Blogg

Längtar du efter att skapa något? Låt inte det här stoppa dig!

Hej fantastiska du!

Jag vet inte hur många klienter och kursdeltagare jag har mött genom åren som berättat om sin längtan efter att skapa eller dela något speciellt med världen, men det lyckas inte. De kanske vill skriva en bok, starta en rörelse, berätta sin historia som kan stärka andra i samma situation eller dela sin kunskap inom något område.

De kan ha hållit på längre utan att få det att lyfta, precis satt igång eller inte ens låtit tankarna få ta form som en skiss eller utkast.

Jag hör och känner att det verkligen kommer från själen. Och jag vet att det som kommer från själen är till för att skapas och delas med världen.

Så vad är det som gör att de ännu inte skapat det de drömmer om?

Även om det till det yttre kan se helt olika ut, så brukar jag, när vi grävt lite mer i vad som hänt, skönja en underliggande rädsla, som är gemensam för nästan alla som fastnar i sina skapardrömmar: Rädslan för kaos, ovisshet och styrkan i den egna skapande kraften.

Det är inte särskilt konstigt. Vårt samhälle har länge värdesatt den maskulina energin (som uttrycks genom vänster hjärnhalva och dess förmågor, till exempel analys, tanke och struktur) högre än den feminina energin (motsvarande höger hjärnhalva och dess förmågor, till exempel kreativitet, känsla och intuition).

(Observera att ”maskulin” och ”feminin” här inte har något att göra med kön. Alla människor har tillgång till båda energierna – och vi behöver båda för att må bra och kunna skapa det vi är här för att skapa.)

Den här slagsidan har skapat en rädsla i vårt samhälle för den enorma kraft som finns i just den kreativitet som kommer inifrån – den kreativa, ursprungliga skaparkraften, som är den feminina energins uttryckssätt (den maskulina energins uttryckssätt är att vara ramen som ger kreativiteten trygghet nog att blomma ut i hela sin kraft).

Rädslan vi bär på är att om vi släpper lös den här kreativa skaparkraften kommer det medföra kaos och det tror vi inte att vi klarar av att handskas med, eftersom vi bär på ett kollektivt sår av otillräcklighet.

Därför försöker vi – undermedvetet – att kväsa den här kraften på olika sätt.

Vi försöker till exempel ta kontroll över den genom att planera, organisera och fatta beslut från egot/intellektet istället för att lita på våra känslor och den vägledning vi får inifrån. Den som hela tiden guidar oss mot det vi är här för att skapa med hjälp av den här livskraften vi alla bär inom oss.

Eller så lägger vi på strukturer eller modeller över skapandet på ett sätt som kväver det istället för att omfamna och stötta det.

Hur kan det här då se ut?

Säg att du vill SKRIVA EN BOK. Men istället för att ta kontakt med din inre skaparkraft och fråga hur du ska bära dig åt, så följer du en färdig mall som någon författarskola har satt ihop, eller gör som någon annan författare har gjort.

När det inte lyckas tror du att det är dig det är fel på – du är inte typen som kan skriva en bok/du är för rastlös/du är inte tillräckligt organiserad/du har det inte i dig/du kan inte skriva och så vidare. När det egentligen handlar om att du inte har vågat vara i ovissheten och känt in din egen sanning, det sätt att skriva bok på som passar just dig. Det kanske ser helt annorlunda ut än för alla andra – det finns tusentals olika sätt att gå tillväga för att skriva en bok!

Eller så har du kanske ett företag och vill NÅ UT MED DINA TJÄNSTER, men känner dig osäker på hur du ska marknadsföra dig. Istället för att lyssna till dig själv, känna av inåt och fråga din inre vägledning som kan berätta för dig precis hur du ska göra, så köper du en färdig modell av någon, som hävdar att den har fungerat för dem och många andra. Det har den säkert gjort också. Men den kanske inte alls är rätt för dig!

När det sedan inte fungerar tror du att det är fel på dig eller dina tjänster, när det egentligen bara handlar om att du inte gjort på det sätt som passar just dig och dina tjänster eller produkter.

Eller kanske du har tackat ja till att HÅLLA EN FÖRELÄSNING. Du gör som du har lärt dig: Snickrar ihop en 40-50 stycken KeyNote-bilder och tar med. När du står där och bläddrar igenom bilderna märker du hur energin sjunker i rummet och du känner dig inte alls så där levande och inspirerad som när du tackade ja till att hålla föreläsningen. Efteråt kanske du tänker att det här med att vara föreläsare är nog inget för mig …

Men tänk om du hade lyssnat till din inre vägledning istället? Tänk om den hade bett dig att slänga alla bilder och istället utgå från deltagarna i rummet? Tänk om den hade bett dig lita på att du kommer få till dig precis det rätta att säga när du står i rummet? Du kan ju trots allt ditt material på dina fem fingrar! Det sättet att presentera kanske passar dig betydligt bättre, så att du kan glänsa och ge deltagarna exakt vad de kommit dit för att få.

(Observera att det inte är något fel på modeller och mallar! De kan vara väldigt hjälpsamma – om det är den modellen/mallen som din inre vägledning bett dig att använda. Det är när vi försöker undkomma ovissheten, “tämja” – eller snarare rädda oss själva från – vår egen skaparkraft genom att använda modeller som inte passar oss, som det blir fel.)

Det som hänt i alla de här tre fallen är följande:

Först kommer längtan, inspirationen och idén kläcks (boken, föreläsningen, dina tjänster i företaget).

Sen uppstår en helt naturlig osäkerhet: Hur ska det gå till?

Då dyker, oftast omedvetet, rädslan för ovisshet och det kreativa kaoset upp. Den gör att vi så snabbt som möjligt vill hitta en lösning för hur det ska gå till. Vi tar en mall! Vi lånar en modell! Vi hittar en struktur!

Men vi stannar inte upp och är i ovissheten tillräckligt länge för att känna in vad som egentligen passar just oss och vårt skapande. Vi vågar inte stå kvar i det okända tillräckligt länge för att höra vad vår inre vägledning viskar till oss att vi ska göra.

Vi stoppar processen innan den är klar och kan visa oss nästa steg, det som kommer att fungera bäst för just dig …

Tro mig – om du känner en inre längtan efter att skapa något så är det meningen att du ska skapa det.

Och du är den mest lämpade att göra det!

Låt inte din rädsla för ovissheten och din egen inre skaparkraft göra att du köper andras modeller, strukturer och idéer rakt av utan att stämma av med din egen inre vetskap om hur just DU ska göra för att lyckas. Det kan se HELT annorlunda ut än för någon annan.

Våga vara en stund i ovissheten – tills du landar i din egen visshet om hur du ska gå tillväga. För den kommer, men det kan behövas en stund av obekväm osäkerhet – eller till och med lite inre kaos! – innan den är redo att komma fram. Våga bara sitta i ovissheten en stund. Det är inte farligt. Du klarar det. För det är inget fel på dig.

Du är en fullständigt kompetent och kapabel skapande varelse, helt perfekt för det du är här för att göra och skapa – på ditt sätt. Våga lita på det!

Föreställ dig att du skulle släppa din fulla kreativa skaparkraft helt fri. Låta dig själv vara i den ovisshet som skapandet innebär, där du släpper en del av kontrollen och öppnar dig för att vara en kanal för det som vill skapas genom dig.

Vilka känslor väcker det i dig? Dyker rädslor upp? Tror du att du klarar att handskas med vad det kan leda till?

Var ärlig med dig själv! För det är först när du får syn på rädslorna som du kan oskadliggöra dem genom att skicka kärlek till dem. Sedan kan du ”göra ändå”, trots tvivel och rädslor. Gå din egen väg, göra, skapa och bidra med det som du är här för att göra, skapa och bidra med.

Är du inte nyfiken på hur det kan se ut? Tänk att det bara är en kort tids obekväm ovisshet mellan ditt nu och den visionen … Vågar du ta steget?

Önskar dig mod att kliva in i din fulla skaparkraft! För du har fått den av en anledning. Du och den behövs.

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är nyfiken livskonstnär & coach för energimedvetna. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

Fler relaterade

Dela gärna

Facebook

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *