På andra sidan skuggan hittar du din superkraft

Hej fantastiska du!

Är det något jag har lärt mig genom livet så är det att det är först när vi vågar se våra mörkaste skuggor i vitögat som resan mot genuint helande kan börja.

Det är först då vi kan älska hela oss själva, precis som vi är. När vi slutar blunda för de delar av oss som vi egentligen inte vill se. De vi skäms över. De vi mår dåligt över att vi har. De vi om och om igen stoppar tillbaka ner i källaren.

För det är så smärtsamt att se dem, att vi gör allt – precis allt – för att undvika det.

Och vi är så smarta och listiga … Så otroligt skickliga på att lura oss själva. Jag har själv varit där så många gånger!

”Jodå, jag älskar mig själv som jag är” (läs: ”när jag är sån som jag vill vara/mitt ’bästa jag’”, för de delarna som jag har svårare att älska har jag skickligt arrangerat mitt liv så att jag slipper konfrontera …).

”Ja, i min ungdom kunde jag skämmas för den här delen av mig, men nu har jag lärt mig att acceptera och omfamna den!” (läs: ”åtminstone ibland …”, för den rest som är kvar är så djupt undantryckt att du inte ens är medveten om den – den märks bara genom hur du själv-saboterar, inte lyckas med det du egentligen vill eller då och då tappar kontrollen över ditt beteende och plötsligt säger eller gör saker som ”inte är du”…)

”Nej då, jag har ju gått i terapi, så jag har inga skuggor” (läs: ”och det var så jobbigt, så jag lyckades inte bara lura mig själv utan även min terapeut att vi var klara med det där …”, för skuggorna är så obehagliga att möta att du kan intala inte bara dig själv utan hela din omgivning att de inte existerar – men de märks i att du inte riktigt mår så bra som du skulle kunna, att du har svårt att sova om nätterna, att du blir stressad, att du har svårt att säga nej eller att du inte gör din grej, trots att du innerst inne längtar så …).

Och det är inte svårt att tro på oss själva. För vi har tryckt undan skuggan så långt ner i mörkret att vi ofta inte ens är medvetna om den längre.

Men tro inget annat än att den fortfarande finns där, hur skickligt du än har gömt den. Har du inte arbetat aktivt med att plocka fram dina skuggor ur dina skrymslen och vrår kan jag nästan garantera att du har några som ännu ligger där och lurpassar …

Och tro mig när jag säger att de styr hela showen!

Det kan du vara säker på. För det som vi inte är medvetna om kan vi inte heller styra – det styr istället oss.

Undrar du varför du ännu inte gör det du egentligen vill göra? Det du känner att du är här för att göra? Det är din skugga som styr och ställer.

Undrar du varför du stoppar dig själv hela tiden, trots att det du siktar mot känns så väglett? Varför det verkar så lätt för andra att göra eller vara det där som du egentligen skulle vilja? Skuggan.

Undrar du varför du ännu inte känner dig hel, trots att du står framför spegeln varje dag och säger Jag älskar dig till din spegelbild? Skuggan igen.

Undrar du varför du, som annars är så ansvarstagande och ordentlig, plötsligt – när något viktigt står på spel, något som skulle kunna leda dig till det som du innerst inne vill – blir slarvig eller skjuter upp det du måste göra till i sista minuten och saboterar för dig själv? Skuggan, skuggan, skuggan.

Det vi skäms allra mest för är porten till våra största superkrafter

Hon lurar i vassen hela tiden. Söker din blick, hoppas att du ska våga se henne. Ropar på dig – högt! – men du har slagit dövörat till.

Det är för obehagligt. För smärtsamt.

Du vill ju inte vara DET. Du har en gång för alla bestämt att du under inga omständigheter tänker vara eller göra DET något mer.

För DET är oacceptabelt. DET är skamligt. DET är inte tillåtet. (Enligt ditt inre barn, som en gång bestämde att det var så, eftersom hon inte hade andra verktyg att ta till för att handskas med situationen.)

Därför har du stoppat ner DET i skuggan. Så djupt ner att du aldrig mer ska behöva se det som en del av dig. Du har förträngt det, fördömt det, förskjutit det. Och därmed har du förskjutit dig själv – och det är anledningen till att du självsaboterar, inte uppnår dina drömmar och har svårt att älska dig själv helt och hållet.

Vad är ditt DET?

Det som du, förmodligen redan tidigt, bestämde dig för att du aldrig någonsin mer skulle vara, göra eller känna, för det gjorde för ont, det var av inte okej, det var helt enkelt fel.

Men DET längtar efter dig. DET vill att du ska se det, erkänna det, låta det komma in i värmen och få vara en del av dig igen.

För DET är – trots att du har spenderat ett helt liv med att övertyga dig själv om motsatsen – en helt naturlig, normal och nödvändig del av dig.

DET är DU. Också. Precis som alla andra delar av dig själv.

Den som skäms för att ta för mycket plats kan få svårt att ta sin rättmätiga plats – och att låta andra ta sin.

Den som skäms över att visa sig sårbar och be om hjälp kan få svårt att vara genuint generös mot och hjälpa andra.

Den som skäms för sin ilska kan få svårt att sätta gränser och ta hand om sig själv, så att hon får tillräckligt med kraft och energi att nå ut med det hon är här för.

Utan DET, utan den här delen, är du inte hel och kommer aldrig att känna dig hel. Utan den här delen kommer du inte att stå i din fulla kraft. Utan den här delen kommer du inte kunna göra det du kom hit för att göra fullt ut.

DET är svaret på din fråga.

DET är din största utmaning. Din resa. Din expansion.

DET är den saknade länken. Den du sökt efter så länge, men aldrig trott skulle vara just … DET.

Bakom DET gömmer sig din allra största superkraft ...

Den som du aldrig kan komma åt utan att låta DET komma fram i ljuset.

Så låt henne nu, äntligen, få komma hem. Våga möta hennes blick. Våga erkänna henne som en del av dig. Våga äga henne så att du kan äga dig själv,

För du är vuxen nu. Idag kan du se att det du trodde då inte är sant. Idag kan du se att den här delen inte är fel, oacceptabel eller otillåten, utan en naturlig del av dig som du behöver.

Idag har du mer erfarenhet och större kunskap om världen, fler strategier och verktyg att ta till, än när du förpassade den här delen av dig själv ner i det omedvetna och därmed förnekade dig själv.

Be henne att visa sig för dig. Ta någon i hand om du behöver, och höj blicken för att se henne i ögonen.

Du klarar det. Du vågar. Jag vet det.

För det är vad du innerst inne har längtat efter i hela ditt liv

Pusselbiten du har saknat. Kärleken och acceptansen du har sökt hos andra.

Tillåtelsen att vara hela du.

På andra sidan rädslan, på andra sidan skuggan, väntar din superkraft.

Den du behöver för att kunna göra det du kom hit för. Nyckeln som låser upp låset i din blockering. Svaret på din gåta.

Du kanske är här just för att ta plats – och hjälpa andra att göra detsamma?

Du kanske är här för att inspirera andra att finna styrkan i att visa sig sårbar?

Du kanske är här för att ta bladet från munnen och med emfas och kraft påtala vad som inte fungerar – och hjälpa oss att hitta fram till hur vi kan göra istället?

När du bjudit in dina skuggor att åter ta plats vid ditt bord, kan du hitta fram till ditt hälsosamma jag. Hon, som är den som bestämmer om och när du ska använda dig av alla dina fantastiska gåvor och egenskaper, istället för att de styr över dig. Hon, som älskar och uppskattar hela dig, även de sidor som inte var okej i barndomen.

Hon, som i sanning är ledaren i sitt liv, och därmed kan blir det även för andra.

Det du skämts så över, det som var så fel, blir plötsligt det du har mest hjälp av för att åstadkomma det som du kom hit för.

Tack för ditt modiga arbete med att lysa ljus på alla skuggor. Du behövs. Hela du.

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är andlig barnmorska för medvetna ledare i Själens era. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Fler relaterade

Dela gärna

Facebook

3 svar

  1. Tack!! ❤ Jag grät stort när jag läste din text och mina skuggor framträdde för mig. Jag älskar stort och av hela mitt hjärta. Och bestämde mig som barn att det är fel. Blev sviken och utnyttjad av mina nära. Bestämde mig då för att jag aldrig kommer att få bli älakad stort tillbaka. Ger så mycket kärlek och bevisar gång på gång för mig själv att det är så och att det är fel på mig som gör det. Fast med den passionen och kärleken har jag gjort allt jag drömt om och lyckats förutom att få den kärleken tillbaka av en man och vänner. Så det var mina skuggor som jag har. Nu måste jag bara komma på vad, hur jag gör med den här insikten…

    1. Så fint att du fick syn på hur du stoppat dig själv från att älska med hela ditt hjärta, Annelie. Det är första steget: Medvetenhet. Du har börjat dra fram det här beteendet/egenskapen ur skuggan. Nästa steg är att välkomna det tillbaka till dig. Lära känna det. Utforska hur det skulle vara att låta det ta plats i ditt liv igen. Det kan du göra på många olika sätt, t ex genom att skriva från den platsen i dig själv eller känna in den energin och vara den. Delen “älska stort” behöver få plats hos dig igen, efter att ha varit förvisad så länge. Känner du att du behöver hjälp eller vägledning kan det vara ett arbete att göra tillsammans med en duktig terapeut. Annars kan du komma långt med eget arbete också, nu när du tagit det första viktiga steget att lysa ljus på skuggan. Lycka till! ♥ Carolina

  2. Tack Carolina för ditt svar och tack för allt fint du förmedlar❤ Jag kände att det var en av nycklarna jag behövde för att fortsätta jobba med mig själv för att bli mitt sanna jag helt och fullt ut. Tack än en gång❤ Annelie

Kommentera gärna!

Upptäck andra inlägg