Kommentaren som triggade mig att ta tydlig ställning för mig & min mission

Att försöka skapa ett drömliv fortfarande iklädd offerkofta är som att ge sig på att bestiga Kilimanjaro iförd en medeltida riddarrustningHej fantastiska du!

– Men det är inte så lätt!

Denna kommentar, oskyldigt yttrad av en av kursdeltagarna på Själsresan här i Italien förra veckan, väckte upp något inom mig som bara krävde att få bli formulerat.

Det handlade inte om kvinnan som fällde kommentaren, inte heller om någon annan i gruppen. Men det rörde vid något inom mig, som nu pockade på med all kraft och plötsligt blev oerhört viktigt för mig att sätta ord på.

När jag kokat ner det känner jag att det handlar om att fullt ut respektera mig själv och det jobb jag är här för att göra.

Det handlar också om att respektera och se på dig, som jag är här för att hjälpa och inspirera, med rätt energi för att möjliggöra största möjliga expansion inom dig.

Och i slutänden handlar det om att skapa en bättre värld för oss alla, kliva in i nästa viktiga steg för mänskligheten, och bli helt och fullt vuxna.

Så vad var det som kom upp till ytan och ville formuleras?  

Jo, det här:

Jag känner att jag har tappat mitt tålamod med människor som säger att de vill utvecklas, men sedan bara håller sig själva tillbaka!

Som vägrar att se och våga ta klivet in i sin egen storhet. Som säger “men inte kan väl lilla jag …”. Som kanske gömmer sig bakom sin känslighet, sin barndom eller andra omständigheter som egentligen är gåvor, men istället etiketteras hinder – i grunden för att slippa utmanas, växa och göra det de är här för att göra, och därmed förvägra världen deras unika gåvor och bidrag.

Jag känner att jag inte längre vill lägga tid på att försöka hjälpa människor som fortsätter att hålla fast vid sina rädslor som snuttefiltar och tillåter dem att begränsa dem och styra deras liv.

Som säger “men det är inte så lätt!” så snart någon pekar på en möjlighet som ligger framför deras fötter. (Och vad betyder det ens? Det är ju inte om det är lätt eller inte som är frågan, utan om det är möjligt eller inte!) Som månar om sina offer-koftor som andra månar om sina bebisar.

Jag känner att jag nått vägs ände med offer-energin. Att mitt mått är rågat. Jag säger stopp här!

Jag känner att vår värld inte behöver mer av den varan. Det är dags att ta klivet och bli vuxna och verkligen ta ansvar för vårt eget mående och vår gemensamma värld.

Jag har därför tagit beslutet att inte längre göra mig tillgänglig för den energin. Jag kommer inte gilla eller svara på kommentarer av typen “det är ju lätt för dig att säga” eller “det låter ju bra, men jag kan inte pga min familj/känslighet/bakgrund/situation/annan omständighet …”

Jag känner att jag inte längre vill lägga min tid och energi på den här typen av invändningar som bara syftar till att hålla dig tillbaka. Vi har ett alltför stort och viktigt arbete framför oss, så här på randen av Själens era, när vi är på väg att lämna Egots och rädslornas era bakom oss.

Vad vi behöver är mera MOD, mera j-vlaranamma, mera GO – TROTS rädslorna. För de har vi ALLA, även vi som redan gör vår grej! Ingen människa slipper rädslorna. Men vi kan välja att göra ändå.

Ingen människa har någonsin gjort något viktigt efter att ha väntat på de perfekta omständigheterna. Nej, vi gör ändå. Vi ser till att SKAPA de omständigheter vi behöver!

Vi – som ju dessutom bor i ett av världen allra rikaste och tryggaste länder och har så otroligt lite att egentligen vara rädda för! – behöver sluta hitta på anledningar till varför just vi inte kan lysa vårt ljus i världen.

Vi behöver kliva in i vår egen skaparkraft och använda alla de fantastiska resurser vi har till vårt förfogande för att skapa fred, frid och blomstring i våra egna liv och därmed på jorden. Vi behöver ägna oss åt att sprida kärlek, tillit och skönhet i världen, inte martyrskap och undanflykter.

Därför deklarerar jag härmed högt och klart:

Jag är här för att med hela mitt hjärta och alla mina resurser hjälpa dig som i ditt hjärta vet att du är en skapare, oavsett vad du har med dig i bagaget eller vilka omständigheter du är i för tillfället. Som vet att det är DU som skapar dina omständigheter – det är inte de som styr och bestämmer åt dig.

Som innerst inne vet att DU är drottningen i ditt rike, även om du kanske inte ännu fullt ut behärskar rollen (men du är villig att göra jobbet för att lära dig!). Som skriver din egen historia och skapar dina egna spelregler.

Jag är här för att med hela min passion och stora engagemang arbeta med dig som vet att du har fått allt ditt “bagage” – alla dina erfarenheter, dina trauman, sår, rädslor, skuggor och andra utmaningar – för att de ger dig de bästa förutsättningarna för att du ska kunna göra det du är här för att göra. Och att det är ditt jobb att ta reda på hur du ska kunna göra det – med hjälp och vägledning från din själ.

Jag är här för att med hela min erfarenhet och med hjälp av mina guider coacha dig som känner ett kall att kliva in i ledarskap. Och som vet att du kommer göra det, oavsett hur mycket rädslor som dyker upp längs med vägen.

För du vet att rädslor bara är porten till större kraft, mera ljus och ännu mera kärlek. Att de ÄR vägen, som leder mot alla dina drömmar, både för dig själv och för världen, när du trotsar dem och gör ändå, från själen. Det betyder inte att det alltid är ”lätt”. Men det är alltid, alltid, alltid meningsfullt.

Jag är här för att inspirera dig som verkligen VILL stå i din fulla kraft, i ditt fulla ljus, och sprida det i världen – och är beredd att göra det som krävs för att nå dit!

Du, som anser att det är så viktigt för dig att du är beredd att göra allt – be om hjälp, ta emot hjälp, utmana dig själv och andra, vända upp och ner på allt du trott på och prova nya vägar – för att få uppleva den hisnande känslan av att vara en kanal och ett verktyg för din själs och universums önskan för dig.

Det är dig jag finns till för. Det är dig jag lyssnar på. Det är dig jag bjuder in till de rum för blomstring, som jag erbjuder dig.

Det handlar om att få utväxling på min tid och mitt stora engagemang.

Jag ger precis allt till dig som jag jobbar med.

Jag håller, rensar och transformerar vår gemensamma container av energi så att du får möjlighet att expandera. Jag delar mina egna erfarenheter och stöttar dig varje steg på vägen. Jag överöser dig med coachning, kärlek, tillit, verktyg, övningar, inspiration och transmissioner. Jag vet i mitt hjärta att du är hel och perfekt för det du är här för att göra. Att du har förmågan att nå din allra högsta potential av livskraft och livsglädje.

Genom att jag alltid talar till och utgår från ditt högsta bästa och inte accepterar något annat, hjälper jag dig att nå längre än du någonsin trodde var möjligt.

Allt jag rekommenderar och alla sätt jag arbetar på är sånt som jag vet fungerar. Jag har provat allt själv och på hundratals kursdeltagare och klienter under många år.

Men det fungerar naturligtvis bara om du använder det.

Om du inte gör något med det, för att du inte vågar utmana dig själv och dina rädslor, för att du är fast i “omständigheter” och alltför fäst vid dina offerkoftor, så är ju allt mitt jobb förgäves.

Då får varken jag eller du den effekt av arbetet som jag vet är möjlig.

Då kan jag inte hjälpa lika många att kliva in i ledarskap i den viktiga tid vi lever i nu.

Och det är mitt jobb. Det är mitt uppdrag, som jag brinner för och lägger ner min själ i, varenda dag.

Vad väcker det här i dig? Kommentera gärna!

Kanske du blir triggad, kanske till och med förbannad. Bra! Det visar att jag har rört vid en öm tå, att du inte gör allt du lovade din själ innan du kom hit för att göra din grej och lysa ditt ljus i världen.

Antingen kan den reaktionen hjälpa dig att få syn på dina egna offer-historier och ta beslutet att slänga dem dit pepparn växer och istället börja ta dig själv och ditt uppdrag här på jorden på allvar.

I så fall står jag här, på din sida, full av kärlek, tillit, vägledning och resurser, för att hjälpa och inspirera dig nå ut med ditt bidrag i världen.

Eller så gör du inte det, utan väljer att stanna kvar i limbo. I så fall tackar jag för den här tiden och är övertygad om att du hittar någon annan att följa, som inspirerar dig där du är just nu. Varmt lycka till på din resa! Jag fortsätter att se ditt högsta bästa och när du är redo att ta steget finns jag kvar här och välkomnar dig in i min värld igen.

