner på jorden. Min förvirring över att inte passa in, har varit stark och plågsam så länge jag kan minnas. Först sista året har det börjat klarna- nu börjar jag se ett ljus i tunneln och jag kan se att de egenskaper jag har och den person jag är faktiskt är något värt. Jag är känslig, intuitiv, kreativ, och extremt nytänkande. Jag förstår nu att jag finns här på jorden för att bana väg till detta nya. Jag förstår också nu att min förvirring berott på att jag inte har haft någon förebild, utan jag har fått famla själv- försökt hitta min egen väg i denna stora och periodvis skrämmande värld. Jag har kommit långt på egen hand, med nu har du Carolina, lyst upp en stig som jag kan gå på. Det är det vi ska göra – stampa upp små stigar som våra medmänniskor kan gå på. Vara förebilder och leda mänskligheten på rätt kurs ❤️

    • Åh, vad jag blir berörd av att läsa detta, Sofia, tack. Precis så är det. Vi är på väg, och vi gör det tillsammans. ♥ Carolina

  • Hej Carolina!
    Känner såååå igen mig i ditt inlägg. Grät när jag hade sett Bibeln på film. Grät när jag sa ”shaman” till mig själv. Tyvärr har jag inte kommit så mycket längre. Lever för mycket i samhället, har svårt att skilja mig ifrån på ett sätt. Lite för att jag inte hittat min väg än. Den känns ensam. Har ett företagsnamn men det känns så fel. Gör vissa saker i företaget som jag egentligen inte vill men pengar måste in. Har dock denna helgen fått insikt till mycket.
    Mvh
    Jenny

  • Jo…man är väl där och skrotar. Utanför samhället och alla oskrivna regler.
    Jag har så länge velat leva mitt liv, skräddarsy det helt själv. Men jag är rädd. För att inte kunna bistå ekonomiskt, och sen för jag inte riktigt vet vad jag är skapt för.
    Jag vet bara att jag inte ska jobba eller göra något som tar upp för mycket tid från migsjälv.

    Tack för att du alltid delar med dig!

  • Tack för påminnelsen det kommer tårar hos mig också, för mig och alla som dövat det unika , magiska som var och en av oss haft med sig som men som samhället inte haft förmåga att möta Kärlek till oss alla// Kramisar
    PS. Skulle också vilja veta vilken podcast du lyssnat till

    • Tack, Catharina. Podden heter Shaman Sister Sessions. Kram ♥ Carolina

  • Japp, det har varit en kamp att inte passa in, att inte riktigt förstå utan mer vara i en annan värld, smått psykotisk faktiskt, och inte förstådd. Utbrändhet och depressioner, ångest när man tvingades gå emot allt det inre och se till att prestera på ett för samhället nödvändigt arbete. Det haltade alltid. Men nu är jag lycklig avundsvärd pensionär och kan ”flippa ut” totalt, och ”flumma” m m.
    Mycket tacksam för alla som Carolina Gårdheim som skriver och arbetar med det andliga, själsliga, verkligheten då det sprider sej till fler och fler och man är inte så konstig längre. Man är rätt så accepterad, ibland beundrad och man är behövd.
    Tack för att vi fått ta del av din insikt.

  • Tack Carolina! Så intressant och starkt att läsa. Jag tänkte på det du sa om medicinering. Jag tänker på om jag ska börja då jag känner mig så nedstämd. Jag känner att vad jag än gör här i livet så känns det som jag gör fel. Men tvekar att ta medicin då jag är så avstängd då jag inte gråtit, visat ilska o kunnat skratta från hjärtat på många år så kanske de känslorna har svårare att komma upp till ytan då. Jo när jag lyssnar på ”Morgonstuden” ibland så kan jag få lite tårar i ögonen för jag blir så berörd när du säger Bli FRI och FÅ NJUTA. Något som känns så avlägset. Jag tänker också på vart har livet tagit vägen. Jag har pratat med så många psykologer men känner att det är något fel på mig då jag aldrig känner mig hel. Men bli-själsklar kände jag att det kanske var ett annat sätt att kanske komma närmare att känna mig trygg o glad i mig själv.Jag försöker varje dag att ”värja” mig mot min mans oförstående kommentarer ”hur länge ska du egentligen sitta framför datorn o jobba med den där kursen” o ”bor du här du umgås ju nästan aldrig med mig osv. Nu fick jag ångest för det här kanske inte alls var svar på dina frågor. Ja jag har en del saker att ta tag i. Tack för att du finns och försöker hjälpa oss att hjälpa oss själva. Lotta ( Anne-Charlotte)

    • Tack för din starka berättelse, Lotta. Jag vill bara säga till dig: Det ÄR inget fel på dig. Det kan vara så att du gör fel saker (att du inte får utlopp för dina talanger, dina gåvor, ditt geni, att du inte tillåter dig att göra sånt du älskar och får energi av, sånt du känner att du kan bidra med som gör att du känner dig meningsfull), det kan vara så att du är i fel miljöer (att de inte är anpassade efter dina behov), men det är inte fel på dig. Så fort vi börjar tänka så stänger vi ner hela systemet och du får inte tillgång till dina egna resurser. När du istället tänker att DU är rätt, du behöver bara hitta rätt sammanhang för dig själv, så öppnar du upp för möjligheter. Och ja, jag är övertygad om att Bli själsklar-resan kan hjälpa dig här. För när du får kontakt med din inre vägledning, din själ, kommer du få bekräftelse på detta: Du är aldrig ”fel”, du är hel och komplett precis som du är. När du kan känna det i dig själv får du styrkan att också skapa det i din miljö, eftersom du vet, inifrån och ut, att du är värd det. Hur skulle ett liv se ut för dig där du är FRI och där du FÅR NJUTA? Börja med att skriva ner det, eller måla det, eller sjunga det. Gör bilden klar för dig själv och fråga sedan din själ: Vad för något litet kan jag göra idag för att ta första steget för att nå dit? Kanske det handlar om medicinering för att orka ta de första stegen, kanske om något helt annat. Det svaret har du inom dig. tack för att du finns! Kram ♥ Carolina

  • Är också en sådan som inte är gjort för kontorsjobb 9-5, och det gör så ONT i mig att jag är annorlunda. Är rädd att utomstående ser mig som bortskämd och lat för att jag inte trivs någonstans. Är 28 år och har haft fler jobb än jag kan räkna på båda händerna. Det längsta jag har stått ut på samma plats är 1.5 år, och då inte på heltid. Får väldigt lätt ångest och blir nedstämd.. det enda jag inte får ångest av är att arbeta med min konst. Men som känt är det inte så lätt att gå runt ekonomiskt som konstnär.. hur som, jag och min tjej har kommit underfund med hur vi tror vi kan lösa våra problem . Hon trivs inte på sitt jobb. Vi planerar att leva off grid, köpa en buss och konvertera till ett hem och köra runt i Europa. Jobba på distans, och försöka hitta sätt att tjäna pengar och leva som vi vill. Inte som normen säger att en ska. Det är som att det öppnats en liten lucka i ett beckmörker, som släpper in lite ljus. Nu sparar vi pengar och försöker hålla ut på våra nuvarande jobb tills vi har råd att köpa en buss.

    • Vad härligt att höra, J! I min värld är det så att det som vår själ, vår längtan, inre vägledning, ber oss göra (det som ger oss energi, det vi mår bra av, det vi älskar att göra, det som känns meningsfullt), finns det ALLTID en lösning på. Annars skulle själen inte be oss göra det. Så varmt lycka till med ert projekt! ♥ Carolina

  • Hej fina Carolina <3 Känner så igen mig, skulle vilja lyssna på den podcasten. Har du lust att dela vilken det var? Kram!

  • Talar direkt till hjärtat!
    Snälla, snälla, vill du dela med dig av podden du lyssnade på?

  • Jag blev väldigt berörd av din text, det var väldigt vackert skrivet! Känner en sån tacksamhet för att jag får möjlighet att följa dig, och en stor värme för dig, ditt mod och din förmåga att förmedla dina klokskaper och insikter!

    Jag tänker att det är väl himla konstigt ändå att vi har fått för oss att vi ska försöka anpassa oss själva efter hur vi tror att vi ”måste” leva, istället för anpassa våra liv efter hur vi själva vill leva!?? Mycket märkligt tankesätt faktiskt, om man funderar närmare på det.

    Tack för att du finns och för allt du gör!

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gratis webinar 30/5 kl 19-20

Gratis webinar 30/5 kl 19-20

ATT LEVA I LÄTTHET! - En upplevelse av själens era.

- Vill du expandera? Ta steget från “fantastiskt” till “magiskt”?

- Längtar du efter en känsla av lätthet? Flow mer som regel än undantag?

- Söker du nyckeln som omvandlar tungt till lätt i vardagen?

Det här kommer att bli intensivt, djupt, vackert och skapande …

Det kommer att bli en hel upplevelse, där du är i högsta grad involverad och kommer fram till dina egna insikter.

En blandning av meditation, aha-upplevelser, inspiration, verktyg och frågor till ditt undermedvetna, som hjälper dig att lämna det som begränsar dig bakom dig och ta klivet in i Själens era där vi lever i lätthet.

Förutsatt att DU är där! För du är med och bidrar till upplevelsen. Utan dig, ingen expansion.

Varmt & innerligt välkommen!
Carolina Gårdheim
Författare, diplomerad coach, shaman, prästinna och grundare av Kreativ Insikt

 

Tack för din anmälan!

... eller den 29/5 kl 12-13

 
Om du inte kan den 30e maj så kanske den 29e maj kl 12-13 passar bättre? Ett lunchwebinar helt enkelt!
 
Välkommen! <3

Tack för din anmälan!