Livets rytm ger dig friheten att vara DU

När du följer din egen rytm, dansar du med själen och skapar magi i livet. Carolina Gårdheim. Foto: Anja Callius.Hej fantastiska du!

Halvvägs ut på motorvägen kommer det ifatt mig. Minnet, som bubblar upp, av vad vi hade fått höra på morgonen, andra dagen av målarkursen jag spontant anmält mig till på semestern:

– Och kom ihåg att bara 20-25 procent av tiden kommer bestå av att du lägger färg på duken. Resten av tiden handlar om förberedelser, rengöring, efterarbete – och pauser. Då du tar ett kliv tillbaka, tittar på duken och försöker utröna vad som vill födas fram.

Pauser? Jag tänker efter – har jag tagit några pauser idag? Inte en enda! Jag har stått vid staffliet från tio till halvåtta och målat och målat och målat. Tvättat penslar, köpt mer färg och målat och målat och målat. Druckit vatten, köpt mer färg och målat och målat och målat … Jodå, en kort lunchpaus blev det ute på en bänk i solen – en kvart? Sen måla, måla och måla igen.

Jag har följt varenda infall jag fått – Mera blått! Mera rött! Roller! Bubbelplast! Pensel! Mera guld! Glitter! Förmodligen av rädsla för att jag annars skulle börja tänka för mycket, analysera och komma fram till att jag egentligen inte kan måla. Men, inser jag nu, på bekostnad av reflektionen. (Och min hälsa – jag är helt slut när jag åker hem på kvällarna!)

Jag drar, naturligt, parallellen till mitt vanliga liv.

Jag inser att jag fortfarande, trots kunskap om hur viktigt det är, inte är särskilt bra på att pausa. Jodå, jag sätter på en låt och dansar loss då och då på mitt kontor, ibland flera gånger om dagen. Jodå, jag tar ordentliga lunchpauser, sitter och läser, gärna ute. Jodå, jag har min morgonstund och det händer att jag tar en promenad.

Men att, mitt under pågående arbete, ta ett kliv tillbaka, bara titta på det jag skapat och försöka utröna vad som – egentligen – vill födas fram här …?

Inte tillräckligt ofta, inser jag. Jag gör det med viktiga texter, förstås, och med trycksaker, som inte går att ändra i efterhand. Men jag inser att det finns mycket mer som skulle må bra av ett kliv tillbaka.

Jag har en tendens att följa mina impulser och eftersom de är så många fattas mig utrymmet emellan dem.

Det är något jag behöver skapa, inser jag. Medvetet skapa mellanrum, utrymme för pauser.

Nästa dag på kursen utmanar jag mig själv: Idag ska bli pausernas dag!

Idag ska jag titta mer på mina dukar än jag faktiskt målar. Idag ska jag fråga vad som vill bli till istället för att bara följa varenda impuls jag får.

Idag ska jag röja stolen framför staffliet från saker och sitta ner. Titta. Ta en klunk av kaffet, som igår stått kallt och bortglömt hela dagen. Reflektera.  

Sagt och gjort. Jag lugnar ner tempot. Andas mera. Sätter mig ner ibland. Tittar. Blundar. Tittar igen. Känner efter.

Sen målar jag.

Det är då det magiska sker …

Det jag har missat är inte egentligen själva pauserna – det är att lyssna in min egna, inre rytm …

När jag sänker tempot och börjar känna efter inser jag att jag har en egen rytm i mitt skapande, och, när jag följde den, mår både jag och målningen bättre. 

Jag inser att det inte är antingen eller. Eller ens både ock.

Först finns det en tid för att följa impulserna och bara måla, måla, måla, utan att stanna upp och tänka efter. Det är en härlig tid! Full av energi och lust och skaparglädje. Här pausar vi inte, för det behövs inte (om vi inte vill, förstås!).

Men sen, om vi är uppmärksamma på det, kommer signaler om att det är dags att dags att stanna upp, andas ut, öppna ögonen och verkligen titta på det vi har skapat. Rytmen saktar av och blir lugnare. Vi tar ett djupt andetag och ser upp från duken. Tar ett steg tillbaka.

Reflekterar: Vad är det? Vad ser det ut att vilja bli? Vad ger det mig för känslor? Vad vill jag behålla? Vad vill jag förändra? Vad vill jag slänga? Vad får jag för nya impulser? Behöver eller vill jag följa dem, eller inte? Vill jag alls fortsätta på den här målningen? Eller ställa undan den ett tag och istället börja på en ny?

När vi har reflekterat får vi inspiration till en ny fas av målande (eller vad det nu är vi håller på med – skrivande, ritande, problemlösande, organiserande, fotande, spelande, städande, diskuterande, planterande, …). En tid av att, igen, följa de impulser som kommer och inte stanna upp och analysera för mycket. Bara vara i flowet.

Tills det är dags att pausa igen. Dra sig tillbaka lite. Titta. Fråga. Landa. Kanske be om hjälp. Kanske byta spår. Kanske börja om. Eller kanske börja avsluta – kanske det är färdigt att komma ut i världen nu? Eller inte. Det vet vi inte om vi inte reflekterar.

Om vi aldrig tillåter oss att komma in i paus-fasen missar vi hälften av vår egen rytm. Vi fastnar i output. Vi blir dåliga på att lyssna. Ta in. Ställa frågor. Reflektera och lära oss något nytt.

Vi missar en viktig del av oss själva och av livet. Det leder till att vi inte mår så bra som vi skulle kunna. Och att resultatet inte blir så bra som det skulle kunna bli.

———————————-

Måndag morgon efter tre veckors semester, fulla av kreativt skapande.

Jag har fullständigt slängt mig in i färgernas och skapandets värld – varit på träningsläger för höger hjärnhalva – och det känns som om semestern varit fem-sex veckor för jag har varit så närvarande och i nuet. Jag har släppt alla tankar på jobbet, struntat i sociala medier, knappt öppnat datorn. Jag har bara målat och målat. Det har varit underbart.

Ändå har jag inget emot att börja jobba igen. Jag älskar ju mitt arbete!

Jag sätter mig vid datorn. Slänger ett längtande öga på staffliet, som jag ställt upp i ena änden av mitt kontor, så att jag ska kunna ta en paus när som helst och måla lite. Det känns bra. Jag börjar med dagens första uppgift.

När den är klar känner jag att jag behöver en promenad. När jag kommer ut i skogen faller jag i tårar. Jag gråter och gråter, men förstår inte varför.

Mina första tankar går i gamla vanliga hjulspår: Det är något fel på mig. Jag klarar inte att arbeta som andra. Jag kommer aldrig bli ”normal”, klara en vanlig arbetsdag. Varför är jag så känslig?

Men något inom mig motsätter sig det här gamla mönstret. Jag vet ju att det inte är något fel på mig. Jag vet ju att jag är som jag är för att jag ska använda det.

Tillbaka på kontoret sätter jag mig i mitt tempel, går ner i magen och ställer frågan till min själ: Vad handlar det här om?

FRIHET kommer svaret, tillsammans med en bild som blir så tydlig för mig.

Det är dags att skapa ännu mera frihet att vara mig själv. Frihet att arbeta på mitt sätt. Frihet att följa min egen rytm. Skapa på mitt sätt.

För rytmen är färskvara. Den ändras med åren. 

Nu är det dags att ta nästa steg i att skräddarsy livet utifrån mig. Dags att lyssna till den rytm min själ sjunger för mig. Dags att bli ännu mera jag.

Inte för att det är något fel på mig. Utan för att jag då kommer allra mest till min rätt. För att jag då mår som allra bäst själv och samtidigt kan ge som allra mest till dem jag är här för att hjälpa. 

———————————-

När du följer din rytm kan du skapa friheten att vara DU fullt ut.

Vi lever i en tid när det äntligen är dags att bli oss själva, fullt ut. Jag känner det så tydligt. Utan idéer om att det är något fel på oss, att vi inte räcker till. Utan att förminska oss själva. Utan att begränsa oss själva. Utan att hänga upp oss på vad andra tycker. Utan rädslor för att inte bli älskade. Utan rädslor för att inte klara oss.

Det är dags att vi börjar respektera oss själva (och därmed andra) fullt ut, som de fantastiska varelser vi är. Här av en anledning. Med oändliga resurser till vårt förfogande. Alltid älskade, alltid trygga. På ett äventyr utan slut.

För livet är inte ett problem vi ska lösa. Det är ett äventyr vi är här för att uppleva.  

Så vad är din rytm? Din livsrytm. Din arbetsrytm. Din kroppsrytm. Ditt eget sätt att arbeta, må bra, nå resultat. Din skapar-rytm.

Det kommer inte vara “Fullt ös, medvetslös”. Det är det inte för någon, även om vi tror det. Det är inte hållbart i längden.

Det kommer snarare handla om att förbereda sig, måla/göra, pausa, tvätta penslar/sköta underhåll/ta hand om sig, måla/göra, pausa, måla/göra, pausa, tvätta penslar/ta hand om sig, avsluta/föra ut i världen, pausa, förbereda sig på något nytt … och så är vi igång igen.

Pausa en stund och fråga dig själv: Vad är det du håller på att skapa i ditt liv? Vad ger det dig för känslor? Vad ser det ut att vilja bli? Vad är det som vill uttryckas genom dig? Vad vill du behålla? Vad vill du förändra? Vad vill du slänga? Vad får du för nya impulser när du reflekterat en stund? Behöver eller vill du följa dem, eller inte? Vill du alls fortsätta på den här vägen? Eller vill du gå åt ett helt annat håll?

Sen är det dags att börja måla igen. I din egen takt. Lyssna inåt, och följ rytmen … det blir som en dans med universum, med själen, med ditt innersta uttryck. Det som du är här för att dela med världen.

Tack för att du finns.

Vad väcks i dig när du läser det här? Kommentera gärna! Jag är nyfiken.

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare & diplomerad coach för kreativa kvinnor med hjärta som vill leda sig själva & andra i Själens era. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Shine Your Light – Hitta din unika gnista & börja lysa som ledare med hjärta, för dig själv & andra, i Själens era (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

One Response to “Livets rytm ger dig friheten att vara DU

  • Hej Carolina,
    som Vedic Art-lärare blir jag härligt upprymd av ditt inlägg om rytm, då den femte principen är just Rytm. Vedic Art är ju en konstform som just lyfter fram skapandeprinciperna i livet och i konsten. Där man betonar att de här principerna har vi ju alla inom oss och i Vedic Art aktiverar vi principerna och hittar det egna unika uttrycket i måleriet.
    Att hitta sin egna rytm och följa den är så befriande.
    Femte principen Rytm
    ”De skapande impulser som du spontant ger uttryck åt – är din naturliga rytm.
    Flodens egen rytm söker sig spontant till havet”.

Kommentera gärna!

%d bloggare gillar detta: