Vinterdeppig? Sluta kämpa emot och följ ditt energiflöde!

Hej fantastiska du!

Den här tiden varje år är det som om en filt läggs mellan mig och världen. Allt antar ett spektrum av gråtoner istället för den technicolor jag lever i annars. Ljuden och intrycken utifrån dämpas. Jag går mellan att känna mig helt avtrubbad till att bli jätteledsen för ingenting. Jag orkar mindre, äter mindre och sover mer. Jag känner rent fysiskt hur min energi orienterar sig enbart inåt, istället för växelvis inåt och utåt, som annars.

Det tog många år innan jag förstod att det fanns ett namn för det här – vinterdepression.

För mig har det bara alltid varit naturligt att inte planera några stora aktiviteter just i januari-februari – det är tiden då jag stänger in mig och väntar på våren. Som björnen.

Jag har egentligen inte heller tyckt det har varit särskilt märkligt. Med tanke på hur enormt mycket jag skapar och får ur mig under resten av året känns det inte konstigt att jag under en tid känner ett behov av att gå mer inåt, vila, återhämta mig och göra plats för allt som jag vet kommer vilja födas fram till våren.

Jag känner en respekt för att min energi själv vet när det är dags att röra sig inåt och när den är redo att riktas utåt igen.

Så det är precis vad jag gör nu: Jag ställde i förra veckan in tre Facebook live-sändningar som vi hade planerat. Jag har tagit sovmorgnar, fokuserat på det som har känts lättast och roligast av mina arbetsuppgifter, ägnat mig mycket åt att måla, rita, virka, meditera och umgås med vänner som tar mig som jag är, hängig eller inte. Jag har bett mer om hjälp. Jag är mindre ute på sociala medier. Jag var till exempel på en fantastisk målarkurs i helgen, fick en mängd härliga insikter och tog många fina bilder, men jag tänkte inte ens på att lägga ut något på Instagram … Ett tydligt tecken på att jag behöver få ha den här tiden lite för mig själv.

Genom att inte kämpa emot den låga känslan utan låta den, låta mig, vara, och ta hand om mig själv lite extra den här tiden vet jag att jag kommer må bättre och komma tillbaka snabbare än om jag stretar emot.

För om jag pressar mig själv i det här läget kommer jag bara skicka ut tung energi i världen och det är inte vad jag är här för att göra – tvärtom!

Att vara en klar, öppen och ren kanal för den kreativa processen är inte bara att hela tiden ta emot och att föra ut. Det är också att känna när det är dags att stänga ner och låta kanalen fyllas på inifrån tills det åter är dags att låta det flöda fritt igen.

Det är att ta ansvar för sin egen energi, sin egen kropp och det jag sprider vidare till andra.

Samtidigt har jag full förståelse för att alla inte har lika lätt att göra det som jag själv …

Visserligen förväntas jag som entreprenör vara redo att marknadsföra mig själv och mitt företag 24/7 året om, men jag bestämmer ändå över min tid och mina aktiviteter själv. Jobbar du på ett företag eller en organisation har jag full förståelse för att det kan vara mycket svårare att dra i handbromsen den här tiden …

… och det vill jag gärna sätta igång en diskussion runt, för det är inte sunt!

Jag ser tillbaka och tänker att förr i tiden levde vi mer i harmoni med årstidsväxlingar och även andra cykler och växlingar i energin. På vintern jobbade vi till exempel kortare dagar och tog det lugnare, för att på sommaren, när vi naturligt har mer energi, arbeta längre dagar och ha fler aktiviteter.

Idag förväntas vi vara likadana året runt – lika produktiva, lika effektiva, lika utåtriktade, lika sociala, lika kreativa.

Jag tror inte att det är möjligt. Åtminstone inte friskt. I alla fall inte om vi vill maxa livskraft och kreativitet istället för depression och utbrändhet. Och vem vill inte det?