Blir du inte triggad alls, utan känner “YES! Det här vill jag ha mer av!” – varmt och innerligt välkommen till mitt medlemsprogram Shine Your Light Sisterhood, mötesplats och växthus för ledare i Själens era.

Där fortsätter vi resan, tillsammans, för en ännu bättre värld – och liv som vi älskar att leva. Där hjälps vi åt att utmana rädslorna och göra ändå, finns som stöd för varandra när ego-attackerna dyker upp, delar reflektioner om de verktyg vi provar, pushar varandra kärleksfullt att våga ta klivet upp på nästa nivå och gläds med varandra när vi vågade och växte.

För det är sånt vi sysslar med, vi som följer själen. I min värld finns det inget mer fantastiskt och givande. Och det är precis vad världen behöver nu. Det är därför jag är så passionerat engagerad i detta arbete.

Jag hoppas vi fortsätter att följas åt framöver. Några offerkoftor lättare, mer kraftfulla, njutande av livets fantastiska rikedom och med siktet inställt på våra drömmar!

Med ovillkorlig kärlek & tillit till din storhet,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Shine Your Light Sisterhood & Kreativ Insikt, författare, prästinna, Shaman, civ ek DHS & diplomerad coach för kreativa kvinnor med hjärta som vill leda sig själva & andra i Själens era. Anmäl dig gärna till hennes nyhetsbrev för att få inspiration att leva & leda från själen samt skapa ett liv att älska.

 

Tyckte du om det här?

Anmäl dig till mitt nyhetsbrev för att få gratis inspiration från själ & hjärta direkt i din mejlbox! Som ett litet tack får du mitt webinar Shine Your Light – Hitta din unika gnista & börja lysa som ledare med hjärta, för dig själv & andra, i Själens era (värde 500 kr) helt gratis.

Tack för att du finns!

32 Responses to “Kommentaren som triggade mig att ta tydlig ställning för mig & min mission

  • Helt rätt! Väljer de det så är det deras val – ingen kan ändra på nån annan så ingen mening att lägga mer energi där! <3

  • Jag blev jätteinspirerad och kände att Yes, jag är på helt rätt väg! Det är detta min själ vill! Känner likadant och nästan så jag blir allergisk mot offerkoftor även fast jag förmodligen tar på mig den själv ibland också…men genom uppmärksamhet på mig själv, reflektion och massa andra tips och råd du ger kommer jag längre och längre bort ifrån att ta på mig den sticksiga koftan. TACK! ❤️

    • Vad härligt att du blev inspirerad, Tina, tack! Ja, vi kämpar ju alla med våra ”koftor” … Det viktiga är viljan att se klart och bakom illusionen om att vi sitter fast och inte har några val, och den har du verkligen. Kram ♥ Carolina

  • Så härligt att läsa – jag blir än mer peppad och vet att jag står i mitt ljus och gör mitt bästa. Har passerat offerkoftan men tog en annan väg – min väg ❤ Kram Carolina och tack för allt du gör

  • Vilken underbar insikt och beslut. Jag har gått resan själv tills jag fann Syl, och Dig och det är bland det bästa som finns för mig just nu. Ditt beslut gör mig än mer peppad, för jag kan reagera likadant på människor.

    • Vad härligt att höra, Christine och varmt välkommen in i gänget! :) ♥ Carolina

  • Hej! KOmmenterade på din insta också men kom på en till sak. Det jag kna se håller på att skifta hos mig nu är mitt umgänge. Alla som jag redan ”har” är helt perfekta för mig, OCH jag kan se att jag också behöver levla upp och hänga mer med folk som har gjort min resa och inte bara de fantastiska personer som är sökare efter nästa steg, de som är på samma resa som jag. Jag vill ta större kliv och känner att jag har grottat tillräckligt i ”vad är nästa steg”, jag har liksom ingen lust att prata om det längre, jag vill bara göra och helst att nån som ”kan” eller har gått vägen kan tydligt visa ett bra nästa steg. En mentor så att jag slipper famla i mörkret, tror att mentorsskap eller något annat system är en bra struktur för mig då det blir lite för överväldigande att ha en miljon olika alternativ, haha.

  • Yes!! Tack för din passion, Carolina! Jag känner att min egen styrkebägare fylls på rejält av din tydliga deklaration om vad det handlar om! Jag är på! Tack för allt du gör för dina medsystrar!❤️

  • Jag är på, så jag Skriker YES! Alla är inte redo och då sliter vi ihjäl oss men jag är på!

  • Jävlar anamma här blev det liv i lådan! Får lust att svära så det ryker om det för att denna energin, den ÄLSKAR jag!!!! Woooohoooo!!!! Yes! Tack för det underbara Carolina! I love it!❤️❤️❤️

    • Haha, Kattis, du är underbar – TACK!! Nu sitter jag med ett stort smajl på ansiktet, tack för det. Älskar dig! ♥ Carolina

  • Hej Carolina!
    Jag har full förståelse för din känsla, och att du känner att det är så här och för det här du vill verka. Men min egen upplevelse är också att det inte ”bara” är att kasta av offerkoftan. Det är en process och den tar olika lång tid för olika personer. Enligt min upplevelse kommer man till en punkt då man inser, att här måste det ta stopp. Här måste jag våga kliva ur det gamla, men jag tror det är en myt att man helt kan påverka när detta sker. Varje person har sin resa, även när det gäller att släppa taget om gamla rädslor.

    Det värsta jag vet är att bli stressad till att hoppa när jag inte är redo. Jag har lagt så oerhört mycket tid på att tro att det är fel på mig som inte vågar, som inte kommer vidare. Just nu känner jag dock en förändring. Jag har plötsligt vågat lägga över ansvaret på universum och jag vill inte kämpa längre. Som i ett trollslag känns allting lättare, roligare och saker kommer till mig med lätthet.

    Så jag förstår att du, som kommit så långt, är trött på dessa negativa energier. Absolut! Jag med! Jag vill bara säga att alla göra så gott de kan, och vi är redo när vi är redo. Jag har aldrig kunnat forcera något att hända, men när jag slappnat av och vågat lite till livet – det är DÅ det händer! Tycker faktiskt att det är konstigt att du inte kan se det. Du som har så kraftfull vägledning. Den är också få förunnat, eller något som var och en behöver lära sig, att lyssna till den egna inre vägledningen.

    Som sagt, jag tror att mycket beror på tajming också. Kanske det är en lärdom för dig, att vara lite mer tålmodig med de som inte kommit lika långt som du? Å andra sidan ska du förstås göra det som känns rätt för dig, Carolina. Men jag känner inte att det är riktigt rättvist att klaga på dem som ännu inte kommit till insikt. Eller hur?

    Mvh,
    Ingrid

    • Hej Ingrid och tack för din kommentar! Det känns som om du kanske har missuppfattat mig. Det jag skriver att jag inte längre vill göra mig tillgänglig för är de som SÄGER att de vill växa, men sen inte gör någonting av det som behövs för att de ska kunna göra det. Hur lång tid det tar är helt oväsentligt, liksom exakt hur det går till – vilket brukar vara en kombination av att göra det vår inre vägledning ber oss och överlämna oss till universum (men aldrig genom att pressa sig eller forcera något, det funkar inte!). Jag vet att alla gör så gott de kan och jag ”klagar” verkligen inte på någon. Jag uttalar bara, med massor av kärlek, att jag vill lägga min tid och min energi på dem som inte bara pratar om att de vill växa, utan som också faktiskt vågar ta det där läskiga steget in i det okända, överlämna sig, som du skriver, som vi måste ta för att någon form av transformation ska ha möjlighet att ske. Vill du det verkligen med hela ditt hjärta och gör det din inre vägledning ber dig att göra och vara för att nå dit har jag allt tålamod i världen med dig. ♥ Carolina

      • Okej, då fattar jag bättre. Jag har haft den upplevelsen att andra försökt ”pusha” mig och om det gått för fort så har jag bromsat. Jag vill hinna med att känna efter så att det passar mig och sker i den takt som känns bra – för mig. Ibland har jag också stött på dem som haft sin egen agenda, de har haft sin egen bild av hur jag ska gå framåt utan att de egentligen lyssnat på mig och mina önskemål, vilket verkligen inte funkat.

        Om man ska våga ta steget måste man vara redo, men också känna att man kan lita på sig själv, de som finns omkring en och på universum. Jag känner mig stundtals klämd mellan ”egokampen” och att lyssna på själen, men om jag lyssnar på själen så vet jag att saker sker när de ska. Även om jag tycker att det dröjer för lång tid.

        Jag skulle gärna delta i ditt arbete med de här kvinnorna, men jag känner mig inte redo än. Jag vet inte riktigt vad som är min grej så att jag kan satsa 100 procent. Men jag är på väg! <3

        • Förstår precis. Varmt välkommen när du känner dig redo (och du behöver inte veta din grej, det är sånt vi utforskar tillsammans)! ❤️

  • Bravo Carolina! Jag håller helt med. (Personlig utveckling måste ju innebära just det – utveckling) Allt material som kommer från dig har alltid så hög kvalité och värdefullt innehåll. Att följa det hjälper och inspirerar mig jättemycket. Tack!

  • Jaha du, triggade mina kommentarer också något, eller varför har de blivit bortplockade??

    • Tvärtom, Mona, jag gjorde precis som jag skrev i mitt blogginlägg att jag skulle göra – tog bort och slutade kommentera kommentarer som enbart kom från ego och som, även efter att jag tagit av min tid och energi och kärleksfullt förklarat vad jag menade, ändå inte vill försöka förstå från själ och hjärta.

      Din fråga, som du menar kommer från att du är ”intresserad av svaret” är ett typiskt exempel på s k sealioning, där man ställer en fråga som inte går att svara ”rätt” på, för vilket svar du än ger (alltid ja eller nej-frågor), ger frågeställaren en möjlighet att ”sticka kniven” i den utfrågade.

      Det är dessutom nästan alltid frågor, precis som i detta fall, som inte alls hade med saken att göra. Läs gärna mitt inlägg igen (kanske du inte ens hade läst det ordentligt första gången, för även din första fråga visar att du inte förstått vad jag skrev), så kanske du upptäcker att din fråga över huvud taget inte är relevant eller tillför något till diskussionen. Den var bara en projicering, säkert helt och hållet undermedvetet, för det är så det fungerar när vi blir triggade och projicerar ut på andra det vi inte tagit hand om hos oss själva. Jag känner igen den energin på långt håll, den går inte att gömma under omskrivningar och försök att låta intresserad.

      Men här finns, som alltid när vi blir triggade, en fantastisk möjlighet att växa. Om du vill det kan du ta ett djupt andetag, slappna av i hela kroppen, landa ner i magen, där själen/din inre vägledning bor, och fråga dig själv/din själ: Vad i det som Carolina skrev var det som triggade mig? Vilken rädsla var det som behövde bli sedd, behov som behövde bli uppfyllt, dröm som behövde bli följd eller gräns som behövde sättas (eller något annat som kommer upp för dig)?

      Här kan det komma upp massor av värdefull information. Titta på vad som kommer upp, nyfiket, och fråga dig vad du kan ge dig själv av det som du saknat? Det är sånt här vi växer av, att naket och ärligt ta tag i våra skuggor så att vi kan hitta fram till vårt eget ljus och börja lysa det i världen.

      I och med det här avslutar jag den här konversationen. Om du fortfarande inte förstår mig och har fler frågor, ber jag dig vänligt att vända dig till någon annan, för då är jag inte rätt person för dig just nu. Önskar dig varmt lycka till.

      • Hej Carolina. Tack för ditt svar, det fick mig verkligen att tänka till och förstå att jag gick för långt. Jag får erkänna att jag blev oerhört triggad av det du skrev i inlägget och även om jag mycket väl förstod vad du menade och är ute efter att förmedla så var det något inom mig som fick mig att vilja provocera och skriva som jag gjorde. Och-som du sa-det handlade inte alls om dig och det du skrev utan om något som finns inom mig och som jag måste jobba med – för något sjölejon som sticker knivar i folk- det vill jag absolut inte vara!
        Även om det känns jobbigt just nu så får jag tacka av hela mitt hjärta för att du skrev det du gjorde och triggade mig så detta kom upp till ytan. Jag hoppas jag får fortsätta att följa dig och jag lovar att om jag blir triggad fler gånger ska jag ”snacka” med min själ och hjärta först innan jag skriver något dumt.
        Allt gott till dig, varma hälsningar, Mona

        • Tack Mona för ditt fina svar, det värmer mitt hjärta att läsa! ♥ Självklart vill jag gärna ha dig kvar i min tribe – att våga se insikten rakt i ögat, ta lärdomen och på så sätt växa som människa, det är det som är grunden i allt jag gör och vill inspirera till. Varmt välkommen ”tillbaka”, modiga människa! :) Allt gott! ♥ Carolina

  • WOW!! Dina ord for rakt in i mitt hjärta och jag började gråta. Jag har hela mitt liv velat utvecklas, men jag har gång på gång lyckats sätta krokben på mig själv med missbruk. Och med relationer.
    De relationer jag har haft har inte varit bra. I den senaste blev jag till och med misshandlad.
    Men jag vill kraftfullt poängtera att jag inte känner mig som ett offer. Inte alls. När jag läser om kvinnor som varit i liknande relationer och ältar det, eller när bekanta vill påminna mig om min misshandels-relation blir jag förbannad. Jag känner ”SKIT I DET DÄR!!! DET ÄR HISTORIA!!!!”.
    Jag tror vi väljer våra liv. Nu vet jag hur det är att bli misshandlad av sin man och gå till jobbet med blåtiror. Det visste jag inte innan. Jag vet också hur det är att vara fast i ett missbruk. Allt är erfarenheter jag samlat på mig hittills på min vandring. Så enkelt är det.
    Det är bara några dagar sedan jag för första gången kunde förnimma en närvaro i mig som inte är jag. Jag var väldigt stressad över en massa negativt pladder i huvudet. Allt pladder gick ut på att jag är värdelös. Jag var helt slutkörd av babblet och min mun utbrast plötsligt ”Jag tror fanimej jag har parasiter i huvudet!!” En ganska märklig sak att säga, eller hur? Men jag gjorde som jag brukar göra, jag googlade. Och visst. Troligen har alla av oss parasiter, svamp, mask och andra småkryp i våra kroppar. Fysiska små varelser. Men det finns också något icke-fysiskt i oss. En orm. De allra flesta av oss här på jorden har denna orm i oss, met finns de som lyckats bli av med den. Ormen gestaltas på olika sätt i världen. Kineserna dyrkar ormen, men där är ormen kamouflerad som en drake. De riktiga drakarna är inte det minsta imponerade. Tvärtom. Och alla har nog någon gång sett symbolen som representerar medicin. Den med ormarna.
    Vi människor har som kollektiv någon gång för länge sedan gått med på att tillåta den här ormen ockupera våra kroppar för att vi skulle slippa lida. Vi gjorde en deal. Ormen följer med oss genom våra inkarnationer och kommer in i oss i graviditeten. Men ingenting får göras mot oss utan vår egen fria vilja. Det är en Universell Lag. Vi har var och en i någon inkarnation slutit avtal med ormen och tillåtit den att ockupera oss. Men avtal kan brytas. Den här informationen är bara några dagar gammal för mig och otroligt befriande. Jag fyller 57 i december och jag vill att den där parasiterande ’vad det än är’ ska ut ur min kropp. Nu räcker det!
    Ibland har jag varit i en expanderande fas, som nu, och velat dela med mig vad jag funnit med en kompis jag har. Jag har hjälpt och hjälp (stjälpt?) den här kompisen i decennier (hon går på sos), men för ett tag sedan bestämde jag att det får vara stopp. Hon har offermentalitet och hon har sugit mig på pengar. Alltså min energi. Vi pratar ibland om spirituella saker, men vad jag än kommer med finns hos henne ett motstånd. På samma sätt som jag bestämt att sätta stopp med pengar och annat, känner jag nu att prata med henne om spirituella saker FÅR DET FANIMEJ VARA SLUT MED!!!! Det går inte att hjälpa ett offer. Man måste vilja hjälpa sig själv.
    Sedan jag senast träffat henne för några dagar sedan har hon ockuperat min hjärna och jag har känt mig så irriterad på hela situationen. Men jag menar, så kan man ju inte ha det. Ha en människa i sitt liv som suger en på energi.
    Därför var det så skönt att läsa din text. Du upplever samma sak som jag, fast lite större. Det känns som om de spirituella krafterna fört mig till din sida. Kraften bakom dina ord är mycket befriande. Vi stampar ner foten och säger STOPP. Det räcker nu!

    Massor av kramar!!

    Marjo Hopeakivi

    P.S Vad skönt det känns nu efteråt när jag fått sätta ord på de här känslorna jag har. Tack för triggern!! D.S

    • Bara någon minut efter att jag skickat iväg min text till dig ringde telefonen. Vem? Min energislukande kompis så klart! Jag tvivlar inte ett ögonblick att entiteterna/ormarna/’vad det nu’ är ligger bakom.

    • Vad härligt att läsa din kommentar, Marjo! Visst är det befriande skönt att sätta ord på dessa känslor och ta ansvar för vad som känns okej och inte! Vilken kraft du har, jag känner att där finns massor av inspiration för andra att hämta. Jag hoppas du sysslar med något där denna kraft kan få inspirera andra! Om inte, fundera på vad det skulle kunna vara och börja ta små steg mot det. Du behövs! ♥ Carolina

Trackbacks & Pings

Kommentera gärna!

%d bloggare gillar detta: