Vill du inte ”nöja dig”? Välkommen till klubben!

“Jag vet att jag kan vara, leva, skapa & bidra med ‘fantastiskt’. Varför skulle jag nöja mig med mindre?”Hej fantastiska du!

– Men kan du inte bara vara nöjd nån gång? Luta dig tillbaka, chilla lite och vara som andra?

Den här attityden har jag mött i hela mitt liv. Liksom den här:

– Men räcker det inte nu, är det inte ”tillräckligt bra”?

Hela mitt liv har jag upplevt att jag har skavt mot en mentalitet av att man ska ”nöja sig”. Man ska bara göra precis det som räcker för att det ska vara ”okej” – inte det som gör att det kan bli ”fantastiskt”. Man ska vara nöjd med det man har och inte sträva efter mer. Man ska acceptera halvmesyrer, kompromisser, medelmåttighet, “ganska bra”, “helt okej” och ”nästan” – för allt annat är att sticka ut. Och det är livsfarligt.

Jag har aldrig känt mig hemma med den här attityden.

Jag känner till ”fantastiskt”, jag har upplevt det – jag är inte intresserad av något annat

Jag vet att jag har kapaciteten att vara, leva, skapa och bidra med ”fantastiskt”. Varför skulle jag nöja mig med mindre?

Att jag ständigt strävar efter att bli ännu bättre på det jag gör, så att jag kan hjälpa fler och förändra den lilla bit av världen som jag är här för att bidra till på mitt sätt, är inget som står i motsats till att jag också samtidigt uppskattar och är oerhört tacksam för allt jag har och är just nu. Tvärtom, jag skulle vilja säga att förmågan att uppskatta allt gott i livet och att alltid söka efter det goda i det som sker är en nyckel för att ens kunna skapa ett fantastiskt liv.

Jag har aldrig förstått åsikten att det ena skulle utesluta det andra.

Men det är klart, det är ju inte en åsikt det handlar om. Det är, återigen, rädslor.

För den som upprepar den här attityden att man ska ”nöja sig” och inte sträva efter mer, projicerar ju i själva verket ut sin egen smärta över att inte våga följa sina egna drömmar på andra. Av rädsla för att misslyckas, inte nå målet, falla pladask. För det brukar ju inte vara de som egentligen är mest nöjda med sina liv som predikar den här återhållsamheten, tvärtom, eller hur? (För självklart finns det människor som är genuint nöjda med sina liv och inte vill något mer, men de har fullt upp med att njuta av livet och brukar inte ägna sig åt att trycka ner andra, som har andra ambitioner.)

Men jag vet  också att jag inte skulle kunna uppfatta den här attityden om jag inte hade en liten del inom mig själv som sa precis samma sak. Självklart finns den även i mig, och jag projicerar i min tur ut den på andra.

Det här handlar inte om att peka ut någon eller kasta smuts på några diffusa “andra” som sägs stå för den här attityden. Då kommer vi ingen vart, utan blir bara offer.

Det här handlar om att var och en av oss behöver ta ansvar för att den här attityden finns i vår kultur och göra något åt den. Först då kan vi befria oss själva från den.

Jag inser att anledningen till att jag fått syn på att den här attityden har hållit mig tillbaka är att jag de senaste fem åren haft amerikanska coacher och deltagit i mastermind-grupper med mestadels amerikanska entreprenörer och ljusarbetare. Jag tror att jag kanske inte hade upptäckt hur mycket det påverkat mig om jag inte utsatt mig för en annan kultur.

Att få spegla sig i en kultur där man inte ens hört talas om Jante, att få träffa människor som kliver upp på morgonen och säger: ”Jag är jäkligt bra på det jag gör och det står jag för”, att få möta förebilder som inte skulle drömma om att skämmas för sina storslagna drömmar. Det har satt strålkastarljuset på att i den kultur jag kommer ifrån har vi någon slags spärr installerad som håller oss på plats och hindrar oss från att följa vårt hjärtas drömmar för oss själva och för världen fullt ut.

Missförstå mig inte nu: Jag älskar Sverige, det är mitt hemland, min barndoms mylla. Jag älskar så mycket med vårt land och den kultur vi har här. Jag skulle ha svårt att leva utan de svenska somrarna, föräldrapenning, svenska jordgubbar, allemansrätten, fika, strikta vapenlagar, yttrande- och religionsfrihet, hemmapappor, vår avslappnade inställning till auktoriteter och det självklara duandet. Det är mycket jag skulle vilja kunna exportera till andra delar av världen.

Men inte Jante. Honom kan vi väl låta pensionera?

Och när vi ändå håller på, kan vi inte också tillåta oss själva att erkänna när vi är bra på något?

Jag vet att jag är väldigt bra på det jag gör. Jag ser effekten av min coachning, mina böcker, mina kurser, retreater och resor på dem som deltar både omedelbart och på sikt. Mina tidigare läsare, klienter och kursdeltagare är fantastiska på att höra av sig och berätta hur mycket det har betytt för deras liv att ta del av mitt arbete. Jag är så oändligt tacksam över att dagligen – varje dag, jag överdriver inte – få bevis på vad det jag gör betyder för andra människor.

Ändå har jag inte känt att jag ”får” säga det. Det är inte helt okej. Det betraktas som att “skryta” och det är det värsta man kan göra näst efter att tala om hur mycket pengar man tjänar eller vilket politiskt parti man röstar på. Det gör man bara inte i Jantelagens rike.

Men i min värld är det skillnad på att skryta, vilket kommer ur rädslan för att inte vara tillräcklig och därför behöva tala om för människor hur bra man är för att de ska gilla en – och att helt enkelt, rätt upp och ner, berätta vad man gör bra, vilket kommer ur en sund självkänsla och en medvetenhet om sitt eget värde.

Så kan vi inte skrota det här nedvärderandet och undangömmandet av våra gåvor också, när vi ändå är i farten?

Jag skulle vilja höra er alla stå upp och säga: “Jag är bra på det jag gör. Jag är jäkligt bra på det!” Med emfas. Med stolthet. Med kärlek.

Prova på en gång! Ställ dig upp, var du än är, och säg högt: “Jag är bra på …” (fyll i det du är bra på)! Säg det igen. Och igen och igen och igen, tills du kan säga det med så mycket kraft, pondus och kärlek till dig själv och alla andra, som du genom detta ger tillåtelse att också själva tala om vad de är bra på, så att ingen kan tvivla på dig! Allra minst du själv … 

Vilket är själva anledningen till att jag vill slå hål på det här ”förbudet”.

För hur ska vi någonsin tro oss om att kunna bidra, kunna förändra, kunna vara någon som betyder något för andra, när vi inte ens får säga att vi är bra på det vi gör? Det går inte ihop.

Känner du motstånd inom dig när du läser att jag tycker jag är bra på mitt jobb? Eller när du ska öppna munnen och formulera högt vad du själv är bra på? Ta ansvar för att det motståndet ligger i dig! Det står inte för någon slags ”sanning” att det är ”fult” att säga vad man är bra på. Titta på ditt motståndet och fråga dig själv och din själ: Var kommer det här ifrån? Varför har jag svårt att säga att jag är bra på något? Och hur kan jag älska mig själv ännu mer, så att det känns naturligt att berätta om mina gåvor för andra? Tack.

Så. Ska vi enas om det här nu? Är du redo?

1. Vi skrotar Jante!

Från och med nu är det helt okej att inte ”nöja sig”, att vilja något mer. Det är fullt ut accepterat att vilja inte bara vara duktig, utan till och med bäst på något! (Så länge du gör det för att du älskar det, från själen, inte för att andra ska tycka att du är duktig – det behöver du inte andra till, det kan du tala om för dig själv, se punkt 2!)

Från och med nu får du önska dig och sträva efter ”fantastiskt” – varsågod, du har tillåtelse! Det betyder inte att du inte kan uppskatta det du redan har. Tvärtom, uppskattning är ett av de bästa verktyg som finns för att sträva mot och lyckas uppnå ”fantastiskt”: Uppskatta allt du tycker om hela tiden. Med passion! Med lidelse! Med oändlig tacksamhet! Uppskatta allt, precis allt gott som du har redan nu. Så kommer du också få mer av det.

2. Vi skrotar ”skryt-förbudet”!

Från och med nu får du gärna berätta vad du är bra på, vad du tycker att du tillför världen, vad din grej är, den som kan hjälpa och inspirera så många människor samtidigt som den gör dig som allra lyckligast. Varsågod! Så skapar vi en ny kultur, att addera till allt det som redan är bra, där det är okej att stå upp för sina gåvor och talanger, sitt bidrag till världen, det vi älskar och är innerligt stolta över.

Jag är inte ett dugg orolig att ni kommer gå runt och ”skramla med tomma tunnor”. Och skulle någon gå runt och berätta hur bra de är utan att ha underlag för det, så kommer andra att se igenom det ganska snabbt. Det är värre, långt mycket värre, med alla dem som gömmer undan sina gåvor från världen för att de inte vågar eller känner att det är okej att berätta om dem.

Börja redan nu! Skriv i kommentarerna vad du drömmer om, dina största, mest storslagna drömmar. Och berätta vad du är riktigt, j-kla bra på! Jag är nyfiken.

Gå sen till din chef och berätta vad du är bra på! Basunera ut det till dina kunder, om du är entreprenör. Berätta för din partner, dina vänner och dina barn. Och fråga dem: Vad är du bra på och älskar att göra? Vad vill du bidra med i världen?

Så startar vi en ny kultur, en älska dig själv och dina gåvor-revolution som låter oss alla lysa som de stjärnor vi är födda till att vara. 

Tack för att du finns, för att du vill något mer för dig själv och oss andra och för att du är så fruktansvärt bra på det som just du bidrar med i världen!

Med fantastiskt mycket extra-allt-kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare & diplomerad coach för kreativa kvinnor med hjärta som vill leda sig själva & andra i Själens era. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev här nedan för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Bli själsklar – Hitta din inre vägledning & våga börja följa den (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

One Response to “Vill du inte ”nöja dig”? Välkommen till klubben!

  • Love and feedback. lösa trådar börja bli en vacker blombukett.
    krya med kärlek! ❤☀

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gratis webinar 30/5 kl 19-20

Gratis webinar 30/5 kl 19-20

ATT LEVA I LÄTTHET! - En upplevelse av själens era.

- Vill du expandera? Ta steget från “fantastiskt” till “magiskt”?

- Längtar du efter en känsla av lätthet? Flow mer som regel än undantag?

- Söker du nyckeln som omvandlar tungt till lätt i vardagen?

Det här kommer att bli intensivt, djupt, vackert och skapande …

Det kommer att bli en hel upplevelse, där du är i högsta grad involverad och kommer fram till dina egna insikter.

En blandning av meditation, aha-upplevelser, inspiration, verktyg och frågor till ditt undermedvetna, som hjälper dig att lämna det som begränsar dig bakom dig och ta klivet in i Själens era där vi lever i lätthet.

Förutsatt att DU är där! För du är med och bidrar till upplevelsen. Utan dig, ingen expansion.

Varmt & innerligt välkommen!
Carolina Gårdheim
Författare, diplomerad coach, shaman, prästinna och grundare av Kreativ Insikt

 

Tack för din anmälan!

... eller den 29/5 kl 12-13

 
Om du inte kan den 30e maj så kanske den 29e maj kl 12-13 passar bättre? Ett lunchwebinar helt enkelt!
 
Välkommen! <3

Tack för din anmälan!