Det här baserar jag inte bara på min egen erfarenhet och på hur många som rapporterar ett lägre stämningsläge under vintermånaderna eller vid växling av årstiderna samt hur många av mina kreativa klienter och vänner som regelbundet kämpar med dippar och deppar, utan också på hur mina guider har förklarat att universum fungerar.

Den insikten har hjälpt mig att förstå min vinterdepp (och mina andra deppar, som kommer regelbundet men är kortare) mycket bättre och därigenom förkortat dem!

Så här …

Från entropi till syntropi – från depression till kreativitet

“Entropi” är ett begrepp med ursprung i termodynamiken, vanligen beskrivet som ett mått på oordning eller brist på energi inuti ett stängt system. Ett system som är stängt mot omvärlden, säger man, kommer alltid att röra sig mot kaos. Begreppet används även inom organisationsteori, där man menar att om en organisation sluter sig mot omvärlden tenderar entropin (oordningen/kaoset) i organisationen att öka. Men med en kontinuerlig interaktion med omvärlden neutraliseras entropin och organisationen kan fungera normalt.

Om vi använder begreppet entropi på vårt mänskliga psyke så kan man beskriva det som en känsla av domning, dysterhet eller känslolöshet, förstämning eller svårmod. Ett deppigt tillstånd alltså!

Men entropin är, precis som allt annat i vår värld, bara ena änden, ena polariteten, av ett spektrum – där vi på den andra sidan hittar kreativiteten. Utan entropi kan kreativiteten helt enkelt inte existera, på samma sätt som att ljus inte kan existera utan mörker.

Och när vi kämpar emot entropin (för vi tror att det är det vi ska göra för att få bort den) stänger vi ner vårt system – vilket leder till att entropin bara ökar!

Nyckeln till kreativitet och livskraft handlar om att förstå och acceptera dess motpol – entropi

Du vet känslan när du är mitt i kreativiteten, i skapandet, inspirationen? Vilken enorm livskraft, vilken fantastisk glädje du känner? För mig är det en känsla av fullständig lycka, meningsfullhet, kärlek och tacksamhet på en och samma gång.

Men efter en sådan kreativ urladdning har jag fått lära mig att kroppen behöver gå in i en sorts vila för att ladda upp för nästa kreativa utlopp.

Och det låter ju egentligen ganska logiskt, eller hur?

Detta vilotillstånd visar sig för oss i form av entropi – en känsla av låg energi, att vi drar oss inåt, känner oss okreativa, lite avtrubbade, hängiga, dystra osv.

Och den känslan är det ju fullt förståeligt att vi inte gillar lika mycket, eller hur? Alltså tenderar vi att försöka motarbeta den genom att antingen “ge upp” – det vill säga bli deppiga på grund av en underliggande rädsla för vad det här tillståndet kan göra med oss. Eller genom att frenetiskt fylla det här känslomässiga “hålet” med tusentals aktiviteter, som om vi kunde få kreativiteten/livsglädjen att komma tillbaka bara vi ansträngde oss tillräckligt mycket …

Men ingen av de här strategierna är hälsosamma för kroppen. När vi gör motstånd mot det naturliga flödet av energi, från entropi till kreativitet tillbaka till entropi till kreativitet osv, riskerar vi att entropin utvecklas till depression eller till andra sjukdomar.

Just depression har vi olika känslighet för att utveckla beroende på vår genetiska profil, men generellt sett kan forskarvärlden idag konstatera att ju mer kreativ du är, desto större känslighet har du vanligen för att bli påverkad av entropiska tillstånd.

Men entropi är inte något dåligt!

Det är det här vi måste förstå och ta till oss: Entropi är egentligen ett oerhört fertilt tillstånd. Det är en kemisk reaktion i kroppen som kommer hastigt – och som, om vi accepterar den och bara låter den flöda genom kroppen, kommer försvinna lika hastigt.

Man kan säga att entropi-stadiet är som ett slags vakuum. Efter en kreativ fas behöver ditt system återhämta sig – ladda, om du vill. För att din kropp ska ha energi att göra det dras din energi tillbaka och riktas mer inåt.

Den miljö som då uppstår i din kropp fungerar ungefär som ett växthus för din kreativitet – om du har tillräckligt med tålamod för att låta det att ske! Om du kan acceptera att du bara går igenom en (nödvändig) fas med lägre energi så kommer något nytt snart att börja växa i dig, något som vill skapas genom dig. I början kommer du inte se det eller veta om det, precis som när fröet gror i marken, men så småningom kommer det upp ur jorden och du blir medveten om att något nytt håller på att växa fram.

Den här växthus-tiden brukar kräva mer egentid, mer ensamhet, färre intryck utifrån, mer tystnad, färre sociala aktivitetet och mindre utåtriktad energi.

Kan vi ge oss själva det kommer det här kreativa fröet kunna gro och så småningom ge sig till känna i form av en idé, en lust, en önskan, en längtan eller en drivkraft till någon aktivitet.

Det viktiga är att båda faserna behövs – både entropin och kreativiteten! (Sen behöver de inte lika mycket utrymme för att det ska bli balans – men utan entropin, om än kort, ingen kreativitet.)

Frågan du INTE ska ställa dig … och vad du ska göra istället

Tyvärr har vi, som jag nämnde tidigare, lite svårt att låta den här känsliga inkubationstiden vara. Istället avbryter vi den ofta genom att ställa frågan: Vad är det för fel på mig? Vad beror det här på? Då avstannar processen och vi skapas som en slags stas och fastnar i entropin.

För den här processen kan inte förstås med intellektet, den sker på en helt annan nivå. Om du försöker förstå den eller göra något åt den förvärrar du situationen och går från den stillhet, återhämtning och vila där din kreativitet får grogrund att återfödas, till oro och frustration, vilket stänger ner och förlänger hela processen. Det motverkar alltså fullständigt det du försökte uppnå med frågan.

Det bästa du kan göra är istället att ge ditt tillstånd minimalt med mental uppmärksamhet! Håll dig stilla och lugn och låt det här stadiet, den här fasen, den här energin, bara passera igenom ditt system. “Bara var” igenom det, så försvinner det ofta lika snabbt som det kom.

När du accepterar entropin som en naturlig fas i ditt liv kommer du bli ännu mer kreativ och med tiden kan det leda till att du knappt ens behöver gå in i entropin förrän den går över.

Och visst är det fantastiskt när livskraften väl återvänder!

Det är som att uppleva våren efter en kall vinter varje gång: Från mörker till ljus. Det är en magisk känsla när dysterheten släpper och vi känner glädje och livskraft igen – som när saven stiger i träden och vårens blomster slår ut.

Den skaparglädje som vill uttryckas efter en tid av naturlig entropi är otroligt kraftfull, full av energi, liv och eld. Inget trött försök att pressa fram en idé eller något kreativt där inte, utan ett oändligt flöde av nytänkande idéer och originellt skapande.

Alltså precis det vi eftersträvar hela tiden! Och var hittade vi den? Jo, där vi minst anade: Bortom acceptansen av det som är … 

I Själens era kommer vi kunna få uppleva syntropi

Som jag har förstått det finns det ett nästa steg som mänskligheten kommer kunna få uppleva när vi tagit klivet helt och fullt in i Själens era, och det är syntesen av entropi och kreativitet: Syntropi.

Syntropi är när energin, istället för att röra sig mot oordning och kaos, automatiskt rör sig mot ännu större medvetande och kreativitet genom ordning och kärlek. Det låter som en utopi, och det ligger än så länge långt borta. Men jag tror på att vi rör oss i den riktningen.

Vi kan naturligtvis redan nu anamma att möjligheten finns och försöka göra det vi kan för att röra oss i den riktningen.

Den kreativa processen är grunden för allt levande liv

Mina guider kallas för Väktarna av Den skapande principen. De talar ofta om den kreativa skapandeprocess som är själva kärnan i allt som är vi. Vi skapar bara genom att finnas till, genom vår energi.

Att lära sig förstå, tillåta och följa den här skapandekraften är, menar de, helt grundläggande för att vi ska kunna både göra det vi är här för och njuta av den här jord-resan vi är på.

Jag förstår också att när vi gör det hjälper vi jorden att röra sig i riktning mot mer syntropi istället för mer entropi. Och det vill vi ju, eller hur?

Vad kan du själv göra för att hjälpa dig själv och därmed världen att ta steget in i Själens era och närma sig denna syntropi?

Begrunda detta:
Mina guider säger att den kreativa energin alltid flödar genom dig i ett kretslopp av inspiration – skapande – släppande/delande – vila – ny inspiration osv:

  • Idé & inspirations-fasen, när du fylls av ny hög energi
  • Den kreativa skapandefasen, då du förverkligar din idé och skapar det du fått inspiration till
  • Släppandefasen, då du känner att det är klart och släpper ut det du skapat i världen, och den påföljande
  • Vilofasen, när din energi går ner, hela ditt system återhämtar sig och inväntar nästa idé & inspirationsfas.

Fråga dig själv:
Är det någon fas du inte tillåter dig att vara i? Är det någon fas du känner stort motstånd mot? Är det någon fas du försöker förlänga med konstgjord andning för att slippa komma in i nästa fas?

Som du har förstått är varje fas lika viktig. Vad kan du göra för att respektera ditt eget ekosystem och tillåta dig att röra dig genom faserna utan att döma dem eller lägga värderingar på dem?

Och nu till en kanske ännu viktigare fråga …

Hur kan vi tillåta större marginaler för den här variationen, så att vi kan öka den totala mängden kreativitet och livsglädje i världen?

Som jag nämnde tidigare ser jag väldigt små marginaler i vårt samhälle idag för att vi ska kunna respektera den här variationen i det kreativa flödet och tillåta oss att regelbundet vila i entropin, så att vi kan föda fram ny skaparkraft och kreativitet.

Hur ser det till exempel ut på din arbetsplats? I skolan? Hemma? Har du marginaler att kunna dra in på externa aktiviteter i perioder, kortare eller längre? Har du hjälp att kalla in när du behöver? Kan du ta hand om dig på ett sätt som gör att du smidigare kan gå igenom de här perioderna av entropi, så att de blir kortare och du istället kan landa i större kreativitet och livsglädje?

Om inte, vad kan du och jag göra för att förbättra den situationen?

För jag vill inte behöva medicinera för att passa in i samhällets tempo när jag mår bättre (och i längden bidrar mer!) av att bara få vara som jag är. Jag vill inte döma mig själv för att jag är låg ibland. Jag vill inte höra att jag ska rycka upp mig. Jag vill bara kunna acceptera mig själv – den oändligt geniala skapelse som är min kropp och min själ – och låta mig själv få vara som jag är. Får jag det? Får du det?

(Och observera att ingen skugga ska falla över den som medicinerar! Ibland måste vi det. Jag tar själv adhd-medicin, även om det handlar om en väldigt låg dos, och det är något jag jobbar på att på längre sikt kunna slippa helt, men jag är inte där än.)

Det här handlar inte om antingen/eller, svart-eller-vitt, för-eller-emot. Jag vill bara lyfta frågan: Har vi skapat en miljö som främjar livskraft och kreativitet eller kan vi bli bättre på det? I så fall, hur?

Samtalet måste börja någonstans. Kanske vid fikabordet på din arbetsplats?

Hur landar det här hos dig? Känner du igen dig? Vad tycker du vi kan göra, konkret, för att utöka marginalerna på till exempel våra arbetsplatser? Kommentera gärna, jag är nyfiken!

Med kärlek & full acceptans,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Shine Your Light Sisterhood & Kreativ Insikt, författare, prästinna, Shaman, civ ek DHS & diplomerad coach för kreativa kvinnor med hjärta som vill leda sig själva & andra i Själens era. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Shine Your Light – Hitta din unika gnista & börja lysa som ledare med hjärta, för dig själv & andra, i Själens era (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

Kommentera gärna!

%d bloggare gillar detta: