Blir du triggad när du hör ”välj glädje”? Du är inte ensam!

Hej fantastiska du!

– När jag hör allt det här pratet om glädje blir jag arg! Det är inte bara att ”vara glad” så blir allt bra. Jag måste få vara deppig, jag måste få vara arg, jag måste få vara sur. Jag blir triggad när jag hör ”välj glädje”!

Under vår senaste kanaliserade meditation i Shine Your Light Sisterhood blev vi upplyfta till glädjens frekvens. En fantastisk energi, där det (i alla fall för mig) var helt omöjligt att inte le stort (det hörs på inspelningen hur mitt leende går från öra till öra hela tiden vi är där uppe!).

Vi fick känna hur det känns att låta den här lätta energin av glädje och lust ligga till grund för allt vi gör, även när vi gör svåra och tunga saker. Hur vi nu har kapacitet att föra in ännu mera glädje och lust i våra liv. Hur vi kan låta glädjen ta beslut åt oss istället för borden och måsten.

Efteråt, när vi öppnade upp för frågor, ställde en av deltagarna ovan fråga och fick medhåll av ytterligare några i chatten, som känt likadant.

Känner du igen dig?

Blir du också triggad när någon pratar om att ”välja glädje”?

Blir du också arg och tolkar det som att du inte ”får” vara arg, sur eller ledsen?

I så fall är du inte ensam! Många har som barn fått höra att ”ingen gillar ett trumpet ansikte”, ”sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min” och ”torka tårarna, nu gör vi något roligt istället”.

Slutsatsen och känslan hos det lilla barnet blir att det inte är okej att vara arg, ledsen eller sur. Att det är känslor som man ska försöka ta sig ur så snabbt som möjligt. Och hellre genast ”bli glad” igen.

Inte så konstigt då om din lilla tjej kommer och ryter till nu istället! Hon vill ju fortfarande få visa sin ilska, låta sina tårar flöda och få vara sur!

Men det vi inte tillåter oss själva projicerar vi lätt ut på andra. Det gör ont att ta in att det är du själv som stänger ner din ilska/sorg och inte tillåter dig att visa den. Oavsett om det beror på att det var den enda strategi du hade tillgång till som barn, när du möttes av attityden att ilska/känslor inte var okej.

För det var det beslut du tog som litet barn. ”Jag ska aldrig mer bli arg/gråta öppet/visa mig på dåligt humör.” För det var inte okej, accepterat, tillåtet eller tryggt.

Sedan dess har du tryckt ner beteendet att vara arg, ledsen och sur i det som kallas skuggan, det undermedvetna, det som du inte vill ska vara en del av dig (men som alltid är en normal, hälsosam och viktig del av dig, utan vilken du inte kan känna dig fullständigt hel).

Men det vi försöker trycka ner kommer alltid upp på ett sätt eller annat …

Det är därför du plötsligt blir vrålarg när du sitter bakom ratten. Du, som aldrig annars är arg … Eller så pyser ilskan ut som passiv aggressivitet och sticker nålar i din omgivning, mot din vilja känns det som, för du kan inte styra över det – det bara kommer …

Du kan också bli triggad av andra som visar sin ilska och fördöma dem.

För när du inte får vara arg, då ska inte heller andra få vara det, säger barnets (och skuggans) logik.

Samma sak med tårar, sorg och nedstämdhet.

Och har du ofta fått höra just att du borde vara glad istället för ledsen, arg eller sur, så kan även ”glad” bli som ett rött skynke framför ögonen!

Det kan gå så långt att du till och med har svårt att vara glad ens när du faktiskt är det – och du kan också bli triggad av människor som visar mycket glädje.

Sorgen och ilskan över att du själv inte ”får” visa alla dina känslor gör att du kan få svårt att skilja på äkta glädje och den forcerade ”glädje” du upplevde att du påtvingades som barn. Du ser enbart den hycklande glädjen, som skymmer sikten och minskar möjligheten att upptäcka och njuta av de äkta känslorna.

Paradoxen blir att det som de vuxna i din barndom ville uppnå – glädje istället för tårar eller ilska – istället vänts i dess motsats: Att inte ha full tillgång till din sorg och ilska kan alltså leda till att du får svårare att känna äkta glädje.

För alla känslor vi trycker undan – och det kan även gälla glädje, för en del upplever att det inte är okej att visa stora känslor av någon sort – begränsar den repertoar av känslor, egenskaper och handlingar som du har tillgång till.

När du trycker ner ilskan kan du till exempel få svårt att sätta gränser. Du kan få svårt att skapa det du vill i livet. Du kan få svårt att skydda dina nära och kära. Du kan få svårt att stå upp för det som är viktigt för dig.

När du inte tillåter dig att känna sorg eller nedstämdhet, kan du få svårt att få kontakt med din inre vägledning, din kanal. Du kan få svårt att känna och visa kärlek. Du kan få svårt att känna empati och medkänsla. Du kan få svårt att avgöra när du ska ta en paus och vila och när du kan köra på.

Känner du igen dig?

I så fall kan jag varmt rekommendera att börja prata med de känslor du har tryckt ner och bjuda in dem att åter bli en del av dig igen.

Låt till exempel din ilska tala genom att skriva från den (du behöver inte låta den gå ut över andra, bara låta den få göra sin röst hörd, till en början enbart inför dig), känna den i din kropp, låta den få veta att den är okej, den är välkommen, den är en viktig del av dig, som du inte vill vara utan.

När du gör det återtar du kontrollen över dig själv och slipper bli kidnappad av skuggan och därmed inslängd i beteenden som inte egentligen är du, som projiceringar, utbrott, dömanden, passiv aggressivitet, utmattning och så vidare.

När du åter tillåter dig själv att äga, känna och visa de här delarna av dig kliver du in i ledarskap. Det är då du kan VÄLJA din ilska när du behöver den. Du kan välja att låta din sorg flöda så att den kan lämna kroppen istället för att fastna, som den annars gör när vi dömer och försöker trycka undan den.

Och då kan du, äntligen, VÄLJA GLÄDJE. Utan att det känns som ett övergrepp, som när du var liten. För nu är det DU som väljer. Och du väljer inte samtidigt bort något annat – ilskan, nedstämdheten, sorgen, surheten får OCKSÅ finnas. Sida vid sida.

För allt detta är du. Allt detta är naturliga och viktiga delar av dig. Allt måste få finnas, flöda och kommunicera genom dig. Endast så kan du känna dig hel.

Utan kontakt med alla dina känslor får du svårt att kommunicera med din egen inre vägledning, vars främsta språk är just dina känslor, och därmed svårt att lita på dig själv.

Så det är viktiga saker, det här, för att du ska kunna ha tillgång till hela dig själv och vara den ljusledare du kommit hit för att vara.

Vad väcker det här i dig? Kommentera gärna!

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är andlig barnmorska & coach för energimedvetna ljusledare. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Fler relaterade

Dela gärna

Facebook

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *