Minnet från sjuttiotalet inspirerade mig till en tankeväckande Sommarsolstånds-ritual

Hej min magiska vän,

Det var midsommarafton någon gång på sjuttiotalet.

En man i en båt ropade ”Är det här Einars brygga?” till några tjejer som solade topless (det gjorde man på den tiden) på en brygga i en djup vik i St Annas skärgård.

”Ja, det är det!” svarade de, medan de skyndade att ta på sig bikini-överdelarna och spejade ut mot vattnet för att få syn på den som ropat.

Mannen, med ett tidstypiskt stort skägg, ett brett leende och en osedvanligt vacker mahogny-båt, gled in mot bryggan och lade till med god hjälp av tjejerna, som tog emot tampen, höll ut båten medan fendrarna slängdes ut och förtöjde skönheten, medan de kikade under lugg på främlingen som dykt upp, till synes från ingenstans, mitt i paradiset.

Det visade sig att mannen sålt sin smäckra båt till bryggans ägare och själv kört ner den för leverans.

Eftersom det ändå var midsommarafton, och eftersom båten var så fin, och eftersom mannen verkade så trevlig, och eftersom han ändå inte verkade ha något annat att göra, och eftersom det fanns en dam på bryggan som var nyfiken av sig … så bjöds han naturligtvis att stanna kvar för att delta i midsommarfirandet.

Och så gick det som det brukar i sagor – även många av de som är sanna, som den här: På dansbanan senare på kvällen blev mannen med det stora skägget och den nyfikna brygg-damen förtroliga med varann.

Kärlek hade uppstått denna den vackraste av dagar och längsta av nätter.

Och hade damen ifråga inte olyckligtvis gått bort för några år sedan, hade de förmodligen än idag varit ett par, de här två. Visserligen aldrig inför prästen, men alltid inför varandra.

Varför berättar jag det här?

Jo, de här två hade nämligen en speciell midsommar-tradition: De lovade sig bara till varandra på ett år i taget, och varje midsommarafton omförhandlades relationen.

Då gick de syn på förhållandet, vägde för och emot, talade sant och äkta med varandra, berättade vad de tyckte om och uppskattade hos den andra, delade sina önskningar inför framtiden, utlovade bot och bättring om det behövdes och i så fall hur, för att till slut landa i ett förnyande av löftena. Okej, ett år till.

(I ärlighetens namn hörde jag bara talas om detta på lite håll, jag var gubevars ganska liten själv när det begav sig, så jag vet inte säkert om det var exakt så här det gick till. Lite har jag väl gissat och skarvat, men på det stora hela taget ska det stämma.)

Minnet inspirerade mig till en ny tradition …

Minnet av den här midsommaren på sjuttiotalet när jag var en liten tjej och det den fick som resultat väckte upp en längtan hos mig att göra något liknande – men med ett delvis annat fokus.

Jag ville inte göra det på midsommarafton, då vi ju brukar ha fullt upp med sill, stång, dans och små grodor.

Så jag valde den 21 juni istället, Sommarsolståndet. Den enda tradition vi har den dagen är väl den rituella kommentaren ”och nu blir det mörkare igen”. Men egentligen är det ju den dag som sedan urminnes tider har firats för att hedra solen, ljuset och jordens rikedom.

Så min Sommarsolstånds-ritual ser numera ut så här …

Först plockar jag en vacker bukett sommarblommor att låta ögonen njuta av.

Är det på kvällen tänder jag ett ljus, annars njuter jag (förhoppningsvis) av solens strålar i lagom dos.

Sedan tar jag några djupa andetag, slappnar av och landar ner i magen, där jag har min inre vägledning, som jag ber om hjälp att guida mig genom övningen.

Så tar jag en penna och ett stort papper (eller en padda/dator), där jag skriver ner följande rubriker:

TACK!                       JA!                       JA, MEN …                       NEJ!

Tips! Eftersom jag kan behöva flytta saker mellan de fyra olika kolumnerna vartefter jag känner efter, kan det vara en bra idé att antingen använda post-it-lappar, en dator eller åtminstone en raderbar penna.

Du får också gärna använda den här pdf:en som du får av mig som gåva!

Kolumnen TACK är till för ...

Allt jag är tacksam över just nu! Allt som är bra. Allt jag uppskattar i mitt liv, i mina relationer, i mitt arbete, hemma, på jobbet, i världen, min hälsa, mina intressen och så vidare.

När jag läser igenom den här kolumnen blir jag glad, en bra början på ritualen!

Ibland får jag dessutom syn på något jag glömt att tacka någon för eller något jag uppskattar hos någon, som jag inte (ännu) berättat för dem. Då skriver jag en påminnelse till mig själv att göra det så snart som möjligt!

Sen tar jag ett djupt andetag in, pustar ut och grundar mig i magen och marken igen.

Kolumnen JA! fyller jag med ...

Allt som jag absolut vill ha kvar i mitt liv precis som det är idag. Det vill säga de aktiviteter, förhållanden, relationer, miljöer och andra saker som jag alltså väljer att förnya mina löften med!

När jag läser den här listan blir jag också glad.

Och även här kan jag komma på saker att tacka för. Det är ju fantastiskt att ha saker i sitt liv som är precis som man vill ha dem, eller hur? Och varje gång vi visar uppskattning och/eller tackar för något beställer vi ju mer av det från universums berömda beställarservice … :) 

Sen andas jag in och ut igen i ett stort andetag, landar tillbaka ner i magen och ber min inre vägledning hjälpa mig med nästa kolumn.

Kolumnen JA, MEN ... är intressant!

Här fyller jag nämligen i allt som jag vill ha kvar i mitt liv, men som jag känner att det är dags att göra någon slags förändring med.

Det är alltså sånt som är till övervägande del bra och gott, som harmonierar med mig just nu, men där det finns någon del som skaver en aning.

Jag kanske vill fortsätta driva mitt företag, det står på JA-listan. Men det är någon del som skaver … så jag känner efter vad det är och landar i att jag vill förändra någon tjänst eller produkt, hur jag lägger upp mina arbetsdagar eller något annat.

Eller så vill jag behålla min goda kondition, men förbättra min styrka.

Eller behålla mitt hem, som jag älskar, men måla om ett av rummen.

Det här är en önskelista. Jag förbinder mig inte att göra eller förändra allt på listan på en gång!

Den här kolumnen väntar jag med att läsa igenom tills jag gjort även den sista. 

Kolumnen NEJ! är viktig för en energimedveten ledare

För här ryms allt som jag är färdig med och redo att lämna eller släppa, inte längre trivs med eller som inte är bra för mig (längre) och jag därför inte vill ha kvar i mitt liv framöver.

Jag väljer alltså att inte förnya löftena!

Tips! Det är viktigt att inte bara se den här kolumnen som en lista av ”dåliga” saker.

För allt flödar, eller hur? Något kommer in i ditt liv – en relation, en uppgift, en vana, ett intresse, ett arbete, en frisyr, en träningsrutin … – och just då är det helt rätt.

Några år/månader/veckor senare har du utvecklats, livet har förändrats och du är på en annan plats. Då kanske den där saken inte längre är i harmoni med dig. Det betyder inte att den är ”dålig”, bara att du är klar med den.

Då är det dags att släppa den. Låta den flöda vidare någon annanstans – och frigöra bandbredd hos dig för något nytt som väntar på att få komma in.

Ofta tenderar vi att vänta lite för länge med att släppa sånt som vi egentligen är klara med. Vi väntar kanske tills något ska hända som ger oss en “anledning” att gå vidare. Men det blir en forcerad övergång och gör att vi emellanåt får gå igenom onödigt jobbiga separationer som tar mycket energi.

Energimedvetet ledarskap innebär att känna in redan när något är på väg ut ur ditt liv och reagera i tid, så att utfasningen kan gå smidigt, som en del av det ständiga naturliga in- och utflödet av energi i ditt liv.

Här tar jag därför ett extra varv och känner in vad som inte riktigt längre är helt hundra i harmoni med den jag är idag. 

När jag går igenom den här listan blir jag medveten om hur mycket jag har lärt mig genom att allt detta har flödat in, och snart och ut ur, mitt liv (om det så bara skulle vara insikten att jag inte längre vill ha det i mitt liv – men vanligtvis är det förstås mer än så).

Allt som kommer in i våra liv kommer med lärdomar och insikter. När vi kan se och uppskatta dem är det vanligtvis mycket lättare att släppa det som inte längre känns i harmoni med oss där vi är nu.

Sen tittar jag på båda de två sista kolumnerna – JA, MEN … och NEJ!

Om det är mycket jag vill ändra och/eller göra mig av med, får jag prioritera. Stämma av med magen, vad är allra viktigast? Var ska jag börja? När ska jag göra det.

Sen skriver jag för varje sak: Hur tänker jag att jag ska göra detta? Och när?

För det kan ju vara saker som jag inte just nu vet hur jag ska lyckas förändra eller släppa. Men bara genom att ha uttalat för mig själv att det är vad jag vill, så öppnar jag upp för min egen inre vägledning och även för yttre möjligheter att öppnas och hjälpa mig få syn på hur det kan gå till.

Blir det praktiska att göra-saker skriver jag in det i kalendern på en gång. 

Det känns bra att ha gjort en översyn och förnyat löftena till mig själv och mitt liv. Nu är jag redo att ta mig an nästa år!

TIPS! Självklart kan du också göra den här övningen tillsammans med din partner, för ert gemensamma liv!

Att då och då stanna upp skapar större närvaro och nerv i livet

Hur ofta hör jag inte människor som säger saker i stil med ”Vad hände? Livet bara flög iväg och plötsligt står jag här, utan att veta hur jag kom hit!”

Det vill jag försöka undvika. Jag vill vara så medveten jag kan (och inte lyckas jag alltid, men jag försöker åtminstone!), så att jag kan säga att jag i alla fall gjort vad jag kunnat för att det ska bli så bra som möjligt.

En sådan här liten enkel ritual en gång om året (eller oftare) hjälper en bra bit på vägen.

Har du provat? Vad hände? Eller har du någon liknande ritual som hjälper dig att hålla dig medvetet närvarande och i harmoni med själen? Berätta gärna, jag är nyfiken!

Med kärlek & önskan om en magisk midsommarhelg,
Carolina

Carolina Gårdheim är andlig barnmorska & coach för energimedvetna ljusledare. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Fler relaterade

Dela gärna

Facebook

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *