Blogg

Ofokuserad, trött, ”lat”? Det kan bero på din expansion – gör så här!

Hej fantastiska du!

Det är inte enbart kontakten med vår inre vägledning och våra andliga hjälpare som jag tycker mig märka att vi har internaliserat mer (vilket jag skrev om i förra blogginlägget).

Jag har också noterat att det verkar som om vi får svårare och svårare att göra sånt som inte harmonierar med själens önskan för oss. Eller att vi på olika sätt får ”hjälp” att sluta göra det vi inte längre ska och börja göra mer av det som är vår väg.

Känner du att du blir tröttare än tidigare när du pushar dig att göra något som du innerst inne vet inte är ditt att göra nu?

Sånt som du gör av gammal vana, för att du tänker att det förväntas av dig, av rädsla för vad som skulle ske om du inte gjorde det och så vidare?

Tappar du geisten och får svårt att fokusera på sånt som du inte (längre) tycker är roligt, inspirerande eller givande? Gör tusen andra saker istället och längtar bara efter att få göra det där som du verkligen brinner för?

Blir du till och med utmattad av att hela tiden låta din innersta längtan stå tillbaka, för att du ”måste” göra det ena eller det andra först?

Eller händer det andra saker i din omvärld som omöjliggör att du fortsätter med det du håller på med, som du innerst inne vet att du egentligen inte heller längre ska göra?

I så fall är du inte ensam.

Jag ser, hör och känner av en större oförmåga att gå emot oss själva och det som är vår väg.

Och det här gäller även dig som redan gör din grej! För ”att göra sin grej” betyder ju aldrig att göra samma sak hela livet. Tvärtom! Det är en fantastisk och svindlande resa i att hela tiden fortsätta expandera, utvecklas och växa – och för att göra det behöver vi utsätta oss för nya saker, välja nya vägar, få nya intryck, utmanas och tycka att det är lite läskigt, men göra ändå … Gör vi samma sak hela tiden stagnerar vi. Och det är inte vad vi kom hit för.

Så vad är det som pockar på för dig? Vad längtar du efter innerst inne? Vad höjer din energi, får ditt hjärta att bulta, benen att dansa och själen att le?

Ta en stund och tänk och känn efter.

För du kanske har gömt denna längtan så djupt att du inte ens är medveten om den längre. Du kanske har bestämt en gång i tiden att det där, det är inte möjligt, det är inte för mig, det skulle aldrig gå … Eller så är det något som är så nytt att du inte ens tänkt tanken att det skulle kunna vara det som är ditt nästa steg i denna dans med själen, som du är här för att njuta av!

Jag läste i en artikel nyligen om någon som sa ungefär ”följ inte dina drömmar, de är just bara drömmar – fokusera istället på det du tycker är viktigt”.

För mig är det precis samma sak.

När jag gör det jag tycker är viktigt – eller engagerande, roligt, utmanande, givande, spännande, underbart, meningsfullt – då följer jag mina drömmar.

Och det är i sin tur samma sak som att följa själen. Själen, vår inre vägledning, som hela tiden, med hjälp av våra känslor, pekar oss i riktning mot vår väg. Vårt syfte. Vår glädje. Vår mening. Vår expansion. Vårt liv.

Och det är den resan som jag tycker mig märka att vi får ännu mer hjälp med att välja eller röra oss mot nu – genom att vi får svårare och svårare att inte göra det.

Om det är så för dig (och det tror jag du känner innerst inne), missbedöm inte din ovilja för lathet, din svårighet att fokusera för en diagnos, klimakteriet eller dålig näring (det kan förstås också vara det, men om du redan sållat bort andra anledningar, så överväg åtminstone den här!). Missbedöm inte din trötthet för en klinisk utmattning eller de omständigheter som kullkastar dina planer för otur eller slumpen.

För det kan helt enkelt bara vara din själs sätt att kommunicera till dig att det är dags att ta nästa steg.

Du är på – för din nuvarande frekvens – fel plats. Gör fel saker. Eller hänger med fel människor. Du är för ”hemma” med det du gör och utvecklas inte längre.

Du har expanderat så mycket att du fått tillgång till ett nästa steg som inte tidigare var tillgängligt. Men nu har blivit det. På den högre frekvens som du numera verkar från.

Jag säger inte: ”Säg upp dig på stört och börja sy makramé på heltid” (men om du innerst inne känner att det är vad du behöver göra, så säger jag inte heller emot dig!).

Det jag säger är: ”Om makramé är det som får ditt hjärta att flöda över, vad kan du göra idag för att kunna ’makramera’ mera, och sedan ännu mera, och sedan ännu mera? Gör det!”

Gör mer av det som din själ pekar dig mot. Det som drar i dig. Det som verkar så oförskämt roligt, så oerhört viktigt eller så pirrigt spännande att du knappt kan hålla dig i styr …

Jag ber dig utmana dig själv att tänka tanken att det också är det du ska göra. Då kommer du få mer energi, känna större engagemang, bli gladare – eller hur den nu har uttryckt sig för dig, denna nya nivå av internalisering av själen och vår inre vägledning som vi upplever nu, och som hela tiden puttar dig i riktning mot själens väg. Din väg.

(Och vi som följt själen länge vet ju att den där längtan inte alltid betyder att det är just det vi sedan ska syssla med på heltid, utan bara just att det är det vi ska göra mer av – sedan kan den höjda energi vi får av att göra det vi älskar leda oss vidare till något helt annat.)

Vad väcker det här i dig? Berätta gärna! Jag är nyfiken.

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är andlig barnmorska & coach för energimedvetna ljusledare. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Fler relaterade

Dela gärna

Facebook

4 svar

  1. Tack innerligt för texten. Det fanns inget annat jag behövde just nu som kom så lägligt än att läsa just ditt inlägg. Det fick mig att påminnas och även vakna på ett positivt sätt. Tack för det du gör och tack för även du är du!

  2. Hej Carolina . Kan erkänna att jag inte ens orkat läsa hela texten än. Redan början fick mig att inse att jag har tappat bort nästan all min geist. Hittar inget intressant i någonting. Knappt kunnat gå på 1 1/2 månad pga höftskada. Låst till hemmet som blivit en svinstia för gubben har haft sitt eget projekt i sommar o nu jobbar igen. Känner mig som en parasit. Att komma igång m något kreativt, skriva, måla osv är omöjligt. Gissar att jag mår bättre om och att jag sänder bättre vibbar om jag mår bra i mig själv? Att ”göra min grej”. Hittar ingen grej dock. Slut i skalle och kropp. Orkar inte läsa peppböcker osv Förlåt för ett negativt inlägg men bara känner att jag måste få berätta just Min verklighet nu.
    Jag är ju egentligen en glad o sprallig person. Men nu undrar jag om det finns någon annan som upplever och har upplevt liknande? Någon som vill skriva till mig, öppen fbprofil, eller bara ge mig en kram. Det vill jag ge en till var och en därute ❤️

    1. Hej Gia, här kommer en kram till dig! Ibland är livet inte en dans på rosor (ganska ofta faktiskt, om vi ska vara ärliga!) och det sista som brukar funka då (i alla fall om jag ska gå till mig själv) är just “peppböcker” och hurtiga hejarop, som du också skriver om. För egen del brukar jag vid sådana tillfällen “börja från början” (eller “backa hem” som min kära make förmodligen skulle säga):

      Det första är att gå syn på mat, sömn och rörelse, för allt börjar med att ta hand om mig själv. Tar jag hand om mig själv ordentligt? Behöver jag mer sömn, bättre mat, rörelse efter förmåga? (Orkar du inte ens se över detta, det mest grundläggande, på egen hand eller tillsammans med någon som du kan prata med, kan det vara dags att söka professionell hjälp.)

      Nästa steg är att se över vad som drar ner energin och fundera över vad jag kan göra för att förändra det. Finns det gränser jag behöver sätta? Vad är okej och vad är inte okej? Trivs jag inte hemma? Vad kan jag göra för att göra det mer hemtrevligt? Om jag inte kan själv, kan jag ta hjälp? Retar jag mig på min partner? Kan vi prata om det och/eller ta hjälp? Behöver jag mer stimulans från vänner på något sätt? Finns det intressen jag skulle kunna ta upp på ett enkelt sätt? Vad är det egentligen som ger mig energi i det här läget i livet? Försöka hitta en gnutta nyfikenhet på vad som kan vara mitt nästa steg – är det någonting som drar i mig? Börja närma mig det.

      Här någonstans brukar gnistan ändå börja dyka upp, för livskraften finns alltid där om vi börjar gräva lite. Den är aldrig långt borta, även när det känns så. Mest handlar det, enligt min erfarenhet, om att sätta sig själv i förarsätet igen. Inse att det är jag som styr mitt liv, och ingen annan. Om jag hamnar i offerrollen kommer jag alltid må dåligt (och det gör vi emellanåt och det är helt okej, förstås, bara vi inser det så snart vi kan och tar oss därifrån, så att vi inte fastnar), det är bara där vi mår dåligt, när vi tappat kontakten med vår egen inre vägledning, vår egen inre drivkraft och livsgnista.

      Önskar dig varmt lycka till! ♥ Carolina

Lämna ett svar till Gia Skarström Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *